Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försäkring (assurans) - Försäkringsanstalt - Försäkringsavgift - Försäkringsavtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSÄKRINGSAVTAL
ligt kapital, 1 mill. dal. smt, fördelat på 1,000
lotter. 18/s 1746 stadfäste Konungen
”Reglemente för Brand- och försäkrings contoiret i
Stockholm”, dymedelst möjliggörande premiebrand
-f. inom riket för byggnader i Stockholms stad
(till förebyggande av bränder gällde redan
utförliga förhållningsregler inryckta i 1675 års
brandordning), vilket senare följdes av
privilegier åt ”Brand-försäkrings contoir” för ännu
några av rikets större städer. 15It 1782
slutligen privilegierades ”Almänna
brand-försäkrings fonden”, vilken skulle göra rikets övriga
städer och landsbygder delaktiga av förmånen
att kunna erhålla biand-f. — Det ligger i
sakens natur, att övergången från
naturahushållning till penninghushållning både var
förutsättningen för den utveckling av f.-idén, som
antytts i det föregående, och bidrog till den
utomordentliga utbredning, f.-idén i alla länder fick
under 1800-talet. Beträffande de olika
f.-bran-schernas historia, deras första uppträdande och
utveckling fram till våra dagar hänvisas till de
särskilda art. i ”Svensk Uppslagsbok” över
resp, f.-grenar.
Privatekon om i sk och
socialekonomisk betydelse. F. har urspr.
uppstått för att täcka ett behov hos den enskilde
individen, för att hjälpa denne att bära
ekonomiska risker, som han icke själv el. icke
ensam kan bära. En privatperson
brandför-säkrar sitt lösöre el. sin fasta egendom, enär
förlusten genom brand av denna egendom för
honom skulle vara ett hårt ekonomiskt slag.
En köpman försäkrar ett av honom i
främmande land inköpt varuparti för skaderisker av
olika slag under transporten över hav och land
hem till köparen, enär han endast under denna
förutsättning vågar sig på ett så stort köp. En
jordbrukare försäkrar sina husdjur mot
sjukdom och död, enär han är beroende av djurens
avkastning etc. En familjeförsörjare
försäkrar sitt eget liv, enär detta är det säkraste
sättet, ofta det enda, att säkerställa hustru och
barn för de ekonorpiska följderna av hans
förtidiga frånfälle och/el. att trygga hans egen
försörjning under ålderns dagar. F. utjämnar
åt den enskilde en mängd risker, som han
eljest icke skulle kunna ikläda sig. Genom
denna utjämning av riskerna mellan de olika
samhällsmedlemmarna får f. på samma gång en
utpräglad samhällelig betydelse. F. skapar
jämnare, lugnare och säkrare förhållanden i
samhället Utan f. skulle den ekonomiska
utvecklingen icke ha hunnit på långa vägar dit,
där den nu befinner sig. Den moderna
industrialismen, den moderna stordriften, de
moderna kommunikationerna, den moderna
bebyg
gelsen, den moderna kreditgivningen etc , alla
dessa företeelser hade icke kunnat nå
utvecklingen och omfattningen av i dag, om
företagaren själv måst bära den odelade risken för
brand, förlisning, död etc. Även genom sin
starka kapitalbildande förmåga (närmast
avses här liv-f.) har f. främjat
samhällsutvecklingen. Dessa synpunkter äro icke nya i vår
tid. I förut omnämnda associationsregler för
Assurance-compagniet 1739 t.ex. talas om
asse-curance såsom ”högstnödige och oumgängelige
til handelens och siöfartens befrämjande”. Och
liknande tankegångar lågo givetvis bakom
bestämmelserna om brandstodstvång i
landskapslagarna och sedermera i de olika landslagarna
Att f. genom den trygghet och trygghetskänsla,
den skapar, blir en stark etisk faktor i
samhället, må även här påpekas. Th.Dn.
Försäkringsanstalt, bolag el. förening, som
driver försäkringsrörelse.
Försäkringsverksam-het, idkad ss. rörelse, får i Sverige icke drivas
av enskild person utan, bortsett från f., som
inrättats av staten, endast av associationer, f.
Affärsmässigt utövande av försäkringsrörelse
står dock icke öppet för alla associationsformer
utan är begränsat till
försäkringsaktiebolag och ömsesidiga
försäkringsbolag. Är f. grundad på
försäkringstagarnas ömsesidiga ansvar, är den ett
ömsesidigt försäkringsbolag, den må själv kalla sig
bolag el. förening. Det gives även f., som
bedriva försäkringsrörelse, ehuru icke
affärsmässigt; sådana äro sjukkassor (se d. o.) och
understödsföreningar (se d. o.). För
försäkringsbolagen gäller lagen om
försäkringsrörelse, för sjukkassorna och
understödsföreningarna lagen om understödsföreningar.
Th.Dn
Försäkringsavgift, se Försäkring.
Försäkringsavtal. Försäkring gives i rege
formen av ett avtal, f., mellan två kontrahenter,
försäkringsgivaren och försäkringstagaren. Om
f. gäller särskild lag av 3lt 1927 (se F ö r s ä
k-r i n g s 1 a g s t i f t n i n g). Denna innehåller
såväl tvingande som icke tvingande
bestämmelser. Försäkringsvillkoren kunna sålunda, utan
hinder för deras giltighet, avvika från
bestämmelser i f.-lagen — detta är ock i själva
verket mycket vanligt —, dock givetvis icke från
dennas tvingande bestämmelser.
Försäkringstagaren är pliktig att vid f:s ingående lämna
riktiga upplysningar om de förhållanden, som
kunna tänkas vara av betydelse för
försäkringsgivaren. Försäkringsvillkor, som leder till
uppenbar obillighet, kan, oberoende av att f.
föreligger, jämkas el. lämnas utan avseende,
där sådant kan anses överensstämma med god
försäkringspraxis. Jfr F örsäkring. Th.Dn.
— 989 —
— 990 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
