Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gaffel - Gaffelantilop - Gaffelapa - Gaffelben - Gaffelbit - Gaffelbock - Gaffelfock - Gaffelgrening - Gaffelhjortar - Gaffelnock - Gaffelsegel - Gaffelspinnare el. gaffelsvansspinnare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAFFELANTILOP
kungligt inventarium 1379, och ännu under
1500-talet hade den där icke vunnit mera
allmänt bruk, än att dess begagnande gjordes till
föremål för satir. I England var den under
1400- och 1500-talen en sällsynthet. Ännu vid
1600-talets början var man här icke fullt
hemmastadd i begagnandet av densamma. I
franska och skotska kloster förbjöds den ss.
lyxartikel. Enl. anatomen A. Veselius förekom g.
i dagligt bruk i Italien 1542 och var här
föremål för all renässansens konstnärliga
utsmyckning. Under 1500-talets senare hälft förekom
den i Tyskland. Först från 1600-talets mitt
var g. i allmänt bruk bland Europas bildade
klasser. G. ingick i det bestick, som man i ett
etui förde med sig och brukade under
måltiderna borta och hemma. Bland Sveriges
allmoge begagnades g. mera allmänt först under
1800-talet. — G., som i regel endast hade 2
uddar, fick sedermera 3 el. 4. Skaftet, som
varit föremål för konstnärlig utsmyckning,
skulptur, ciselering, målning m.m., har under
olika tider utförts av trä, elfenben, metall,
fajans el. porslin. I Kina användas pinnar i st.f.
g. W.Kln.
2) Krigsv. a) G. bildas vid art. under
inskjutning mot ett mål genom att målet
inne-slutes mellan skott, som synas bortom målet
(plusskott) och hitom målet (minusskott). G.
hoptränges genom halvering, så att man
erhåller krevaderna i målets närhet. — b) Skjutstöd
för gevär, musköt, fältslanga o. d., brukades
först i Spanien på 1500-talet. R.Sbg.
3) Sjöv., rundhult, anbragt i lutande ställning
mot akterkanten av en mast. G. uppbär
g.-seg-lets övre lik. Gaffelnockel. pik kallas g:s
akterligaste, högre ända och k 1 o dess lägre,
mot masten stödda ända; g.-nocken uppbäres
och hissas medelst pikefall, klon medelst
klofall. H.S-k.
Gaffelantilo’p, Antiloca’rpa america’na (se
pl. vid A n t i 1 o p e r), förekommer i
Nordamerika på prärierna från ung. 53° n.br. till
Mexiko. Dess kroppslängd utgör 1,5 m. och
mankhöjd 80 cm. Den har en kraftig
byggnad med tät fäll, på ryggen isabellafärgad, på
undersidan vit. Båda könen bära horn, som
sitta mellan ögonen och hos de gamla bockarna
bli gaffelkluvna. G. är stadd i utdöende och
i de tätare bebyggda trakterna redan
utrotad. H.W.
Gaffelapa, sjöv., se A p a 2).
Gaffelben benämnes de hos fåglarna (se d.o.,
sp. 614) i sina ventrala ändar med varandra
sammanvuxna nyckelbenen. H. W.
Gaffelbit, starkt kryddad, i småbitar
skuren sillkonserv.
Gaffelbock benämnes råbocken, då den
under 2:a el. 3:e sommaren, d. v. s. vid 1 å 2 års
ålder, sätter upp horn med två spetsar. F.A.Bn.
Gaffelfock, fockmastens gaffelsegel.
Gaffelgrening, bot., se D i k o t o m i.
Gaffelhjortar. 1) Hippocame’lus, ett släkte i
Sydamerikas kordillerer förekommande hjortar
med gaffelkluvna horn. Endast två arter äro
kända, h u e m a 1 e n (H. bisu’lcus) med
skaf-tad, och peruanska g. (H. antisie’nsis) med
oskaftad gaffel. H.W.
2) Benämning på kronhjort, bärande horn
med 2 spetsar: ögontagg och spetstagg. G. är
vanl. 2, stundom 3 år gammal. F.A.Bn.
Gaffelnock, sjöv., se Gaffel.
Gaffelsegel, ett trapetsformat snedsegel, vars
övre lik är litsat till el. löper på en gaffel och
vars främre lik är litsat till el. löper efter
masten. Är ett g:s undre lik fästat till bom,
benämnes seglet även bomsegel. H.S-k.
Gaffelspinnare el.
gaffelsvansspinna-r e, släktena Ceru’ra och Dicranu’ra av spin-
Allmänna gaffelspinnaren, Dicranura vinula.
narfjärilarnas grupp. Sitt namn ha g. därav,
att det sista paret av larvens bukfötter,
analföt-terna, som bäras upplyfta, äro ombildade till
långa, smala rör, vilka innesluta en fin, röd
tråd, som när djuret oroas, skjutes ut ur röret.
Vanligast är den s. k. allmänna g., Dicranu’ra
vi’nula, vars framvingar, som hos honan kunna
nå en spännvidd av 7,5 cm., äro vita el. grå
Allmänna gaffelspinnarens larv.
— 1043 —
— 1044 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
