GABARDIN sanktionsrätten och statsrådets ansvarighet. Skriften framkallade en livlig polemik. Föga uppskattad av sin egen tid, förebådade G:s verksamhet venstrepartiets kamp emot kungamakten fram till riksrätten 1883—84. Th. Gabardi'n, fyrskaftad, tät och vanl. finare vävnad av ylle el. bomull för beklädnadsända-mål, där diagonalrandningen mycket tydligare framträder på rätsidan som en svag räffling samt är ”brantare” än på t. ex. cheviot. I. Ga'bbata (aram., betydelse oviss, grek. Lito'-stroton, ”stenläggning”), enl. Joh. 19: 13 den plats i Jerusalem, varifrån Pilatus dömde Jesus, belägen framför Antoniaborgen. Enl. annan uppfattning skall domen ha avkunnats framför Herodes’ palats i n.v. hörnet av gamla staden. Numera visas G. i sionssystrarnas kloster, hopbyggt med Ecce homo-bågen. G.Bsm. Gabbro är en till de s. k. grönstenarna hörande intrusiv, jämnkornig, basisk magmaberg-art med c:a 40—55 °/o kiselsyra och hög spec. v., 2,8—3,i. Huvudsakliga mineral äro kalkrik mörkpigmenterad plagioklas (labrador-anortit) samt olika pyroxen- och amfibolmineral, vilka giva bergarten svart—brunsvart färg. I den eg. g. ingår sålunda augit (diallag), i n o r i t e n hypersten, i hornbländ e-g. hornblände, i o 1 i v i n-g. dessutom olivin. Genom differen-tiation kan ur g.-magman uppkomma s. k. ultra-basiska bergarter: anortosit, pyroxenit, perido-tit (olivinsten), titanomagnetitbergarter, t. ex. i Ruotevara och Taberg, m. fl. — G. förekommer rätt sparsamt i vårt urberg men allmänt i fjällkedjan och där på gr. av bergartens motståndskraft ofta i de högsta fjällen. G.Fn. Gabbrodiaba's är en strukturell mellanform mellan gabbron med dess tjockt tavelformiga plagioklas och diabasen med dess ofitiska struktur. G.Fn. Ga'bel. 1) Christoffer G., dansk ämbetsman (1617—73), kom i tjänst hos Fredrik III, då denne var ärkebiskop i Bremen, och följde honom till Danmark. Någon särsk. framträdande roll spelade G. i början ej, fast han stod väl hos kungen och var en duglig finansman. Mellan de båda krigen mot Sverige sändes G. dock ett par gånger i hemlig mission till Karl X Gustav, och vid enväldets införande 1660 var G. konungens närmaste förtrogne och spelade en betydande roll, blev s.å. räntmästare och medl. av stats- och skattkammarkollegiet, 1664 adlad, geheimeråd och ståthållare i Köpenhamn. Under hela Fredrik HI:s tid utövade G. stort inflytande men störtades strax efter hans död. G. saknade högre bildning men var en duglig och energisk man. P.S. 2) Christian Carl G., den föregåendes sonson, sjöofficer och ämbetsman (1679— 1748), blev 1715 v. amiral, var 1717—25 över-krigssekreterare, blev 1726 stiftsamtman och 1731 geheimeråd. G. deltog först med stor berömmelse i kriget mot Sverige och tillintetgjorde bl. a. 1715 nära Femern en sv. eskader under C. H. Wachtmeister. G. arbetade sedermera framgångsrikt på att återställa ordning i flottans administration. P.S. Ga'belentz. 1) Hans Conon von der G., tysk språkforskare och politiker (1807—74), 1848—49 ministerpresident i Altenburg, 1851— 70 president i ständerförsamlingen; 1848 medl. av förparlamentet i Frankfurt. Jämte J. Löbe utgav G. en uppl. av Ulfilas gotiska bibelövers, med grammatik och ordbok (2 bd, 1843—46). Jämte H. J. Klaproth är han grundläggare av manchuspråkets studium i Europa. Genom ”Beiträge zur Sprachwissenschaft” (1852) införde G. studiet av de malajiska språken i Tyskland, och hans ”Die melanesischen Sprachen” (1860—73) är ännu på sitt område av grund läggande betydelse. C.F. 2) Hans Georg Conon von der G., den föregåendes son, orientalist och språkforskare (1840—93), 1878 e. o. prof, i östasiatiska språk i Leipzig, 1889 i Berlin. G. var en av de mera betydande företrädarna för den äldre sinolo-gien och i övrigt en mångsidigt orienterad språkman. Bland hans arbeten märkas ”Chi-nesische Grammatik” (1881), ”Die Sprachwissen schaft” (1891). C.F. Gabelle [-bäT], saltskatt i Frankrike, av medeltida ursprung, avskaffades 1790. G., sedan 1500 utarrenderad till enskilda, drabbade högst olika landets olika delar, vilket medförde en livlig smyghandel. Missnöjet med g. var allmänt; i själva verket voro missförhållandena påtagliga. De torde — särsk. på landsbygden — kraftigt ha medverkat till uppkomsten av den mot statsmakten fientliga opinionen under 1700-talet. B. Ga'belsberger, Franz Xaver, tysk steno-grafsystemuppfinnare (1789—1849), kanslist i bajerska inrikesministeriet 1823. G., som re dan 1817 umgåtts med planer på ett förkortningssystem vid upptagandet av referat, företog prov härmed vid bajerska ständerförsamlingen 1819 och arbetade sedan oförtrutet vi dare på dess fullkomnande. 1823 var alfabetet och 1826 hela systemet färdigt, publicerat 1834 — 1023 — — 1024 —