FÖRSTOPPNING dom. Alltmera förfinad diet, stillasittande levnadssätt jämte tidens allmänna nervösa spänning äro sidor av det moderna kulturlivet, som höggradigt bidragit till en stegring av f:s frekvens. F. kan framkallas genom förträngning av tarmröret, förorsakad av kroniska inflammationer el. svulster i tarmen el. angränsande organ (livmodern). Uppträder f. omotiverat hos äldre människor med tidigare regelbundna av-föringsvanor, bör man tänka på möjligheten av tarmkräfta. Den vanligaste orsaken till f. är emellertid en hämning av de nervösa mekanismer i tarmväggarna, som reglera muskelarbetet (peristaltiken), vilkas förnämsta uppgift är att framtransportera innehållet genom tarmen uppifrån neråt. I så måtto är f. i stor utsträckning att betrakta som ett rent nervöst lidande. Tarmens rörelser influeras starkt av psykiska faktorer. Människor besväras ofta av f. i samband med själslig överansträngning, oros- och ångesttillstånd. Särsk. är depressiv, melankolisk sinnesstämning (sorg) ofta åtföljd av f. Många människor få f., så fort de tvingas att byta omgivning, exempelvis på resor. Nervösa spän-ningstillstånd medföra en kramp i tjocktarmens väggar, som hämma dess rörelser och åstadkomma stagnation av tarminnehållet (spastisk obstipation). Andra människor ha en abnorm slapphet med utvidgning och tröga rörelser av tarmröret (atonisk obstipation). Framdrivandet av tarminnehållet genom tjocktarmen jämte tömning av densamma sker hos den friske automatiskt med stor regelbundenhet. Rubbning av den normala tarmrörelsen kan uppstå, om en människa negligerar sina avföringsbehov. Detta leder till en abnorm utfyllnad särsk. av nedersta delen av ändtarmen, den s.k. ampullen. Av-föringsbehovet gör sig hos den friske gällande, när utspänning av ampullen nått en viss grad. Habituell negligering av avföringsbehovet, vilket förekommer särsk. hos nervösa barn el. även som dålig vana hos vuxna, leder till abnorm överfyllnad med förslappning av den normala avföringsreflexen jämte stagnation av hela tarmröret, d.v.s. f. En av de viktigaste befordrande momenten för tjocktarmens rörelser är utspän-ningen genom tarminnehållet. En stark fyllnad av tarmen befordrar dess rörelser. Därför blir en av de viktigaste orsakerna till f. en diet, som består av så förfinade födoämnen, att de till största delen uppsugas och införlivas med kroppen redan i tunntarmen och endast lämna obetydliga mängder slaggämnen åt tjocktarmen. En mängd människor lida av förstoppning på gr. av olämplig diet och icke så få av dessa på gr. av obefogad rädsla för grövre kost. Stillasittande levnadssätt åstadkommer ofta f. Den är sålunda vanlig hos patienter, som på gr. ay sjukdom tvingas intaga sängläge. Av giftiga ämnen, som ge f., må i främsta rummet nämnas bly (se Blyförgiftning). Inflammationer i bukhålan, livmodern, äggstockarna kunna reflektoriskt påverka tarmens rörelser till f. Detsamma gäller om exempelvis njursten och magsår. F. kan göra sig gällande i olika delar ant. i den uppstigande, den tvärgående el. den nedstigande delen av tjocktarmen. Mycket vanlig form är en abnorm anhopning av tarminnehållet i ändtarmen. F. leder till känsla av spänning och tryck i buken, dålig aptit, upp-stötningar, halsbränna o.s.v. samt smärtsamma avföringar, som lätt förorsaka slemhinnebrist-ningar kring stolgången. Smärtorna i samband med avföringen medföra, att den förstoppade ofta är rädd att efterkomma avföringsbehovet, uppskjuter stolgången och därigenom förvärrar sitt lidande. Smärtsamma slemhinnebristningar i stolgångsöppningen kunna reflektoriskt åstadkomma en kramp även längre upp i ovanför liggande delar av tarmröret, vilket likaledes förvärrar situationen. När tarminnehållet legat tillräckligt länge i tarmröret i form av hårda, intorkade massor, åstadkomma dessa en retning av slemhinnan, så att många gånger en häftig akut tjocktarmskatarr uppstår, med smärtor och svår diarré, där i de lösa avföringarna fasta avföringsklumpar äro rikt tillblandade jämte slem och blod. Många patienter bry sig icke om sin f., förrän detta diarréstadium inställer sig. En del av dessa oregelbundenheter missuppfattas då länge som diarré och behandlas felaktigt med finkost, som endast underhåller och förvärrar grundlidandet f. Behandling av f. omfattar allt, som befrämjar tarmrörets egen funktion. Detta sker exempelvis genom en glad och lugn sinnesstämning. Nervösa och jäktade personer befrias från sin f., om de beredas avspänning och vila. Ofta kan sängläge vid denna orsak till f. vara synnerligen välgörande. Andra patienter böra däremot ordineras motion, promenader, ritt och sport. Nyttig behandling är massage av buken, vilket emellertid kan vara farligt om f. beror på inflammatoriska processer i bukhålan, som ofta kunna vara svåra att upptäcka och diagnostisera. Det viktigaste momentet vid behandling av f. är emellertid att tillföra en föda, som lämnar ett skrymmande tjocktarmsinnehåll, i främsta rummet vegetabiliska näringsämnen, grönsaker innehållande cellulosa (se Diet). Denna kan icke smältas av kroppen. Den utspänner genom sin volym tjocktarmen. Vid dess sönderdelning genom bakterier i tarmen uppkomma ämnen, som stimulera slemhinnan och verka befordrande på tarmens rörelser. Grova grönsaker, grovt klihaltigt bröd, potatis — 967 — — 968 —