FÖRVÄLLA grunden. Blott undantagsvis, ss. i vissa Bergs-lagsgruvor, träffas ännu kvarvarande, mer djupgående delar av denna prekvartära vittringszon. Frånsett bl. a. fjälltrakterna med deras starka frostsprängning samt vissa grovkorniga erup-tivbergarter av t. ex. rapakivityp (se Granit), där den mekaniska söndergrusningen är ovanligt stark, har den postglaciala f. hos oss varit obetydlig. I stort ligga markytans hällar friska och föga sönderbrutna. Den särsk. vid mossmarker befintliga, gråvita vittringshuden på stenar och hällar är ej kaolinvittring utan en av podsolvittringen framkallad avfärgning av mineralen. Utanför nedisningsområdet äro däremot mäktiga vittringsjordar allmänt förekommande och ofta den övervägande kulturjorden. G.Fn. Förvälla, att ge ett hastigt uppkok, vanl. i saltat vatten. Förvärmare, se Förvärmning. Förvärmning, tekn., förberedande uppvärmning av matarvatten el. förbränningsluft, vilken i allm. avser tillvaratagande av värmeinnehållet i avgående förbränningsgaser el. avloppsånga. Vid ånganläggningar kan sålunda matarvatt-nets temperatur höjas före inmatning i pannan genom att låta detta passera genom en av rökgaserna omspolad rökgasförvärma-r e el. e c o n o m i s e r (se d. o.). Även begagnas ibland — om ångan ej expanderas ned till låg temp. i maskinanläggningen — avlopps-ångan att förvärma matarvattnet. En dylik förvärmare kan vara konstruerad ant. så, att av-loppsångan får passera genom tuber, omgivna av matarvattnet, el. vattnet får passera genom tuberna, omgivna av avloppsångan. Förutom att bättre driftekonomi uppnås, undvikes genom f. av matarvatten starka temp.-skillnader i pannan och därigenom häftiga materialspänningar. — En ånganläggnings ekonomi kan även förbättras genom att förbrännigsgasernas värme användes till f. av den för förbränningen i eldstaden erforderliga luften is. k. luftförvärma r e. Förbränningen blir därigenom livligare, och luftöverskottet kan reduceras utan att oförbrända gaser behöva uppkomma. Härigenom ökas ångpannans verkningsgrad. Dessutom er-hålles högre förbräningstemp., vilket medför ökad avdunstning. Särsk. vid eldning med fuktigt bränsle blir luft-f. av stor betydelse. En svårighet, som länge hindrat ett allmännare bruk av luftförvärmare, är, att dessa lätt bli igensatta av sot och på gr. av stor frätning ofta få repareras. I den av sv. uppfinnaren Fredrik Ljungström (se denne) konstruerade luftförvärmaren ha dessa olägenheter övervunnits. — Blästerluften vid vissa metallurgiska processer, ss. masugns- och Martin-processen, måste även förvärmas, varvid två system användas, det rekuperativa och det regenerativa. Vid sv. masugnar användes vanl. det förstn. Rekuperatorn består av ett enkelt ugnsrum, genomdraget av ett stort antal rörslingor av gjutjärn. I ugnsrummet får mas-ugnsgas förbrinna, under det blästerluften ledes genom rören. Vid stora koksmasugnar användas regenerativa varmapparater. Regenerator n består av höga järncylindrar, infodrade med eldfast material och försedda med gallerverk av tegel. De inställas omväxlande för mas-ugnsgas och blästerluft. Gasen förbrinner i apparaterna, varvid den alstrade värmen magasineras i tegelstaplarna. Då en apparat blivit tillräckligt varm, avkopplas gasen, och blästerluften får i stället passera apparaten, vilken härvid avlämnar sin värme till luften. Genom att använda flera apparater, som alternerande drivas med gas och luft, kan en jämn ström av varmluft erhållas. Regenerativ-systemet använ des även vid Martinprocessen (se d. o.). — För att underlätta förgasning av bränslet i förgasaremotorer, förvärmes i allm. den för bränsle-luftblandningen erforderliga luften medelst de avgående förbränningsgaserna. Detta sker därigenom att luften, innan den insuges i förgasaren, får passera en kring avgasröret anbragt mantel. Automobilmotorer äro vanl. försedda med dylik anordning. v.S. Förvärvade egenskaper, sådana en individs egenskaper, som åstadkommas av samverkar mellan yttre förhållanden och individens ärftliga anlag. Urspr. skapades begreppet av la-marckismen (se d. o.) för att huvudsaki. beteckna de egenskaper, som utvecklades genom individens egna åtgöranden, t. ex. stark muskulatur hos den, som utför hårt kroppsarbete. De förvärvade egenskaperna hänföras av den moderna ärftlighetsläran till modifikationerna (se d. o.) och antagas allmänt ej vara ärftliga (se Ärftlighetslära). J-R- Föryngring. Alla organismer ha en begränsad livslängd (se d. o.). Denna är visserligen hos olika former av mycket olika längd, från några timmar till tusentals år, och ofta underkastad betydande växlingar även hos individer av samma art, men förr el. senare inträda dock ålderdomsförändringar (se d. o.), som angripa livsviktiga organ och slutl. leda till döden, ål-derdomsdöden — den naturliga döden. — Sedan urminnes tider har väl den förhoppningen hägrat för människorna att finna ett medel, varigenom inträdandet av ålderdomsföränd-ringarna så länge som möjligt kunde förskjutas el. en redan inträdd ålderdomssvaghet kunde tillbakaträngas, så att den åldrade åter kunde komma i åtnjutande av ungdomlig kraft — 1011 — — 1012 —