GANDRUP Gandhi vid spinnrocken. anglo-indiska regeringen förstod att fjärma muhammedanerna från nationaliströrelsen; flertalet av G:s anhängare motsatte sig hans negativa inställning. När G. % 1922 framställde sina politiska krav i ett ultimatum till vice-konungen, Lord Reading, stod detta steg knappast längre i riktigt förhållande till hans faktiska inflytande. Ej heller väckte det större effekt, när regeringen % s.å. häktade G. ss. ansvarig för de nationalistiska våldsåtgärderna. G. dömdes till fängelse, frigavs redan jan. 1924 på gr. av sjukdom, drog sig därefter tillbaka och framträdde aktivt först dec. 1929, då han inför nationalkongressen i Lahore framlade kravet på Indiens omedelbara upphöjande till dominion. För att ge eftertryck åt detta krav igångsatte G. våren 1930 mot regeringen en omfattande proteströrelse, som särsk. riktade sig mot det avskydda statsmonopolet på salt. G. häktades, dömdes till fängelsestraff men frigavs febr. 1931 efter den s.k. Rundabordskonferen-sen, vari de radikala nationalisterna icke deltagit. Under tiden hade den nationella rörelsen vuxit i styrka, och det var därför givet, att G. deltog i den allmänna indiska konferensen hösten 1931. Konferensen blev en stor besvikelse för G. och skärpte hans inställning mot England. Återvänd till Indien, förkunnade han våldet ss. tillåtet medel vid hävdandet av de nationella intressena. Följden blev, att den nye vicekonungen, Lord Willingdon, med kraft uppträdde mot de radikala nationalisterna; G. jämte övriga nationalistledare insattes i fängsligt förvar (jan. 1932). — G. är en av vår tids egendomligaste gestalter. På en gång politisk agitator och djupsinnig tänkare, förenar han västerländsk patriotism och indisk traditionalism. Hans program är å ena sidan revolutionärt, då det åsyftar grundandet av en indisk enhetsstat med borteliminerande av småstater och rasskill nader, men å andra sidan har G. djupa försänkningar i den indiska traditionen. För en västerlänning kan han visserligen i åtskilligt tyckas vara en verklighetsfrämmande fantast, men ur rent indisk synpunkt måste han betecknas som en av det indiska kulturlivets mest fulländade representanter. Som den indiska frihetens store banerförare har han i varje fall sin givna plats i historien. — Av G:s på gudjarali avfattade skrifter har till sv. översatts den mest betydande, ”Mina experiment med sanningen” (2 bd, 1929—30). — Litt.: R. Rolland, ”Mahatma G." (1923; sv. övers. 1924); J. W. Hall, ”Eminent Asians” (1929). C.F. Gandin [gäda'], Martin Michel Charles, hertig av Gaeta, fransk politiker (1756— 1841). Kommissarie för skattkammaren 1791 —94, utsågs G. efter 18 brumaire till finansminister och kvarstod på denna post 1799— 1814. G. organiserade det franska skatteväsendet, återinförde indirekta skatter, grundade Banque de France och Cour des comptes samt satte i verkställighet en betydande del av det första förslaget om jordeböcker. Beklädd med hertigvärdighet 1809, förblev han 1814 Napoleon trogen och kallades av honom till medl. av pärernas kammare efter återkomsten från Elba. Han blev deputerad 1815, senare guvernör för Banque de France. — G. har efterlämnat ”Mémoires, opinions et écrits” (1826— 34). G.Lw. Gandi'nus, A 1 b e r t u s, italiensk jurist (1245 —1310), känd för sitt berömda arbete i straffrätt ”Tractatus de maleficiis” (offentliggjort 1299 och senast tr. hos H. Kantorowicz i ”A. G. und das Strafrecht der Scholastik”, 2, 1926), förebild för den tyska ”Constitutio criminalis carolina” (se d.o.) 1532. E.K. Gando, negerrike i Sudan, mellan 11° och 14° n.br. på ömse sidor om Niger, sedan 1904 delat mellan engelska (Nigeria) och franska kolonialväldena. G. var en hausa-stat, styrd av fulbe, och uppstod genom delning av Sokoto 1817. Invånarna äro hausa-jordbrukare och fulbe-herdar. Huvudstaden G., s.ö. om Sokoto, har o. 11,000 inv. G.B-r. Gandolfi [-dåTfi], R i c c a r d o, italiensk tonsättare och musikhistoriker (1839—1920), 1889 överbibliotekarie vid Real istituto di mu-sica i Florens, urspr. bekant genom sina operor, senare också genom sin instrumentalmusik. G. har skrivit musikhistoriska arbeten om operan, Francesco Landino, Mozart, Verdi, Malvezzi, Cavalieri m.m. E.A Gandrup, Carl, dansk förf. (f. 1880), debuterade 1907 under pseud. Henrik Hjarne med novellsaml. ”Menneskenes Börn og deres Afguder” men har sedan företrädesvis utg. skå- — 1165 — — 1166 —