GALLIOT de nedlades i forna tider, särsk. å örlogsfar-tygen, mycken konstnärlig möda och fantasi. Karlskrona örlogsvarv förvarar en intressant samling dylika bilder. H.S-k. GallioT, fordom litet och lätt fartyg av galärtyp, senare flatbottnat och fylligt holländskt fiske- och transportfartyg med galeastackling och ”svärd” (se d.o.). H.S-k. Galli'polihalvön, efter staden Gallipoli, turk. Gelibolu, hämtat namn på halvö i europeiska Turkiet mellan Xerosviken och Dardanellsundet. G. är ett av ungter-tiära bergarter uppbyggt kulland, vilket i en del trakter klädes av vackra oljelundar, i andra åter av torra hedar. H.Bm. Det geografiskt betydelsefulla, men trånga och därför lätt spärrade Dardanellsundet har sedan äldsta tider spelat en stor strategisk roll. Där stod 405 f.Kr. det sjöslag, som avgjorde peloponnesiska kriget. De bysantinska kejsarna och sedermera osmanerna utnyttjade möjligheterna att genom befästningsanlägg-ningar vid Dardanellerna skydda tillträdet till Konstantinopel. Under de napoleonska krigen lyckades likväl en engelsk flotta forcera sundet (1807). Under Krimkriget (1853—56) hölls sundet öppet för Turkiets bundsförvanter, England och Frankrike, i Parisfreden 1856 förklarades det neutralt, vilken bestämmelse förnyades i Berlinfördraget 1878. — Efter Turkiets inträde i världskriget på centralmakternas sida 1914 blev det för västmakterna en aktuell krigsfråga att med våld söka öppna sundet. Hit koncentrerades följaktligen i början av 1915 en engelsk-fransk eskader och en expeditionsarmé om 5 engelska och 2 franska fördelningar, sammanlagt o. 120,000 man, under befäl av generalen lan Hamilton. Försvararen förfogade över en fältarmé om 5 fördelningar, o. 90,000 man. Befälhavare var från slutet av mars tyske generalen Liman v. Sanders. Det fasta försvaret, organiserat väsentligen av tyska ofticerare, var huvudsaki. koncentrerat till sundets smalaste del. Här voro moderna fort och batterier uppförda, såväl å den asiatiska sidan, vid Kale Sullanei (Cha-nak), som å Gallipolistranden, i Kilid Bahr-om-rådet. Mindre effektiva voro försvarsanordning-arna vid sundets s. mynning, vid Sedd-el Bahr och Kum Kale. Mot dessa inleddes anfallet av västmakleskadern 19/a, och inom en vecka kunde passagen forceras fram till sundets smalaste del. Men därefter var det slut med framgången. Efter flera förlustrika anfall, det sista utfört 18/s, måste försöket att forcera sundet uppgivas. Planen inriktades därefter på försvarets betvingande från landsidan, varvid i första hand befästningarna vid Kilid Bahr åsyftades. Strändernas klippiga beskaffenhet, underhållssvårigheler m.m. begränsade emellertid möjligheterna för landstigning, varför denna måste utföras successivt och på skilda punkter. 25/4—28/4 landsattes sålunda en engelsk och en fransk fördelning å G:s sydspets, medan en annan grupp (australisk-nyzeeländska el. Anzac-kåren) debarkerade längre norrut vid Ari Burnu. Av de turkiska krafterna hade 2 fördelningar grupperats i trakten av Kum Kale, 2 å G:s s. del. Dessa kunde icke hindra angriparen att sätta sig fast i närheten av landstigningspunkterna men avvisade energiskt vidare framträngande. Redan 26/4 och följ, dagar kunde general Liman dessutom till det hotade området medelst sjötransporter koncentrera ytterligare 2 Vs fördel ningar från G:s n. del och från Kum Kale. Tack vare dessa anordningar samt en aktiv försvarstaktik lyckades turkarna hålla sin huvudställning å Achi Baba-höjderna gentemot — 1099 — — 1100 — Fäderneslandet. Gallions-bild av J. Törnström. Varvet, Karlskrona. St/vcferna a Ga/Z/po/zha/i/ö/? /£/5