Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föränderliga stjärnor el. variabler - Förökning - Förökningsskott - F. ö. v. - G - Ga (kemi) - Ga - Gaarder, Peder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAARDER
Förklaringen till förändringarna i stjärnornas
ljusstyrka ligger utan tvivel i stjärnornas
konstitution, och olika hypoteser häröver leda
därför till olika former för denna förklaring. Om
vi, med Lockyer, antaga, att stjärnorna urspr.
bestå av små kroppar, meteorer, som
tillsammans bilda ett klot med en radie t.ex. så stor
som jordbanans radie, så skulle dessa meteorer,
på gr. av stjärnans attraktion, ständigt beskriva
ellipser på en tid av 365 dagar. Genom meteo
rernas sammanstötning blir massan lysande, och
eftersom alla meteorerna ha samma omloppstid
av 365 dagar, kommer stjärnan efter denna tid
att återkomma till samma tillstånd och
härigenom orsakas en period på 365 dagar i
stjärnans ljusstyrka. Vi ha då en långperiodisk f.s.
Genom sammandragning, orsakad av
sammanstötningarna, blir stjärnan med tiden allt
mindre, meteorerna sönderslås i atomer,
stjärntät-heten blir större, och perioden blir mindre.
Stjärnan övergår småningom till en cepheid, för
vilken alltid ett sammanhang, Miss Leavitts
for
mel, måste existera mellan periodens längd och
stjärnans absoluta ljusstyrka. Cepheidernas
ljusförändringar förorsakas av stjärnornas
pul-sationer, orsakade av stjärnans attraktioner på
varje enskild partikel och delvis också av
trycket av de atomer, i vilka stjärnan nu blivit
uppdelad. — Litt.: G. Müller & E. Hartwig,
”Ge-schichte und Litteratur der bis Ende 1915 als
sicher veänderlich anerkannten Sterne” (3 bd,
1918—22). Ch.
Förökning. 1) Biol., se Fortplantning.
— 2) F. i befolkningsstatistisk bemärkelse, se
Fruktsamhet.
Förökningsskott, bot., se
Fortplant-ningsskott.
F. ö. v., förkortn. för vid första öppet
vatten, transportklausul i köpeavtal, vilken
anger, att leverans skall ske, så fort hamn och
farled blivit isfria. I allm. medgives intill 3
veckors anstånd efter ishindrets upphörande.
Klausulen brukas mycket vid trävaruleveranser
från de norrländska hamnarna. Vhgn.
G.
G är den 7:e bokstaven i många från latinet
härstammande europeiska alfabet. Det uppkom
hos romarna genom förändring av c-typen. I
svenskan, liksom vanl. i de nyare europeiska
språken, uttalas g framför konsonanter och
s. k. bakre vokaler (grå, gå) som en tonande
velar explosiva; i holländskan dock som z-ljud;
i sv. gjuta o. s. v. är g stumt. Framför s. k.
främre vokaler har g många ljudvärden, i sv.
vanl. som j (i arvord utvecklat av äldre dj av
gj av g, y), t.ex. genom, giva (vilket uttal även
förekommer efter l, r, t. ex. svalg, borg),
stundom som J t. ex. gentil; i norskan som j; i
danskan och tyskan som g-, i engelskan som g, resp,
j; i franskan som z, o. s. v. I sv. uttalas g även
som k, t.ex. bragt, skogsfågel, el. som r>, t.ex.
vagn, vilket ljud också betecknas med n+g,
t.ex. gång. Danskan har efter vokal uttalet y,
där g ej är stumt (pige). I tyskan uttalas g
i olika ställningar ofta som z, Z el. y. —
Det sv. p-ljudet i arvord har flera källor. Vanl.
går det tillbaka till urgermanska y av
urindo-europeiska gh (varav t. ex. sanskr. h el. gh, lat.
h), t. ex. stiga: sanskr. stighnömi, gul Hat.
hel-vus‘ men även på t. ex. urindoeuropeiska k,
t. ex. låga : lat. lux, gen. lucis. Stundom har sv.
S-ljud på gr av tonviktsförhållandena uppstått
ur germanska k, t. ex. taga, fsv. taka, el. jag,
fsv. iak; ett minne av samma ljudöverföring
kvarlever i stavningen Sverige (av-rike).
Indo-eur. g har däremot i sv. blivit k. E.H
Mus. Benämning på normalskalans 5:e ton
(det medeltida tonsystemets 7:e; jfr A, mus.).
I de romanska länderna kallas tonen sol. G
användes som nyckel för att markera den linje i
notsystemet, som skall beteckna tonen G (se
G-k lav); nyckeln är en stiliserad omändring
av bokstaven G. E.A.
G. el. g. förekommer i många förkortningar,
t. ex. för lat. Gaius, gens och för gram. I
fysiken är g beteckning för accelerationen (se d.
o.). Ss. talbeteckning är G i latinet = 400, G =
= 400,000. Ä sv. automobiler betecknar G
Kronobergs län. W.N.
Ga, kem., tecken för grundämnet gallium (se
d. o.).
Ga, förk. för Georgia, U.S.A.
Gaarder [går-], Peder Krabbe, norsk
jurist och statsrättslig förf. (1814—83), sedan
1847 overretsprokurator, 1851—83 statsrevisor
G:s 1845 utg. ”Fortolkning over grundloven”
väckte stor uppmärksamhet ss. ett konsekvent
hävdande av folksuveränitetens princip; i sht
angrep han gängse tolkning av den kungl.
— 1021 —
— 1022 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
