Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gaarder, Peder - Gabardin - Gabbata - Gabbro - Gabbrodiabas - Gabel, 1. Christoffer - Gabel, 2. Christian Carl - Gabelentz, 1. Hans von der - Gabelentz, 2. Georg von der - Gabelle - Gabelsberger, Franz Xaver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GABARDIN
sanktionsrätten och statsrådets ansvarighet.
Skriften framkallade en livlig polemik. Föga
uppskattad av sin egen tid, förebådade G:s
verksamhet venstrepartiets kamp emot kungamakten
fram till riksrätten 1883—84. Th.
Gabardi’n, fyrskaftad, tät och vanl. finare
vävnad av ylle el. bomull för
beklädnadsända-mål, där diagonalrandningen mycket tydligare
framträder på rätsidan som en svag räffling
samt är ”brantare” än på t. ex. cheviot. I.
Ga’bbata (aram., betydelse oviss, grek.
Lito’-stroton, ”stenläggning”), enl. Joh. 19: 13 den
plats i Jerusalem, varifrån Pilatus dömde Jesus,
belägen framför Antoniaborgen. Enl. annan
uppfattning skall domen ha avkunnats
framför Herodes’ palats i n.v. hörnet av gamla
staden. Numera visas G. i sionssystrarnas
kloster, hopbyggt med Ecce homo-bågen. G.Bsm.
Gabbro är en till de s. k. grönstenarna
hörande intrusiv, jämnkornig, basisk
magmaberg-art med c:a 40—55 °/o kiselsyra och hög spec. v.,
2,8—3,i. Huvudsakliga mineral äro kalkrik
mörkpigmenterad plagioklas (labrador-anortit)
samt olika pyroxen- och amfibolmineral, vilka
giva bergarten svart—brunsvart färg. I den
eg. g. ingår sålunda augit (diallag), i n o r i t e n
hypersten, i hornbländ e-g. hornblände, i
o 1 i v i n-g. dessutom olivin. Genom
differen-tiation kan ur g.-magman uppkomma s. k.
ultra-basiska bergarter: anortosit, pyroxenit,
perido-tit (olivinsten), titanomagnetitbergarter, t. ex. i
Ruotevara och Taberg, m. fl. — G.
förekommer rätt sparsamt i vårt urberg men allmänt i
fjällkedjan och där på gr. av bergartens
motståndskraft ofta i de högsta fjällen. G.Fn.
Gabbrodiaba’s är en strukturell mellanform
mellan gabbron med dess tjockt tavelformiga
plagioklas och diabasen med dess ofitiska
struktur. G.Fn.
Ga’bel. 1) Christoffer G., dansk
ämbetsman (1617—73), kom i tjänst hos Fredrik
III, då denne var
ärkebiskop i Bremen,
och följde honom till
Danmark. Någon
särsk. framträdande
roll spelade G. i
början ej, fast han stod
väl hos kungen och
var en duglig
finansman. Mellan de båda
krigen mot Sverige
sändes G. dock ett
par gånger i hemlig
mission till Karl X
Gustav, och vid enväldets införande 1660
var G. konungens närmaste förtrogne och
spelade en betydande roll, blev s.å. räntmästare
och medl. av stats- och skattkammarkollegiet,
1664 adlad, geheimeråd och ståthållare i
Köpenhamn. Under hela Fredrik HI:s tid utövade
G. stort inflytande men störtades strax efter
hans död. G. saknade högre bildning men var
en duglig och energisk man. P.S.
2) Christian Carl G., den
föregåendes sonson, sjöofficer och ämbetsman (1679—
1748), blev 1715 v. amiral, var 1717—25
över-krigssekreterare, blev 1726 stiftsamtman och
1731 geheimeråd. G. deltog först med stor
berömmelse i kriget mot Sverige och
tillintetgjorde bl. a. 1715 nära Femern en sv. eskader under
C. H. Wachtmeister. G. arbetade sedermera
framgångsrikt på att återställa ordning i
flottans administration. P.S.
Ga’belentz. 1) Hans Conon von der G.,
tysk språkforskare och politiker (1807—74),
1848—49 ministerpresident i Altenburg, 1851—
70 president i ständerförsamlingen; 1848 medl.
av förparlamentet i Frankfurt. Jämte J. Löbe
utgav G. en uppl. av Ulfilas gotiska bibelövers,
med grammatik och ordbok (2 bd, 1843—46).
Jämte H. J. Klaproth är han grundläggare av
manchuspråkets studium i Europa. Genom
”Beiträge zur Sprachwissenschaft” (1852)
införde G. studiet av de malajiska språken i
Tyskland, och hans ”Die melanesischen Sprachen”
(1860—73) är ännu på sitt område av grund
läggande betydelse. C.F.
2) Hans Georg Conon von der G., den
föregåendes son, orientalist och språkforskare
(1840—93), 1878 e. o. prof, i östasiatiska språk
i Leipzig, 1889 i Berlin. G. var en av de mera
betydande företrädarna för den äldre
sinolo-gien och i övrigt en mångsidigt orienterad
språkman. Bland hans arbeten märkas
”Chi-nesische Grammatik” (1881), ”Die Sprachwissen
schaft” (1891). C.F.
Gabelle [-bäT], saltskatt i Frankrike, av
medeltida ursprung, avskaffades 1790. G., sedan
1500 utarrenderad till enskilda, drabbade högst
olika landets olika delar, vilket medförde en
livlig smyghandel. Missnöjet med g. var
allmänt; i själva verket voro missförhållandena
påtagliga. De torde — särsk. på landsbygden
— kraftigt ha medverkat till uppkomsten av
den mot statsmakten fientliga opinionen under
1700-talet. B.
Ga’belsberger, Franz Xaver, tysk
steno-grafsystemuppfinnare (1789—1849), kanslist i
bajerska inrikesministeriet 1823. G., som re
dan 1817 umgåtts med planer på ett
förkortningssystem vid upptagandet av referat,
företog prov härmed vid bajerska
ständerförsamlingen 1819 och arbetade sedan oförtrutet vi
dare på dess fullkomnande. 1823 var alfabetet
och 1826 hela systemet färdigt, publicerat 1834
— 1023 —
— 1024 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
