FÖRSTA KAMMARENS MODERATA PARTI Den utses vanl. för längre tid än denna och förnyas oftast successivt. Valbarhetsåldern är genomgående högre. Särskilda inkomst- och förmögenhetsbetingelser för valbarhet voro förut vanligare än nu. En allmän iakttagelse i modern tid torde vara, att den övre kammarens inflytande blivit större, när grunderna för dess sammansätning demokratiserats. Det engelska överhuset och den kanadensiska senaten ställas starkt i skuggan av den folkvalda kammaren, medan den franska senaten och den sv. F.k., vilka båda vila på den allmänna och lika rösträttens grund, med framgång hävda sin ställning. I U.S.A möta vi t.o.m. en övre kammare, som i fråga om både allmänt anseende och inflytande på landets politik överglänser det vida talrikare ”representanthuset”. U.S.A :s senat är även själva grundtypen för den övre kammaren i en förbundsstat, där nämnda kammare är avsedd att representera delstaterna ss. jämbördiga delar av unionen, upptagande ett lika antal representanter från varje stat oavsett dennas storlek. Detta nordamerikanska system har sedermera även tillämpats i Argentina, Brasilien, Schweiz m.fl. sammansatta stater. I många länder har ”förstakammar-f rågan” varit ett av de brännande politiska spörsmålen. Där man ej löst problemet genom att övergå till enkammarsystemet, har man utan att helt vilja utplåna karaktärsskillnaden mellan folkrepresentationens båda avd. i allm. sökt uppbygga den övre kammaren på mera demokratisk grund. Den ökade användningen av det proportionella valsystemet har ytterligare komplicerat frågan. Talrika förslag ha överallt väckts i syfte att ombilda f.k. till en ”intresserepresentation” (se d.o.), utan att detta i någon nämnvärd grad haft praktisk påföljd. J.E.N. Första kammarens moderata parti bildades 1905 och är att betrakta som en fortsättning av det gamla frihandelspartiet. Tullfrågan hade alltmera trängts i bakgrunden, och i densamma deklarerades neutralitet. Partiet var närmast en personlig sammanslutning och kan icke betraktas som politiskt parti i eg. mening. Utan partidisciplin kunde samstämmighet ernås i de flesta frågor. För förberedande av val o. d. fanns ett förtroenderåd, vars ordf, var friherre Gustaf Tamm. Som den i riksdagen mest framträdande av partiets medl. framstår Hugo Tamm. Bland övriga mera betydande kunna nämnas Aug. Wijkander, H. Fahlén, I. Afzelius och C. Swartz. Partiets numerära styrka var o. 40 och steg till något däröver. 1912 uppgick partiet i Första kammarens nationella parti (se d.o.). Det moderata partiet verkade i allm. för en medlingspolitik mellan F. k:s majoritetsparti och A. k. I unionsfrågan valde partiet för- likningslinjen och i rösträttsfrågan dubbelpro-portionalismen. A.ö-n. Första kammarens nationella parti, högerns riksdagsparti i F. k., bildades 15/i 1912 genom en sammanslutning av Förenade högerpartiet och Första kammarens moderata parti (se d. o.). Sammanslagningen av de båda högerpartierna till ett gemensamt var möjlig, då tullfrågan icke längre framstod som splittrande programpunkt, och var förestavad av önskan om och behovet av enhetligt uppträdande mot övriga partier i kammaren. Denna konsolidering av högern i F. k. skedde samtidigt med en liknande företeelse i A.k., då Lantmanna- och borgarepartiet (se d. o.) bildades. Nationella partiets förste ordf, var biskop G. Billing. Vid dennes avgång från riksdagen 1913 övertogs ordf.-skapet av f. justitierådet E. Trygger, som förut formellt stått utanför partiet. Trygger har sedermera innehaft presidiet med undantag för åren 1923—24, då han var statsminister. 1923 var Johan Nilsson i Skottlandshus och 1924 A. Vennersten ordf, i partiet. Partiets numerära styrka har växlat något. Högsta siffran nåddes 1915 med 88 och lägsta 1921 och 1922 med 36 medl. Vid 1931 års riksdag var medl.-antalet 48. A.ö-n. Första kammarens protektionistiska parti bildades 1888 i samband med tullstriden med upprätthållande av det genomförda tullsystemet som främsta programpunkt. Partiet gick först under benämningen hovmarskalkspartiet efter dess ledare, hovmarskalken P. Reutersvärd. Efter denne övertogs ledningen av Chr. Lunde-berg, som vid sin utnämning till talman 1909 efterträddes av E. Trygger. F. fick 1910 sin direkta fortsättning i Förenade högerpartiet (se d. o.). A.ö-n. Första livgrenadjärregementet ledde sitt ursprung från Östgöta fotfolk, varav på 1500-talet funnos de 2 Västanstångs- och östanstångsfä- Banérstenen, rest å Malmen 1891 till minne av regementets förste överste i fält, Johan Banér, 250 år efter hans död. — 963 — — 964 —