Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gagern, 2. Friedrich von - Gagern, 3. Heinrich von - Gagern, 4. Max von - Gages, José Buenaventura Thierry Dumont de - Gagliano, familj - Gagliano, Marco da - Gagliarda - Gagliardi, Ernst - Gagnef (socken) - Gagnef (tingslag) - Gagner, 1. Lars Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAGES
kerska friskarorna, vilka han mötte vid Kan
dern. Han försökte underhandla med de
upproriska men blev av dessa skjuten. — Litt.: H
v. G., ”Das Leben des Generals F. von G.” (3 bd,
1856—57). E.Bz.
3) Heinrich Wilhelm von G., den
föregåendes bror, friherre, politiker (1799—1880),
stred 1815 som ung
officer vid Waterloo
och deltog i
Heidelberg vid bildandet av
den s.k.
Burschen-schaftrörelsen (se d.
o.), i hessisk
statstjänst 1821—33; 1832
medl. av Hessens a.k.
I mars 1848 deltog
han i Heidelberg vid
rådslagen för
inkallandet av ett
förparlament, var en
kor
tare tid chef för en liberal ministär i
Hessen och valdes därefter som medl. av
Frank-furtparlamentet, till vars president han 19/s 1848
utsågs. G:s program omfattade kravet på
monarki och utseendet av en riksföreståndare, till
vilken på hans förslag (det ”djärva greppet”)
korades ärkehertig Johan av Österrike.
Emellertid sökte G. även förmå Fredrik Vilhelm IV av
Preussen att antaga kejsarkronan, en linje, som
han, sedan han i dec. s.å. blivit chef för
riksregeringen, fullföljde i ett förslag om en
förbunds-stat under Preussens ledning i förbund med
Österrike (den ”småtyska” linjen). Detta
uppslag sökte han fullfölja, även sedan han i maj
1849 lämnat Frankfurtparlamentet, bl. a. mars—
apr. 1850 under Erfurtparlamentet. — G.
deltog i kriget mot Danmark 1850 och levde sedan i
Heidelberg. Från 1862 framträdde han som en
förfäktare av den ”stortyska” linjen (Österrike
och Tyskland som en enhet) och var 1864—72
hessiskt sändebud i Wien. Hans brevväxling
från tiden 1848—50 erbjuder stort intresse. —
Litt.: T. Klein, ”Der Vorkampf deutscher
Ein-heit und Freiheit” (1925). Arrh.
4) Maximilian (M a x) von G., de föregåendes
bror, friherre, politiker, (1810—89), verkade
1829—33 i nederländsk krigs- och statstjänst,
sedan 1840 i Nassau och var ordf, i det
sju-mannautskott, som i Heidelberg 1848 förberedde
och inkallade Frankfurtparlamentet, av vilket
G. var medl., ävensom sedermera av
parlamentet i Erfurt, varunder han i huvudsak stödde
sin broders (G. 3) politik. I broderns
”riksregering” s. å. var han understatssekr. i
utrikes-dep. och medverkade som sådan vid
avslutandet av vapenstilleståndet mellan Preussen
och Danmark i Malmö 1848. — G. övergick
1853 till katolicismen. 1855—74 var han chef
för den handelspolitiska avd. i utrikesdep. i
Wien och följde sin bror i dennes nya, av stor
tyska tankar inspirerade politik. G. skrev:
”Ju-genderinnerungen aus dem Gebiete der
Natio-nalität” (1889). — Litt.: L. v. Pastor, ”Leben des
Freiherrn Max. v. G.” (1912). [Arrh.j
Gages [gaz], José Bueuaventura
Thierry Dumont de G., greve, spansk
krigare (1682—1753), var f. i Belgien men gick
20-årig i spansk tjänst och utmärkte sig i
spanska tronföljdskriget, särsk. 1710 vid
Villa-viciosa. 1742—46 förde G. befälet över de
spanska trupperna i Italien och slog
österrikarna 1743 vid Campo Santo och 1745 vid
Bas^ignano. Av hovet tvungen till det
olyckliga slaget vid Piacenza 1746, nedlade G. därpå
befälet. 1749 blev G. vicekonung av Navarra
och visade sig här som en god styresman. P.S.
Gagliano [gala’nå], ansedd fiolbyggarfamilj
i Neapel, vars äldste representant var A1 e
s-sandro G. (1665—1725). De mest betydande
voro Nicola G., verksam 1700—40, och
Juanarius G. (o. 1770). Avkomlingarna till
familjen G. verkade ännu in i mitten av
1800-talet som fiolbyggare. De föredrogo
Stradivari-modellen. H.M.
Gagliano [gala’nå], Marco da, italiensk
tonsättare (1575—1642), kapellmästare vid San
Lorenzo i Florens 1608, hovkapellmästare 1611.
Utom körverk i gammal stil skrev G. operor,
vilken musikgenre just uppstått o. 1600, så bl.a.
”Dafne” (1608; ny uppl. i Eitners
”Publikationen älterer Musikwerke”, bd 10) och ”La
Flora” (1628); i dessa gör sig redan en bredare
och mera sångbar melodisk stil gällande än i
de äldsta mera recitativiskt hållna
operaförsöken. E.A.
Gagliarda [gala’rda], italiensk dans, se G
alli a r d.
Gagliardi [gala’rdi], Ernst, schweizisk
historiker (f. 1882), sedan 1919 prof, i Zürich, har
utg. bl. a. ”Geschichte der Schweiz” (3 bd, 1920
—27), ”Bismarcks Entlassung”, 1 (1927). C.
Gagnef, s:n i Leksands och G:s tingslag,
Kopparbergs län, omfattar området kring
sam-manflödet av öster- och Västerdalälven; 411,13
kvkm., därav 400,79 land; 6,532 inv., därav
1,490 i Mockfjärds kapellförsamling (se d.o.),
(1931; 16 inv. pr kvkm.); 33,22 kvkm. åker
(1927; 8,3 °/o av landarealen), 262,7 kvkm.
skogsmark. — Pastorat: G. och Mockfjärd, Leksands
kontrakt, Västerås stift. S.
Gagnef, f. d. tingslag, ingår sedan 1916 i
Leksands och Gagnefs tingslag.
Gagner. 1) Lars Peter G., präst (1791—
1869), kyrkoherde i Arvika 1841,
kontraktsprost 1844, utgav flera predikosamlingar och
— 1047 —
— 1048 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
