Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galopp - Galopperande lungsot - Galoscher - Galston, Gottfried - Galsvintha - Galsworthy, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALOPPERANDE LUNGSOT
sträva efter att följa väl med i rörelsen. Vid
fyrsprång löper hästen med uppbjudande
av all sin kraft och snabbhet. — Litt.: P.
Ha-millon, ”Ridning” (1923). S.C-r.
2) Sällskapsdans av omtvistat ursprung,
dansades parvis i % takt med lika accent på båda
takldelarna samt i hastigt och jagande tempo
(c:a 126 steg i min.). Den utfördes med enkla
el. växlande pas chassés, oftast i sidled och i
danssalens längdriktning. G. uppkom o. 1825
och grasserade våldsamt årh. ut. V.F-i.
Galopperande lungsot, se
Lungtuberku-1 o s.
Galoscher (fra. galoches), ytterskor som skydd
mot köld och väta, gjordes förr av läder men
ha efter gummits införande i Europa på
1850-talets slut uteslutande tillverkats härav. G.
tillverkas så, att det sega, tunna fodertyget,
som erhållit ett lämpligt överdrag av kautschuk,
utstansas el. utskäres efter mall till de olika
bitar, som bilda en g. Dessa bitar
sammanklistras på en läst och vulkaniseras sittande på
denna. G. tillverkas huvudsaki. i Sverige, före
världskriget även i Ryssland, men bruket av
g. har väsentligen avtagit, sedan rågummisulor
kommit i bruk på grövre skodon. — Lätta g.,
som blott omfatta främre delen av foten och
fasthållas med ett band om hälen, kallas
slippers. — Under senare medeltiden brukades
ett slags av remmar över vristen fasthållna
träsulor, vilka tjänade samma ändamål som
våra g. (se bild på van Eycks Arnolfiniporträtt).
— Jfr Pampuscher. I.
Galston, Gottfried, ungersk-polsk pianist
(f. 1879), elev till Leschetizky, konserterade
med stor framgång i Europa, Amerika och
Australien, var 1903— 05 lärare vid Sterns
kon-servatorium i Berlin och är ledare för en
musikskola i S:t Louis (U.S.A.). F.S-l.
Galsvintha, frankisk drottning (d. 567), dotler
till den västgotiske kungen Athanagild, g. m.
konung Chilperik I av Neustrien. Dennes
frilla Fredegunda lät mörda G., och detta dåd
blev den formella anledningen till en följd av
blodiga stridigheter inom merovingernas rike.
Se Brunhild och Fredegunda. B.
Galsworthy [gäTzQäöi], John, engelsk
dramatiker och romanförf. (f. 1867), fick sin
uppfostran vid Harrow och New college, Oxford.
Efter en Hds utländska resor blev han 1890
antagen till barrister (se d.o.), men kom snart
att ägna sig uteslutande åt litteraturen. Det
första av hans arbeten, som väckte verkligt
uppseende, var ”The man of property” (1906),
en skarpsynt och exakt skildring ur den högre
medelklassens liv, med vilket han även i sina
senare böcker skulle visa sig så grundligt för-
trogen. Redan i ”The man of property”
möter det favorittema, kärlekens dominerande
roll i människolivet, som han sedan ofta
återkommit till. G.
hävdar, att varje
mänsklig varelse när som
helst i sitt liv
plötsligt kan råka i
passionens våld, ofta
med ödesdigert
resultat. Samma tema tar
han upp i
”Fraterni-ty” (1909) och än
mera ingående i ”The
dark flower” (1913).
”The man of
property” var den första
ro
manen i en serie, som senare blev känd
under namnet ”The Forsyte saga”; seriens
övriga viktigaste volymer äro ”In
chan-cery” (1920) och ”To let” (1921). ”A modern
comcdy”, en annan trilogi, som följer både
Soames Forsytes och de ännu yngre
familje-medl:s öden, består av ’The while monkey”
(1924), ”The silver spoon” (1926) och ”Swan
song” (1928). Särsk. värdefulla äro dessa två
stora romanserier ss. levande skildringar av
engelskt socielelsliv under drottning Viktoria,
Edvard VII och liden efter världskriget. G:s
noveller samlades 1925 i en volym med titeln
”Caravan”. — Äran av den förnyelse inom det
engelska dramat, som skedde kort före
världskriget, måste tillskrivas G., jämte Bernard
Shaw. I olikhet med hans romaner ha G:s
förnämsta skådespel föga intresse för
kärleks-problemet ulan behandla huvudsaki., på ett
mycket opartiskt sält, sociala frågor. Ibsens
inflytande är lätt skönjbart. G:s dialoger äro
naturliga och livliga, hans dramatiska teknik
djärvt originell och mästerlig i sin sparsamhet
med medlen, ss. t. ex. i första akten av ”The
silver box” (1906), G:s obestridligen bästa
skådespel. Särsk. anmärkningsvärda i detta
avseende äro fängelsecellscenen i ”Justice” (1910),
där icke ett enda ord talas, och den episodiska
byggnaden av ”Escape” (1926), båda
oundvikligen framkallande jämförelse med filmen.
Bland G:s övriga skådespel böra nämnas
”Strife” (1909), ”The skin game” (1920) och
”Loyalties” (1922). — I alla G:s arbeten
framträder en rent mänsklig sympati för individer
av alla slag och alla samhällsställningar, och
alldeles särsk. för de sämst lottade; den kan
stundom även förleda honom till en viss
sentimentalitet. Till sv. äro 1911 ff. övers, ett
20-tal av hans romaner och skådespel. — Litt.:
S. Kaye-Smith, ”J. G.” (1916); L. Schalix,
”J. G.”. E.L.B.
— 1115 —
— 1116 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
