GAND av hästens huvud, vilka uppåt-bakåt begränsas av öronspottkörtelpartiet. De ha till underlag käkgrenarnas bakre delar och täckas av tillhörande tuggmuskler. Varmblodiga hästar ha i allm. smala, tunna g., kallblodiga däremot tjocka och breda. V.M-r. Gand [gä], stad i Belgien, se G e n t. Gandak, v.-bifloder till Ganges, Främre Indien. 1) St. G., upprinner på Himalaja i Nepal och flyter genom Behar samt mynnar i Ganges vid Patna. Floden, som är 650 km. lång, är på långa sträckor omgiven av vallar, enär den ofta översvämmar. Segelbar för små båtar. — 2) B u r h i (Gamla) G., upprinner i Nepal och mynnar efter 270 km:s lopp, sedan den från v. upptagit Bagmati, vid Monghyr. Segelbar för mindre båtar till Muzaffarpur. H.Bm. Gandamak, stad i Afganistan, ung. mitt emellan Kabul och Khyberpasset, se Afganistan, sp. 261. Gandha'ra, fornindisk beteckning för ett landskap i nordvästligaste Indien, vilket närmast omfattade slättbygden kring nedre loppet av Kabulfloden och dess sammanflöde med Indus. G. hörde till den del av nuv. Indien, som erövrades av Dareios I och lades till prov. Arachosia. Det kom senare under Alexander den store, tillföll efter hans död seleukiderri-ket men erövrades snart av Candragupta och tillhörde mauryaväldet, tills det c:a 190 f.Kr. un-derlades det grekobaktriska väldet av Demetrios. Då Demetrios undanträngdes av Eukratides, grundade han ett indogrekiskt rike med G. som centrum, vilket emellertid erövrades av Eukratides c:a 160 för att efter hans död kort därefter ånyo bli självständigt. Detta andra indo-grekiska rike nådde snart en ganska betydande maktställning (bland dess konungar var den berömde Menandros), vars slutliga sönderfallande påskyndades av den sakiska expansionen (se Saker) och beseglades genom uppkomsten av Kusana-väldet (se Ku Sa na). Efter Kusana-perioden torde namnet G. icke ha haft någon historisk realitet. — G. har givit sitt namn åt en egenartad riktning inom den indiska konsten, som i landskapet hade sitt huvudsäte. Denna konst är buddistisk och visar en stark påverkan av den hellenistiska konsten; stildetaljerna äro i det hela hellenistiska, det konstnärliga helhetsinnehållet utpräglat indiskt. Denna konst har varit tongivande för den centralasiatisk-buddistiska konsten; för den ostasiatiska konsten torde den knappast ha spelat någon roll. I den indiska konsthistorien är G.-konsten att betrakta snarast ss. en detalj; någon epokgörande betydelse kan den näppeligen ha utövat. — Litt.: A. Foucher, ”L’art gréco-bouddhique du G.” (2 bd, 1905—22); A. v. Le Coq, ”Die buddhistische Spätantike in Mittelasien”, 1 (1922). C.F. Gandharva, ind. myt., urspr. i den vediska religionen ett gudomligt väsende, som intager en egendomlig ställning ss. sidoordnat el. överordnat de eg. gudarna och är upphov till det första människoparet, Y a m a och Y a m i; spec. står det i nära förbindelse med det kvinnliga könslivet. Senare en klass gudomliga väsenden, manliga motsvarigheter till apsaraserna, som dels fylla rollen av ett slags himmelska musikanter och sångare, dels utgöra ett slags med magiska krafter utrustade naturväsen av mera obestämd karaktär. Den tidigare sammanställningen av g. med de grekiska kentau-rerna saknar bärande grunder. C.F. Gandhi, Mohandas Karamchand, indisk folkledare (f. 2/io 1869), härstammar från Porbandar på Kathiawar, där hans fader var minister, studerade 1888—91 i England rättsvetenskap, idkade därefter advokatverksamhet i Indien men överflyttade 1893 till Sydafrika. Här var G. från början intensivt verksam för förbättrande av sina inflyttade landsmäns ställning och för upphävande av de skrankor, som hindrade deras tillträde till landet; de principer, som sedan väglett honom, kom-mo härunder till mognad. 1906 trädde han första gången i öppen konflikt med de engelska myndigheterna, då han vägrade efterkomma de i den s.k. Asiatic registration act föreskrivna drastiska bestämmelserna. — Återvänd till Indien 1914, framträdde G. offentligt först 1919 i sammanhang med antagandet av de s.k. Boivlatt acts (se Indien, historia); han gav då upphov till den s.k. Satyagraha-rörelsen, vars innebörd var passiv olydnad mot alla lagar, som kunde anses kränka hinduernas rätt. Rörelsen spred sig snabbt men kunde ej hållas inom de av G. utstakade gränserna utan ledde flerstädes till våldsamheter. 1920 medförde en betydande ökning av G:s inflytande, då han vann anknytning till den muhammedanska kalifatrörelsen och efter Tilaks (se denne) död blev erkänd ledare för de extrema nationalisterna. Sålunda ansåg han sig stark nog att (juli 1920) proklamera passiv ohörsamhet mot myndigheterna och dessas åtgärder i allm. G. kunde emellertid icke behärska rörelsen. Den — 1163 — — 1164 —