GAARDER Förklaringen till förändringarna i stjärnornas ljusstyrka ligger utan tvivel i stjärnornas konstitution, och olika hypoteser häröver leda därför till olika former för denna förklaring. Om vi, med Lockyer, antaga, att stjärnorna urspr. bestå av små kroppar, meteorer, som tillsammans bilda ett klot med en radie t.ex. så stor som jordbanans radie, så skulle dessa meteorer, på gr. av stjärnans attraktion, ständigt beskriva ellipser på en tid av 365 dagar. Genom meteo rernas sammanstötning blir massan lysande, och eftersom alla meteorerna ha samma omloppstid av 365 dagar, kommer stjärnan efter denna tid att återkomma till samma tillstånd och härigenom orsakas en period på 365 dagar i stjärnans ljusstyrka. Vi ha då en långperiodisk f.s. Genom sammandragning, orsakad av sammanstötningarna, blir stjärnan med tiden allt mindre, meteorerna sönderslås i atomer, stjärntät-heten blir större, och perioden blir mindre. Stjärnan övergår småningom till en cepheid, för vilken alltid ett sammanhang, Miss Leavitts for mel, måste existera mellan periodens längd och stjärnans absoluta ljusstyrka. Cepheidernas ljusförändringar förorsakas av stjärnornas pul-sationer, orsakade av stjärnans attraktioner på varje enskild partikel och delvis också av trycket av de atomer, i vilka stjärnan nu blivit uppdelad. — Litt.: G. Müller & E. Hartwig, ”Ge-schichte und Litteratur der bis Ende 1915 als sicher veänderlich anerkannten Sterne” (3 bd, 1918—22). Ch. Förökning. 1) Biol., se Fortplantning. — 2) F. i befolkningsstatistisk bemärkelse, se Fruktsamhet. Förökningsskott, bot., se Fortplant-ningsskott. F. ö. v., förkortn. för vid första öppet vatten, transportklausul i köpeavtal, vilken anger, att leverans skall ske, så fort hamn och farled blivit isfria. I allm. medgives intill 3 veckors anstånd efter ishindrets upphörande. Klausulen brukas mycket vid trävaruleveranser från de norrländska hamnarna. Vhgn. G. G är den 7:e bokstaven i många från latinet härstammande europeiska alfabet. Det uppkom hos romarna genom förändring av c-typen. I svenskan, liksom vanl. i de nyare europeiska språken, uttalas g framför konsonanter och s. k. bakre vokaler (grå, gå) som en tonande velar explosiva; i holländskan dock som z-ljud; i sv. gjuta o. s. v. är g stumt. Framför s. k. främre vokaler har g många ljudvärden, i sv. vanl. som j (i arvord utvecklat av äldre dj av gj av g, y), t.ex. genom, giva (vilket uttal även förekommer efter l, r, t. ex. svalg, borg), stundom som J t. ex. gentil; i norskan som j; i danskan och tyskan som g-, i engelskan som g, resp, j; i franskan som z, o. s. v. I sv. uttalas g även som k, t.ex. bragt, skogsfågel, el. som r>, t.ex. vagn, vilket ljud också betecknas med n+g, t.ex. gång. Danskan har efter vokal uttalet y, där g ej är stumt (pige). I tyskan uttalas g i olika ställningar ofta som z, Z el. y. — Det sv. p-ljudet i arvord har flera källor. Vanl. går det tillbaka till urgermanska y av urindo-europeiska gh (varav t. ex. sanskr. h el. gh, lat. h), t. ex. stiga: sanskr. stighnömi, gul Hat. hel-vus‘ men även på t. ex. urindoeuropeiska k, t. ex. låga : lat. lux, gen. lucis. Stundom har sv. S-ljud på gr av tonviktsförhållandena uppstått ur germanska k, t. ex. taga, fsv. taka, el. jag, fsv. iak; ett minne av samma ljudöverföring kvarlever i stavningen Sverige (av-rike). Indo-eur. g har däremot i sv. blivit k. E.H Mus. Benämning på normalskalans 5:e ton (det medeltida tonsystemets 7:e; jfr A, mus.). I de romanska länderna kallas tonen sol. G användes som nyckel för att markera den linje i notsystemet, som skall beteckna tonen G (se G-k lav); nyckeln är en stiliserad omändring av bokstaven G. E.A. G. el. g. förekommer i många förkortningar, t. ex. för lat. Gaius, gens och för gram. I fysiken är g beteckning för accelerationen (se d. o.). Ss. talbeteckning är G i latinet = 400, G = = 400,000. Ä sv. automobiler betecknar G Kronobergs län. W.N. Ga, kem., tecken för grundämnet gallium (se d. o.). Ga, förk. för Georgia, U.S.A. Gaarder [går-], Peder Krabbe, norsk jurist och statsrättslig förf. (1814—83), sedan 1847 overretsprokurator, 1851—83 statsrevisor G:s 1845 utg. ”Fortolkning over grundloven” väckte stor uppmärksamhet ss. ett konsekvent hävdande av folksuveränitetens princip; i sht angrep han gängse tolkning av den kungl. — 1021 — — 1022 —