GAHN uppbyggelseskrifter samt en mycket spridd ”Catechetisk lärobok el. Luthers lilla cateches” (1831, flera senare uppl.). S.N. 2) Carl Peter Wilhelm G., den föregåendes son, väg- och vattenbyggare (1835— 1912), officer i Väg- och vattenbyggnadskåren 1860, major 1887, avsked 1900. Ss. arbetschef el. kontrollant var G. anställd vid ett flertal hamn- och järnvägsbyggnader i s. Sverige. Han utnämndes 1834 till distriktsingenjör i s. väg-och vattenbyggnadsdistriktet och till distrikts-chef 1887. Led. av fiskehamnskommissionen 1905. S.Stg. 3) Marie Louise Hélène Charlotte G., den föregåendes brordotter, pedagog (f. 2/i 1868), seminarielektor i Stockholm 1919. G. har energiskt påvisat den mindervärdiga nöjesläsningens vådor för ungdomens karaktär och har arbetat för bättre tillgång till en sund och förädlande ungdomslitteratur. Hon har bl.a. förf, en del goda och lättfattliga diktarbio-grafier. avsedda för ungdom, samt medarbetat i läsböcker för skolungdom. G.Fr. Gagnér, Anders, språkman (f. 1891), fil. d:r i Uppsala 1920 (”De hercle, mehercle cete-risque id genus particulis priscæ poesis latinæ scænicæ”), docent i latin därst. 1920—30, lektor i latin och grekiska vid Malmö högre allmänna lärov. för flickor 1930. Bland G:s skrifter märkas ”Zur römischen Zeitrechnung” (i ”Strena philologica upsaliensis”, 1922), ”Epigraphica la tina” (i ”Eranos”, 1926), ”Studien zur Bedeu-tung der Präposition apud” (1931). W.N. Gagne'rus, Samuel, förf. (1731—91), fil. mag. i Uppsala 1758, e. o. kanslist 1761, amanuens i Kungl. bibi, och Antikvitetsarkivet 1763, assessor och translator i det senare 1770. Verksam medl. av Utile dulci, utgav G. dess ”Vitterhetsnöjen”, 1 (1769). Han fortsatte även utgivandet av C. C. Gjörwells ”Swenska ma-gazinet” 1767—69, utgav ”Erinringar rörande uppfostringsverket” (1774) samt dikter och uppbyggelseskrifter. Med sitt ”Äreminne öfver G. Stjernhjelm” (1776) införde G. i Sverige en fransk litterär genre, som sedan blev flitigt odlad i Sv. akad. C.V.J. Gagnvirke, den del av trädens ved, som lämpar sig till bearbetning och ej endast till bränsle. Gahm Persson, Sigfrid Lorentz, arkiv forskare (1725—94), student i Uppsala 1744, kammarskrivare i Krigskollegium 1750, verksam som ritlärare. G., som var fattig och sjuklig, använde all sin lediga tid till att i arkiven samvetsgrant avskriva historiska och biografiska urkunder. Dessa G:s samlingar (”Acta litte-raria 1541—1773”, 20 bd; biografiska samlingar, 17 bd; ”Archivum smolandicum”, 12 bd; ”Samlingar om förbudne böcker”, 11 bd) inköptes 1804 av Uppsala univ.-bibl.; en annan serie ”Archivum smolandicum” finnes i Växjö stifts-bibl. (12 bd); G:s boksamling köptes av D. G. Nescher och kom 1827 till Kungl. bibi. Själv utgav G. föga, bl. a. ”Kungl. stadgar., ang. Swea rikes landt-milice” (1762—65). C.V.J. Gahn, svensk gren av den skotska adelsätten Golquhoun, känd sedan början av 1200-talet. Ätten inkom till Sverige på 1560-talet med två bröder, officerare vid de skotska legotrupper, som stodo under Charles De Mor-nays (se denne) befäl. Deras namn skrevs i enlighet med det skotska uttalet Cahun, varav sedan G. Ätten fortlever på två grenar, stammande från resp. G. 1) och 2). Dessas bror, G. 3), adlades 1809 G. af Golquhoun men slöt själv sin ätt. C. 1) JohanGottliebG., mineralog och kemist (1745—1818), studerade först i Uppsala men flyttade 1770 till Falun. Här införde han förbättringar i kopparsmältningen samt upptog nya tillverkningar. G. gjorde flera viktiga upptäckter, som han dock ej själv offentliggjorde utan överlämnade till Bergman, Scheele och Berzelius, med vilka han stod i intimt sam arbete. Så var upptäckten, att mangan kan erhållas ur brunsten och att tungspat innehåller baryt, G:s förtjänst, liksom ock biåsrörets användning i den kemiska analysen, vilket Berzelius närmare utvecklade. Lj. 2) H e n r i c G., den föregåendes bror, läkare (1747—1816), med. d:r 1772, stadsläkare i Gävle s.å., 1 :e amiralitetsläkare 1773 —89, assessor i Colle-gium Medicum 1777— Henric Gahn. — 1049 — — 1050 —