- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 10. Françon - Gaugamela /
1113-1114

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galläpplen - Galmeja - Galois, Évariste - Galon - Galopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GALOPP

erska och tyska g. samt s.k. knopper-g. (se
d.o., 35°/o). Teknisk användning ha även s.k.
kinesiska och japanska g., vilka förekomma å
Rhus-arter och förorsakas av en bladlus,
Schlechtenda’lia chine’nsis (ända till 77 °/o
garvämne) samt tamarix-g., härrörande av en
gallmygga, Cecidomy’ia tama’ricis. Ätliga äro g.
av Aylax glecho’mæ å jordreva samt av Aylax
sa’lviæ å Sa’lvia pomi’fera. De senare nå
storleken av ett mindre äpple, ha angenäm
krydd-smak och torgföras i Orienten som handelsvara.

O.Gz.

Galme’ja (från ty. Galmei, enl. somliga ytterst
grek. kadmei’a ge, jord från Kadmos’ stad, d.v.s.
Tebe, men enl. andra till hebr. kedem, östern),
zinkspat, smithsonit, miner., ett mer
el. mindre rent, i naturen förekommande
zink-karbonat, ZnO,CO2, i regel i kristallinska
aggregat, mera sällan kristalliserande i romboedrar,
till färgen gult, brunt el. grönt. G. omfattar
förvittringsprodukter av zinkblände, såväl
zink-karbonat som zinksilikat, kisel-g. G. är en
viktig zinkmalm; förekommer spritt på många
fyndorter. K.A.G.

Galois [galpa’], É v a r i s t e, fransk
matematiker (1811—32). Redan under skoltiden
började G. att syssla med mycket abstrakta
problem. Då hans begåvning ej vann tillbörligt
beaktande (bl.a. vägrades han inträde vid
Éco-le polytechnique), kastade han sig in i den
tidens revolutionära rörelse och satt nästan ett
år i fängelse. En tid efteråt inblandades han
i en kärlekshistoria, som slutade med en duell,
i vilken G. dödades. G:s’ arbeten utgåvos först
1846. G:s’ största insats är, att han funnit
villkor för att en algebraisk ekvation skall kunna
lösas algebraiskt. För den skull erfordras,
att en viss, ur den ursprungliga bildad, annan
ekvation (G:s’ ”resolvent”) också skall vara
lösbar. Detta beror i sin tur på egenskaperna
hos ekvationens s. k. grupp. Genom G:s’
arbete har man även fått en förklaring till den
gåtfulla Abelska satsen, att endast spec.
ekvationer av 5:e och högre grad äro lösbara. Jfr
A I g e b r a och Gruppteori. H.D.

Galo’n kallas ett hårt och fast band, träns,
snöre, kordong etc., som vävts, tränsats, snotts
el. flätats av silkes- el. metallöverspunnen tråd,
vari ofta, åtm. förr, ingick äkta guld el.
silver. G. förekomma i olika bredder, grovlekar
och mönster ss. prydnad och gradbeteckning
på olika slags uniformer (särsk. på mössorna),
även civila sådana, varvid g:s utseende är noga
fastställt, samt som prydnad på livréer och
kyrkliga textilier. G. betecknar icke blott själva
bandet (tränsen etc.) utan även den mer el.
mindre dekorativa figur, som detta band
bildar, fastsytt på plagget i fråga, ss. de s.k.

brandenburgarna på äldre uniformer. Jfr
Uniform. /.

Galo’pp (fra. galop, sannolikt ytterst germ.
och besläktat med löpa). 1) Benämning på
ett visst förflyttningssätt av en häst. Under

Kort vänster-galopp.

den vanligaste formen av g. sätter hästen först
yttre bakbenet i marken, därefter inre
bakbenet och yttre frambenet samtidigt el. nästan
samtidigt. Därefter höjes yttre bakbenet. I
nästa ögonblick nedsättes inre frambenet och
samtidigt lyftes inre bakbenet och yttre
frambenet, så att inre frambenet ensamt uppbär
hästens tyngd. Slutl. lämnar även det inre
frambenet marken och hästen svävar ett
ögonblick i luften, varefter samma nedsättning av
fotterna ånyo börjar. — G. benämnes höger
el. vänster efter det framben, som
nedsättes främst. Vid ridning på ridbana rides i
regel h.g. vid ridning åt h. och v.g. vid ridning
åt v.; g. kallas i så fall rätt g. Med f e 1 g.
menas, när hästen vid ridning till h. (v.) mot
ryttarens vilja går i v. (h.) g.; sker detta med
ryttarens vilja, kallas g. förvänd. Vid
kor s-g., som är en felaktig form, går hästen
i höger g. med frambenen och v.g. med
bakbenen el. omvänt. Alltefter den hastighet och
samling, vari g. rides kallas den kort g.,
samlad g., manöver-g., ökad g. och fyrsprång. Kort
g rides med en hastighet av o. 250 m. i min.
Samlad g. skiljer sig från kort g. genom
långsammare tempo, högre resning och mera
krökta bakben. Vid m a n ö v e r-g. är
tempot 350 samt vid ökad g. 450 m. i min. Vid
manöver-g. och ökad g. skall hästen tillåtas
att intaga en ganska fri hållning och ryttaren

— 1113 —

— 1114 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 31 13:27:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-10/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free