Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ganascher - Gand - Gandak - Gandamak - Gandhara - Gandharva - Gandhi, Mohandas Karamchand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAND
av hästens huvud, vilka uppåt-bakåt begränsas
av öronspottkörtelpartiet. De ha till underlag
käkgrenarnas bakre delar och täckas av
tillhörande tuggmuskler. Varmblodiga hästar ha i
allm. smala, tunna g., kallblodiga däremot
tjocka och breda. V.M-r.
Gand [gä], stad i Belgien, se G e n t.
Gandak, v.-bifloder till Ganges, Främre
Indien. 1) St. G., upprinner på Himalaja i
Nepal och flyter genom Behar samt mynnar i
Ganges vid Patna. Floden, som är 650 km.
lång, är på långa sträckor omgiven av vallar,
enär den ofta översvämmar. Segelbar för små
båtar. — 2) B u r h i (Gamla) G., upprinner i
Nepal och mynnar efter 270 km:s lopp, sedan
den från v. upptagit Bagmati, vid Monghyr.
Segelbar för mindre båtar till Muzaffarpur.
H.Bm.
Gandamak, stad i Afganistan, ung. mitt
emellan Kabul och Khyberpasset, se
Afganistan, sp. 261.
Gandha’ra, fornindisk beteckning för ett
landskap i nordvästligaste Indien, vilket
närmast omfattade slättbygden kring nedre loppet
av Kabulfloden och dess sammanflöde med
Indus. G. hörde till den del av nuv. Indien,
som erövrades av Dareios I och lades till prov.
Arachosia. Det kom senare under Alexander
den store, tillföll efter hans död
seleukiderri-ket men erövrades snart av Candragupta och
tillhörde mauryaväldet, tills det c:a 190 f.Kr.
un-derlades det grekobaktriska väldet av Demetrios.
Då Demetrios undanträngdes av Eukratides,
grundade han ett indogrekiskt rike med G. som
centrum, vilket emellertid erövrades av
Eukratides c:a 160 för att efter hans död kort
därefter ånyo bli självständigt. Detta andra
indo-grekiska rike nådde snart en ganska betydande
maktställning (bland dess konungar var den
berömde Menandros), vars slutliga sönderfallande
påskyndades av den sakiska expansionen (se
Saker) och beseglades genom uppkomsten av
Kusana-väldet (se Ku Sa na). Efter
Kusana-perioden torde namnet G. icke ha haft
någon historisk realitet. — G. har givit sitt
namn åt en egenartad riktning inom den
indiska konsten, som i landskapet hade sitt
huvudsäte. Denna konst är buddistisk och
visar en stark påverkan av den
hellenistiska konsten; stildetaljerna äro i det hela
hellenistiska, det konstnärliga helhetsinnehållet
utpräglat indiskt. Denna konst har varit
tongivande för den centralasiatisk-buddistiska
konsten; för den ostasiatiska konsten torde den
knappast ha spelat någon roll. I den indiska
konsthistorien är G.-konsten att betrakta
snarast ss. en detalj; någon epokgörande
betydelse kan den näppeligen ha utövat. — Litt.: A.
Foucher, ”L’art gréco-bouddhique du G.” (2 bd,
1905—22); A. v. Le Coq, ”Die buddhistische
Spätantike in Mittelasien”, 1 (1922). C.F.
Gandharva, ind. myt., urspr. i den vediska
religionen ett gudomligt väsende, som intager
en egendomlig ställning ss. sidoordnat el.
överordnat de eg. gudarna och är upphov till det
första människoparet, Y a m a och Y a m i; spec.
står det i nära förbindelse med det kvinnliga
könslivet. Senare en klass gudomliga väsenden,
manliga motsvarigheter till apsaraserna,
som dels fylla rollen av ett slags himmelska
musikanter och sångare, dels utgöra ett slags
med magiska krafter utrustade naturväsen av
mera obestämd karaktär. Den tidigare
sammanställningen av g. med de grekiska
kentau-rerna saknar bärande grunder. C.F.
Gandhi, Mohandas Karamchand,
indisk folkledare (f. 2/io 1869), härstammar
från Porbandar på
Kathiawar, där hans
fader var minister,
studerade 1888—91 i
England
rättsvetenskap, idkade därefter
advokatverksamhet i
Indien men
överflyttade 1893 till
Sydafrika. Här var G. från
början intensivt
verksam för förbättrande
av sina inflyttade
landsmäns ställning
och för upphävande av de skrankor, som
hindrade deras tillträde till landet; de
principer, som sedan väglett honom,
kom-mo härunder till mognad. 1906 trädde han
första gången i öppen konflikt med de
engelska myndigheterna, då han vägrade
efterkomma de i den s.k. Asiatic registration act
föreskrivna drastiska bestämmelserna. — Återvänd
till Indien 1914, framträdde G. offentligt först
1919 i sammanhang med antagandet av de s.k.
Boivlatt acts (se Indien, historia); han gav
då upphov till den s.k. Satyagraha-rörelsen,
vars innebörd var passiv olydnad mot alla
lagar, som kunde anses kränka hinduernas rätt.
Rörelsen spred sig snabbt men kunde ej hållas
inom de av G. utstakade gränserna utan ledde
flerstädes till våldsamheter. 1920 medförde en
betydande ökning av G:s inflytande, då han
vann anknytning till den muhammedanska
kalifatrörelsen och efter Tilaks (se denne) död
blev erkänd ledare för de extrema
nationalisterna. Sålunda ansåg han sig stark nog att (juli
1920) proklamera passiv ohörsamhet mot
myndigheterna och dessas åtgärder i allm. G.
kunde emellertid icke behärska rörelsen. Den
— 1163 —
— 1164 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
