GAHNIT 90. G. var den förste, som införde skyddskopp-ympning i Stockholm (1802). 1804 förordnades han att pröva förslag till anstalter mot veneriska smittans utbredande. 1807 var han en av stiftarna av Sv. läkaresällskapet. 1808 utnämndes han till överläkare vid Krigsakad. G. var på sin tid en av Sveriges mest bekanta läkare. Å.Ch. 3) Carl Pontus G. af C o 1 q u h o u n, den föregåendes bror, militär (1759—1825). Efter att som officer ha tjänstgjort i franska, holländska och preussiska arméer blev G. vid hemkomsten 1787 major, deltog i 1788—90 års finska krig, 1792 överstelöjtnant, 1794 v. guvernör på Karlberg. Under kriget i Norge 1808 tillfångatogs han vid Hof efter tappert motstånd, var 1809 Adlersparres militära ombud i Dalarne och sedermera i Norge för bevakande av statskuppens intressen samt Norges införlivande med Sverige. 1813 överste och chef för Dalreg., ledde hari 1814 den från Värmland inryckande, vid Lier och Matrand i Norge besegrade sv. styrkan. S. å. generalmajor, chef för 2:a inf.-brigaden 1820, ordf, i Krigshovrät-ten vid avskedet 1824. Th. 4) Henrik G., sonson till G. 1), kemist (1820—74), grundade 1867 en kemisk-teknisk fabrik i Uppsala, nuv. Henrik Gahns a.-b. G. uppfann aseptin. Lj. 5) Hans Henrik August Colquhoun G., sonsons sonson till G. 2, socialpolitiker (f. 20/2 1890), 1 :e aktuarie i Kontrollstyrelsen sedan 1918, sekreterare i Centralförbundet för socialt arbete 1918—22. G. har utg. ett flertal alkoholstatistiska utredningar och medarbetar under sign. H.G-n i ”Svensk uppslagsbok”. T.E-r. 6) M ä r t h a Fred-rique G., den föregåendes syster, textil-konstnärinna (f. 30/9 1891), genomgick Högre konstindustriella skolan i Stockholm och bedrev studier i utlandet; medarbetare i Atelier Handtryck 1915—17. G. är från sistn. år konstnärlig ledare vid Sv. hemslöjds textil- Märtha Gahn: Broderad vävnad från Svensk hemslöjd. 1930. avd. och har ss. sådan betytt ofantligt mycket för dess sunda och fria samt ekonomiskt bärkraftiga utveckling på en bas av gamla sv. traditioner. G. har även varit själv flitigt utövande textilkonstnärinna inom flera grenar. 1. Gahni't, zinkspinell, mineral med kemisk sammansättning ZnO,Al2O3, i regel innehållanden även järn och magnesia, är grön el. blå till färgen och kristalliserar i oktaedrar. Förekommer vid Falun. Se S p i n e 11. K.A.G. Gahns bröstpiller, äldre benämning på am-moniakgummipiller med opium, Pi'lulæ am-moni'aci opicTtce. J.H. Gaia [-al-], G e, G e a (grek., jord), grek, myt., ”den allt frambringande och närande urmodero jorden”, enl. Hesiodos född efter Chaos, alstrade ur sig själv Uranos (grek., himlen), bergen och Pontos (grek., havet), hade sedan med Uranos bl.a. 12 söner (titanerna, se d.o.) och 12 döttrar (titaniderna, se d.o.). Då på anstiftan av G. hennes yngste son, Kronos, stympade Uranos, uppstodo av dennes blod erinyerna, giganterna och trädnymferna (se d.o.). G. dyrkades ss. människosläktets moder (grek. pamme'teira, allas moder, spec. barnens beskyddarinna, grek. kurotro'fos), ss. döds- (endast i Ättika), hämnande (staty på Areopagen) och orakelgivande (orakel bl.a. i Aigai i Akaja) gudinna. I konsten framställes G. vanl. vilande på marken, ofta med blottad överkropp, med ymnighetshorn el. andra attribut symboliserande hennes natur. — Litt.: A. Dieterich, ”Mutter Erde” (3 Aufl. 1925). W.N. Gaidoz [gädå's], Henri, fransk keltolog och folklorist (f. 1842), 1872—1908 prof, i geografi och etnografi vid École libre des scien ces politiques och sedan 1876 prof, i k‘elto-logi vid École pratique des hautes études i Paris. Genom sin 1870 startade tidskr. ”Revue celtique” har G. varit en av de ledande inom — 1051 — — 1052 —