GAFFEL liksom Ulsterdial., som i de flesta fall står skotsk g. nära. Denna särprägel för skotsk g. kan skönjas redan på 1000—1100-ta-len i anteckningar i en skotsk latinsk handskrift. Skotsk g. talas numera blott av o. 200,000 personer, av vilka flertalet kan engelska. Man skiljer mellan två å tre huvud-dial. Någon eg. litteratur på g.s. kan man knappast tala om i Skottland, i det att den länge bestått så gott som uteslutande av bibelövers, och andaktsböcker. Däremot finns en rik folktradition av sagor och sånger, dels ballader, tillhörande den s.k. Finn-cykeln (se d.o.), dels bardpoesi. Omkr. 300 sånger upptecknades redan i början av 1500-talet av James Macgre-gor, domprost i Lismore. Ett urval, ”The dean of Lismore's book”, utgavs med övers, till modernare g. och engelska 1862. Bardpoesien spelade på 1600-talet en ej oviktig politisk roll (Mary Macleod, lain Macdonald) och nådde sin högsta blomstring på 1700-talet (A. Macdonald, D. B u c h a n a n, D. Macintyre m.fl.). Först i senare hälften av 1800-talet började man känna behov av prosalitteratur på g. som folkläsning. Viktig är den rika folktraditionen, som samlats och utgivits av J. F. Campbell, ”Populär tales of the west Highlands” (4 bd, 1860—62, ny uppl. 1890—93) på g. med engelsk övers, och ”Leab-har na Feinne” (1872). Andra liknande samlingar ingå i serien ”Waifs and strays of Cel-tic tradition”, red. av Lord Archibald Campbell. — Litt.: G. Calder, ”A. Gaelic grammar” (1923); A. Macbain, ”An etymological dictio-nary of the Gaelic language” (1896; ny uppl. 1918); M. Maclennan, ”A pronouncing and etymological dictionary of the Gaelic language” (1925); M. Maclean, ”The literature of the Highlands” (1904). v.S-w. Gae'ta, hamnstad och tidigare fästning i prov. Roma, Italien, på en udde vid n. sidan av G.- Franciskankyrkan i Gaeta. bukten, n.v. om Neapel; 5,264 inv. (1921). Ärkebiskopssäte. Med G. förenades 1927 det närbelägna Elena (11,510 inv.). S. G., antikens Cajeta, var under medeltiden huvudort i ett hertigdöme under först bysantinsk, senare påvlig överhöghet. 1434 införlivades det med kungariket Neapel. Under 1700-talet och början av 1800-talet var G. en stark fästning, som upprepade gånger spelade en roll i de italienska krigen. 1848—49 uppehöll sig påve Pius IV efter sin flykt från Rom i G. Bekant är den långvariga belägringen av G. 1860—61, slutakten i det italienska enhets-kriget. [B.] Gaffel. 1) I form av förskärar-g. el. köks-g. förekom g. redan under antiken. I Pæstum har man funnit en 5-uddig g., nu i Museo na-zionale, Neapel. Bords-g. torde knappast ha brukats före 1000-talet, då den skall ha införts till Venedig från Byzans. Under medeltiden var g. en lyxartikel, som endast furstarna brukade. I Frankrike omtalas g. första gången i ett — 1041 — — 1042 —