FÖRSÄKRING fattande en el. flera ackvisitörer och inkasserar e. Genom agenturerna avslutas f. Alltefter sitt föremål kan f. vara ant. p e r-s o n-f. el. s a k-f. (även kallad e g e n do m s-f.). De viktigaste personförsäkringsbranscherna äro liv-, invaliditets-, moderskaps-, olycksfalls-(däribland barnolycksfalls-, luftfärds- och rese-olycksfalls-f.) och sjuk-f.; inom de olika personförsäkringsbranscherna finnas talrika un-deravd., särsk. inom liv-f.: ståndsperson-f. och folk-f., kapital-f. och ränte-f., dödsfalls-f. och livsfalls-f., ettlivs-f. och tvålivs-f., barn-f., ka-rens-f., begravnings- (sterbhus-), donations-, inkomst-, konfirmations-, korttids-, ledare-, liv-ränte-, pensions-, premiebefrielse-, sparkalen-der-, sparkasse-, sparurs-, studie-, utstyrsel-, ålderdoms- och överlevelse-f. m. fl. De viktigaste sakförsäkringsbranscherna äro brand-f. (däribland allframtids-, avbrotts-, lösöre- och skogs-brand-f.) och sjö-f. övriga sakförsäkringsgre-nar pläga sammanföras under den gemensamma, numera delvis missvisande, beteckningen småbranscherna (diversebranscherna), till vilka hänföras: ansvarighets-(ansvars-), automobil-, garanti-, glas-, gods-, hagelskade-, husdjurs-, hyres- (uthyrnings-), inbrotts-, kreaturs-, kredit-, lustfartygs- (yacht-), maskin-, mjölk-, motorcykel-, pälsdjurs-, regn-, resgods-, rån-, skadestånds-, smycke-, stormskade-, stöld-, trafik-, transport-, vattenledningsskade- och värdepost-f. m. fl. (se dessa ord). — Alltefter det sätt, varpå f.-verksamheten bedrives, förekommer p r i v a t-f. och s o c i a 1-f., frivillig f. och obligatorisk f., individuell f. och k o 11 e k t i v-f. (grupp-f.), direkt f. och indirekt f. (å t e r-f.) (se dessa ord). Den privata f.-verksamheten har i Sverige en mycket stor omfattning, dock vida mindre än i det land, U. S. A., där f.-idén bäst slagit igenom. Sammanlagt bedrevs 1930 i Sverige f.-verksamhet av icke mindre än inemot 200 f.-anstalter, de inemot 400 smärre läns-, härads-och sockenbolagen för brand-f. ävensom alla s. k. begravningskassor och liknande understödsföreningar oräknade. Dessa c:a 200 f.-anstalters inkomster under år 1930 belöpte sig på sammanlagt o. 750 mkr. (mill. kronor) och deras sammanlagda tillgångar vid årets slut till o. 2,750 mkr. Social-f., till vilken här för enkelhetens skull även hänförts sjukkasseväsendet, hade under s. å. o. 75 mkr. i inkomster samt sammanlagda tillgångar vid samma års slut av o. 650 mkr. Antalet anställda vid f.-anstalter-nas centrala förvaltningar uppgick 1930 till inemot 4,000 personer. Antalet s. k. fältarbetare är obekant men torde vid samma tid ha uppgått till 100,000 å 200,000 personer, av vilka dock det vida övervägande flertalet haft sitt arbete inom f.-branschen endast ss. bisyssla. F.-verksamheten är, ss. av de antydda siffrorna framgår, en mycket betydande gren av det sv. näringslivet. Historia. Antydningar till f. förekommo redan i den antika världen. Närmast gäller detta sjö-f. men i någon mån även liv-f. och brand-f. Mera klart uttalad möta vi f.-tanken under medeltiden, vars i åtskilliga länder förekommande gillen och skrån kunna betecknas som ett slag av ömsesidiga f.-anstalter, låt vara i många stycken primitiva sådana. De f.-behov, som först gjorde sig kännbara, hänförde sig till den s.k. elementar-f. (se d.o.): sjö-f. och över huvud transport-f., brand-f., hagelskade-f. och kreaturs-f. Först därefter kom liv-f. Betecknande är för övrigt, att även i våra dagar, när man i Sovjetunionen ville planmässigt bygga upp ett nytt f.-väsende, början gjordes med nyssnämnda elementar-f.-branscher; först något år senare påbörjades återuppbyggandet av liv-f. Från den medeltida kooperativa f. var steget, när tillräcklig statistisk erfarenhet vunnits, till f. mot fasta premier lätt taget. Premie-f. synes ha förekommit redan under 1300-talet, i varje fall har man säkra belägg från början av 1400-talet. Närmast var det fråga om sjö-f., bedriven i den tidens stora sjöfarande länder under reglering och uppsikt från lagstiftarens sida. Med de allt livligare förbindelserna mellan länderna spred sig f.-idén, även i denna nya form, i allt vidare kretsar och omfattade allt flera branscher. Det synes till och med ha kommit till en viss överspekulation i f.; i varje fall vet man, att hertigen av Alba i ordonnan-serna 1570 och 1571 förbjöd f. av en människas liv för att hindra därav härflytande missbruk, bedrägerier och brott. Vad Sverige beträffar förekommer ordet ”försäkring” i varje fall under 1600-talet, här liksom i andra länder till en början uteslutande avseende sjö-f. I 1667 års sjölag förekom en särskild Törsäkringa balk”, som bl.a. föreskrev, att ”All skada, som händer skip eller gods, thet försäkrat är......, then böre för-säkrarene swara til”. De första affärsmässiga f.-anstalterna tillkommo i Sverige under 1700-talet. Dessförinnan täckte man f.-behovet — närmast avses här sjö-f. — i utländska f.-anstalter. Brand-f. ordnades fortfarande i huvudsak tvångsvis på ömsesidighetens bas (se Brandförsäkring, sp. 962). 1739 ut- färdade Konungen ”Privilegium för ett Assu-rance compagnie i Stockholm” och stadfäste ”Associations-regler för Assurance-compagniet”, ett sjö-f.-bolag med ett för tiden mycket ansen — 987 — — 988 —