Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förspel - Förstagad - Första kammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KAMMAREN
tiskt verk; även kortare, slutet dramatiskt
till-fällighetsstycke, ofta i allegoriens form, vilket
inleder festföreställning och apostroferar dess
syfte (se Prolog). G.K-g.
2) Mus., beteckning för de inledande
takterna, t. ex. i pianoackompanjemanget till en
sång, innan sången själv börjar; inledande
musik till drama, opera, operett (jfr Uvertyr);
organistens preludierande förberedande av
koralen; inledning över huvud till musikalisk
komposition (se Preludium). E.A.
Förstagad. Mast el. stång å fartyg säges vara
f., då den har lutning föröver el. genom hårt
ansatt stag blivit böjd föröver. T.Hrn.
Första kammaren, i Sverige övlig benämning
på den av en folkrepresentations båda kamrar,
som ej i samma utsträckning som
medkam-maren återspeglar den för tillfället härskande
politiska opinionen i landet. Den officiella
termen F.k. förekommer numera endast i Sverige
och Nederländerna men brukades tidigare även
i vissa tyska delstater. Den vanligaste
benämningen torde eljest vara ”senat” el. däremot
svarande uttryck; i England möta vi
benämningen House of Lords, i Danmark
Landstinget, i Schweiz Ständerrat o.s.v.
Ss. gemensam benämning för alla förekomma
i vårt språk omväxlande med uttrycket f.k.
även beteckningarna ”överhus”, ”övre
kammare” o.d. Då ifrågavarande avd. av
representationen i många länder intager en mindre
inflytelserik ställning än medkammaren, har det
i engelsk litteratur blivit vanligt att i rak
motsats till sv. språkbruk kalla dessa avd. second
chambers (”andra kammare”).
Redan Montesquieu hävdade med eftertryck,
att den lagstiftande myndigheten i en stat borde
företrädas av två församlingar, där den ena
skulle bilda en motvikt mot den andra. ”Det
är en evig erfarenhet”, säger han, ”att varje
människa, som har makt, frestas att missbruka
den; hon går, tills hon möter skrankor”.
Härmed kan jämföras Louis De Geers uttalande
på 1860-talet, när han vill motivera införandet
av det sv. tvåkammarsystemet, att ”en
lagstiftande församling, liksom varje annan mänsklig
makt, behöver vid sin sida en jämlike för att
icke förr el. senare urarta till ett envälde, som
sätter sin egen maktfullkomlighet framför
sanning och rättvisa”. Det då föreliggande
förslaget till vår ännu gällande R.O. avsåg därför
att, ”i likhet med vad som allmännast
erkännes lämpligt, fördela representationen i två
kamrar på ett sätt, som på samma gång
förekommer förhastade beslut och tryggar det
be-ståendes rätt”. Montesquieus ideal var ett
två-kammarsystem efter engelskt mönster, där den
Uppslagsbok. X. ____ gg] __
31
”övre kammaren” i likhet med det engelska
överhuset tänktes ss. en korporation med
aristokratisk betoning. Den i enlighet med 1814
års franska författning skapade pärskammaren
i Frankrike samt ”herrehusen” i Preussen och
Österrike, vilka något senare kommo till, voro
på sin tid f.k. av denna typ. I våra dagar är
det eg. endast England, som med sitt
fasthållande vid historiska traditioner kommit att
bibehålla sitt överhus i den gamla formen.
Aristokratiska inslag finnas dock även i t.ex.
Rumäniens och Japans övre kammare. En
egendomlig ställning intager Canadas senat, vars
medl. utses för livstiden av landets regering
bland personer med en förmögenhet av minst
4,000 $. Så gott som alla nutida f.k. utses helt
el. till huvudsaklig del genom val. U.S.A:s
författning från tiden närmast före franska
revolutionen visade vägen, i det unionens f.k.,
senaten, kom att väljas av de lagstiftande
församlingarna i delstaterna, ett system, som först
i detta årh. avlösts av direkta folkval även till
senaten. Genom omedelbara val utses även de
övre kamrarna i vissa andra länder, ss. Polen,
Tjeckoslovakien, Irländska fristaten,
Australiska statsförbundet och Brasilien samt delvis
Belgien. Vanligast är annars det indirekta
valsättet, vare sig valet överlåtes åt vissa redan
existerande korporationer el. det förrättas av
särskilda, blott för detta ändamål utsedda
elektorer el. slutl. genom en kombination av båda
dessa metoder. Argentinas senat utses av
delstaternas folkrepresentationer, Nederländernas
f.k. utses av detta lands provinsialstater;
Danmarks Landsting utses däremot till största delen
genom särskilda elektorer; den franska senatens
led. åter väljas av särskilda valkorporationer i
varje dep., bestående av dep:s egen och
arron-dissementens representationer jämte valda
elektorer från primärkommunerna samt dep:s medl.
i deputeradekammaren. I Sverige utses F.k. av
landstingen; endast i vissa större städer väljas
för ändamålet särskilda elektorer. I somliga
länder utses en del av övre kammarens led. av
kammaren själv (kooptation) el. av denna och
medkammaren i förening. Enl. Frankrikes nu
gällande författning av 1875 skulle urspr. 75
för livstiden valda senatorer, efter hand som de
gingo undan, ersättas av personer, valda av
senaten själv. Genom lagändring 1884
upphävdes detta system. I våra dagar väljer det danska
Landstinget självt 19 led.; i den belgiska
senaten väljas 21 led. av de båda andra grupper,
i vilka de belgiska senatorerna äro
uppdelade; i det nya grekiska tvåkammarsystemet
väljas 10 senatorer av senaten och
dep.-kammaren i förening. I allm. räknar den övre
kammaren ett mindre antal led. än medkammaren.
— 962 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
