GALOPP erska och tyska g. samt s.k. knopper-g. (se d.o., 35°/o). Teknisk användning ha även s.k. kinesiska och japanska g., vilka förekomma å Rhus-arter och förorsakas av en bladlus, Schlechtenda'lia chine'nsis (ända till 77 °/o garvämne) samt tamarix-g., härrörande av en gallmygga, Cecidomy'ia tama'ricis. Ätliga äro g. av Aylax glecho'mæ å jordreva samt av Aylax sa'lviæ å Sa'lvia pomi'fera. De senare nå storleken av ett mindre äpple, ha angenäm krydd-smak och torgföras i Orienten som handelsvara. O.Gz. Galme'ja (från ty. Galmei, enl. somliga ytterst grek. kadmei'a ge, jord från Kadmos’ stad, d.v.s. Tebe, men enl. andra till hebr. kedem, östern), zinkspat, smithsonit, miner., ett mer el. mindre rent, i naturen förekommande zink-karbonat, ZnO,CO2, i regel i kristallinska aggregat, mera sällan kristalliserande i romboedrar, till färgen gult, brunt el. grönt. G. omfattar förvittringsprodukter av zinkblände, såväl zink-karbonat som zinksilikat, kisel-g. G. är en viktig zinkmalm; förekommer spritt på många fyndorter. K.A.G. Galois [galpa'], É v a r i s t e, fransk matematiker (1811—32). Redan under skoltiden började G. att syssla med mycket abstrakta problem. Då hans begåvning ej vann tillbörligt beaktande (bl.a. vägrades han inträde vid Éco-le polytechnique), kastade han sig in i den tidens revolutionära rörelse och satt nästan ett år i fängelse. En tid efteråt inblandades han i en kärlekshistoria, som slutade med en duell, i vilken G. dödades. G:s’ arbeten utgåvos först 1846. G:s’ största insats är, att han funnit villkor för att en algebraisk ekvation skall kunna lösas algebraiskt. För den skull erfordras, att en viss, ur den ursprungliga bildad, annan ekvation (G:s’ ”resolvent”) också skall vara lösbar. Detta beror i sin tur på egenskaperna hos ekvationens s. k. grupp. Genom G:s’ arbete har man även fått en förklaring till den gåtfulla Abelska satsen, att endast spec. ekvationer av 5:e och högre grad äro lösbara. Jfr A I g e b r a och Gruppteori. H.D. Galo'n kallas ett hårt och fast band, träns, snöre, kordong etc., som vävts, tränsats, snotts el. flätats av silkes- el. metallöverspunnen tråd, vari ofta, åtm. förr, ingick äkta guld el. silver. G. förekomma i olika bredder, grovlekar och mönster ss. prydnad och gradbeteckning på olika slags uniformer (särsk. på mössorna), även civila sådana, varvid g:s utseende är noga fastställt, samt som prydnad på livréer och kyrkliga textilier. G. betecknar icke blott själva bandet (tränsen etc.) utan även den mer el. mindre dekorativa figur, som detta band bildar, fastsytt på plagget i fråga, ss. de s.k. brandenburgarna på äldre uniformer. Jfr Uniform. /. Galo'pp (fra. galop, sannolikt ytterst germ. och besläktat med löpa). 1) Benämning på ett visst förflyttningssätt av en häst. Under Kort vänster-galopp. den vanligaste formen av g. sätter hästen först yttre bakbenet i marken, därefter inre bakbenet och yttre frambenet samtidigt el. nästan samtidigt. Därefter höjes yttre bakbenet. I nästa ögonblick nedsättes inre frambenet och samtidigt lyftes inre bakbenet och yttre frambenet, så att inre frambenet ensamt uppbär hästens tyngd. Slutl. lämnar även det inre frambenet marken och hästen svävar ett ögonblick i luften, varefter samma nedsättning av fotterna ånyo börjar. — G. benämnes höger el. vänster efter det framben, som nedsättes främst. Vid ridning på ridbana rides i regel h.g. vid ridning åt h. och v.g. vid ridning åt v.; g. kallas i så fall rätt g. Med f e 1 g. menas, när hästen vid ridning till h. (v.) mot ryttarens vilja går i v. (h.) g.; sker detta med ryttarens vilja, kallas g. förvänd. Vid kor s-g., som är en felaktig form, går hästen i höger g. med frambenen och v.g. med bakbenen el. omvänt. Alltefter den hastighet och samling, vari g. rides kallas den kort g., samlad g., manöver-g., ökad g. och fyrsprång. Kort g rides med en hastighet av o. 250 m. i min. Samlad g. skiljer sig från kort g. genom långsammare tempo, högre resning och mera krökta bakben. Vid m a n ö v e r-g. är tempot 350 samt vid ökad g. 450 m. i min. Vid manöver-g. och ökad g. skall hästen tillåtas att intaga en ganska fri hållning och ryttaren — 1113 — — 1114 —