FÖRSTA KAMMAREN tiskt verk; även kortare, slutet dramatiskt till-fällighetsstycke, ofta i allegoriens form, vilket inleder festföreställning och apostroferar dess syfte (se Prolog). G.K-g. 2) Mus., beteckning för de inledande takterna, t. ex. i pianoackompanjemanget till en sång, innan sången själv börjar; inledande musik till drama, opera, operett (jfr Uvertyr); organistens preludierande förberedande av koralen; inledning över huvud till musikalisk komposition (se Preludium). E.A. Förstagad. Mast el. stång å fartyg säges vara f., då den har lutning föröver el. genom hårt ansatt stag blivit böjd föröver. T.Hrn. Första kammaren, i Sverige övlig benämning på den av en folkrepresentations båda kamrar, som ej i samma utsträckning som medkam-maren återspeglar den för tillfället härskande politiska opinionen i landet. Den officiella termen F.k. förekommer numera endast i Sverige och Nederländerna men brukades tidigare även i vissa tyska delstater. Den vanligaste benämningen torde eljest vara ”senat” el. däremot svarande uttryck; i England möta vi benämningen House of Lords, i Danmark Landstinget, i Schweiz Ständerrat o.s.v. Ss. gemensam benämning för alla förekomma i vårt språk omväxlande med uttrycket f.k. även beteckningarna ”överhus”, ”övre kammare” o.d. Då ifrågavarande avd. av representationen i många länder intager en mindre inflytelserik ställning än medkammaren, har det i engelsk litteratur blivit vanligt att i rak motsats till sv. språkbruk kalla dessa avd. second chambers (”andra kammare”). Redan Montesquieu hävdade med eftertryck, att den lagstiftande myndigheten i en stat borde företrädas av två församlingar, där den ena skulle bilda en motvikt mot den andra. ”Det är en evig erfarenhet”, säger han, ”att varje människa, som har makt, frestas att missbruka den; hon går, tills hon möter skrankor”. Härmed kan jämföras Louis De Geers uttalande på 1860-talet, när han vill motivera införandet av det sv. tvåkammarsystemet, att ”en lagstiftande församling, liksom varje annan mänsklig makt, behöver vid sin sida en jämlike för att icke förr el. senare urarta till ett envälde, som sätter sin egen maktfullkomlighet framför sanning och rättvisa”. Det då föreliggande förslaget till vår ännu gällande R.O. avsåg därför att, ”i likhet med vad som allmännast erkännes lämpligt, fördela representationen i två kamrar på ett sätt, som på samma gång förekommer förhastade beslut och tryggar det be-ståendes rätt”. Montesquieus ideal var ett två-kammarsystem efter engelskt mönster, där den Uppslagsbok. X. ____ gg] __ 31 ”övre kammaren” i likhet med det engelska överhuset tänktes ss. en korporation med aristokratisk betoning. Den i enlighet med 1814 års franska författning skapade pärskammaren i Frankrike samt ”herrehusen” i Preussen och Österrike, vilka något senare kommo till, voro på sin tid f.k. av denna typ. I våra dagar är det eg. endast England, som med sitt fasthållande vid historiska traditioner kommit att bibehålla sitt överhus i den gamla formen. Aristokratiska inslag finnas dock även i t.ex. Rumäniens och Japans övre kammare. En egendomlig ställning intager Canadas senat, vars medl. utses för livstiden av landets regering bland personer med en förmögenhet av minst 4,000 $. Så gott som alla nutida f.k. utses helt el. till huvudsaklig del genom val. U.S.A:s författning från tiden närmast före franska revolutionen visade vägen, i det unionens f.k., senaten, kom att väljas av de lagstiftande församlingarna i delstaterna, ett system, som först i detta årh. avlösts av direkta folkval även till senaten. Genom omedelbara val utses även de övre kamrarna i vissa andra länder, ss. Polen, Tjeckoslovakien, Irländska fristaten, Australiska statsförbundet och Brasilien samt delvis Belgien. Vanligast är annars det indirekta valsättet, vare sig valet överlåtes åt vissa redan existerande korporationer el. det förrättas av särskilda, blott för detta ändamål utsedda elektorer el. slutl. genom en kombination av båda dessa metoder. Argentinas senat utses av delstaternas folkrepresentationer, Nederländernas f.k. utses av detta lands provinsialstater; Danmarks Landsting utses däremot till största delen genom särskilda elektorer; den franska senatens led. åter väljas av särskilda valkorporationer i varje dep., bestående av dep:s egen och arron-dissementens representationer jämte valda elektorer från primärkommunerna samt dep:s medl. i deputeradekammaren. I Sverige utses F.k. av landstingen; endast i vissa större städer väljas för ändamålet särskilda elektorer. I somliga länder utses en del av övre kammarens led. av kammaren själv (kooptation) el. av denna och medkammaren i förening. Enl. Frankrikes nu gällande författning av 1875 skulle urspr. 75 för livstiden valda senatorer, efter hand som de gingo undan, ersättas av personer, valda av senaten själv. Genom lagändring 1884 upphävdes detta system. I våra dagar väljer det danska Landstinget självt 19 led.; i den belgiska senaten väljas 21 led. av de båda andra grupper, i vilka de belgiska senatorerna äro uppdelade; i det nya grekiska tvåkammarsystemet väljas 10 senatorer av senaten och dep.-kammaren i förening. I allm. räknar den övre kammaren ett mindre antal led. än medkammaren. — 962 —