GALLODIER fina längsribbor. Larverna sakna tydligt huvud och egentliga ben men äro hos frittlevande arter försedda med vårtliknande fotutskott. Till färgen äro de vita, gula el. röda; en del ha förmåga att hoppa. Några arters larver äro rovdjur och angripa bladlöss, andra leva av multnande ämnen. Till de senare hör bl.a. den under bark förekommande Mia'stor metralo'as, som redan i larvstadiet kan fortplanta sig och alstra nya larver, s.k. pedogenes. Huvudmassan av larver livnär sig dock av levande växtdelar, och ett stort antal förorsakar gallbildningar av mycket olika gestalt. Hit höra t.ex. Oligo'tro-phus juniperi'nus, engallmyggan, som åstadkommer de allbekanta ”kikbären”, Miki'ola fagi, bokgallmyggan, som förorsakar utväxter på bladen, åtskilliga poppelgallmyggor, som framkalla gallbildningar på bladskaft och bladskivor hos poppel. Flera g. bli genom angrepp på våra kulturväxter skadedjur. Så är t.ex. fallet med DasyneiFra pyri, päronbladgallmyggan, som hoprullar päronbladen, vilka därpå vissna och avfalla, Contari'nia pyri'vora, pärongallmyggan, som förstör päronkarten, och Contari'-nia pisi, ärtgallmyggan, som lever i ärtbaljorna. Cecidomy'ia (lto'nida) pini, hartsgallmyggan, lever i unga skott av tall och gran, Pleme-lie'lla abieti'na, granfrögallmyggan, och Oligo'-trophus alopecu'ri, ängskavlegallmyggan, leva i frön av resp, gran och Alopecu'rus genicula'tus. De svåraste skadedjuren äro dock vetemyggan och kornmyggan. Vetemyggan, Contari'nia tri'tici, lägger sina ägg i blommorna. De citrongula larverna angripa därpå fruktämnena, kornen skrumpna, och de angripna axen bli mjuka och tomma. Vetemyggan har hos oss flera år åstadkommit skador för flera mill. kr. värde. Senast sommaren 1931 var Skåne svårt hemsökt. Den förekommer så långt mot n., som ve te odlas, och kan även, ehuru mera undantagsvis, angripa korn och råg. Kornets svåraste skadedjur är dock kornmyggan el. ”hessiska flugan”, Mayeti'ola destru'ctor. Äggen av denna art läggas i plantornas nedre bladveck, varefter de svagt gulaktiga el. vitaktiga larverna söka sig ned i blad- Vetemyggan, Contarinia tritici. J. T. Sergel: Balettmästare Gallodier. Karikatyr. Nationalmuseum. slidan och äta den mjuka delen av strået ovanför en ledknut. Följden av deras angrepp blir, att stråna knäckas, gulna och torka. Den svåraste härjningen inträffade 1898 på Gotland, då inom vissa områden över 80 °/o av skörden förstördes. Den förekommer även på fastlandet och angriper utom korn även vete samt undantagsvis råg. Jfr Gallbildningar. E.W-n. Gallodier [galådje'], Louis, balettmästare (1733—1803), figurant vid kungl. operan i Paris och från 1758 dansör vid Kongl. franska truppen i Stockholm. 1772 fick G. av Gustav III i uppdrag att organisera en balettkår för den planerade nya operan (öppnad 1773), vilket han framgångsrikt utförde. G. tjänstgjorde som premiärdansör vid operan till 1780, därefter som balettmästare. V.F-i. Gallofobi' (till Galler och grek, fobos, fruktan), rädsla för el. motvilja mot allt franskt. Galloma'n, person, som överdrivet beundrar allt franskt. Gallon [gäTon], våtvarumått i Storbritannien och Irland (imperial-g.) å 4 quarts å 4 pints å 4 gills = 4,543582 1. Äldre g. äro ett ölmått = 4,621 1. och ett vinmått = 3,785i 1. Det senare är den officiella g. i U. S. A. (American g.) Enl. usance äro 6 American g. = 5 imperial g. N.L.R, Galloway [gäTåpél], landskap i s. Skottland, motsvarande ung. nuv. grevskapen Kirkcud-bright och Wigtown. Gallowayrasen [gäTåQel-], Gallowaybo-s k a p, obehornad, svart nötkreatursras, som sedan urminnes tider haft sin hemvist i s.v. Skottland. Korsad med vit korthornsras fram bringar den utmärkta slaktdjur, s.k. bluegreys, vilkas kött värderas högt på Londonmarknaden. G. importerades till Sverige på 1820-talet och gick här under benämningen Tidöras, tills den i slutet av förra årh. genom korsning uppgick i andra raser. H.Fqt. Gallring. 1) Skogsbruk. G. räknas till föravverkningarna (se d.o.) och innebär periodvis återkommande huggningar, utglesningar, i de yngre och medelålders bestånden i avsikt att — 1103 — — 1104 —