GANGOLF buk- och bäckenhåla, dels finnas de spridda i flera till autonoma nervsystemet hörande nerv-plexus, ss. på hjärtats yta, i digestionskanalens väggar, omkr. större kärl o.s.v. De sympatiska g:s nervceller äro mindre, men i övrigt av samma utseende som de cerebrospinala g:s, äga endast fåtaliga drabantceller och ligga diffust spridda i g., omgivna av huvudsaki. märgfria nervtrådar. Nervcellerna äga ett flertal dendri-ter, som sprida sig inom g.-systemet, samt en neurit med perifert förlopp. Dendri-terna mottaga impulser genom nerver från centrala nervsystemet, och genom neuriter-na föras dessa till den glatta muskulaturen och hjärtmuskulaturen (rörelseimpulser) el. till kroppens olika körtlar (sekretions-impulser). — Para-g. benämnes en särskild art av de sympatiska g., vilka utom nervceller även innehålla rikliga från nervsystemet utbildade sekretoriska celler, s.k. kromaffina celler, vilka antagas utbilda adrenalin. Till para-g. höra t.ex. binjursmärgen, en del rätt stora g. i bukhålan, g. vid halsartärernas delningsställe m.fl. (se B i-njure, Endokrina körtlar och Inre sekretion). T.H-n. 2) I regel klotrunda cystbildningar i närheten av leder och senskidor, särsk. handens, utbildade genom utbuktningar från dessa el. som uppmjukningscystor (se C y s t a) i deras omgivning. De äro oftast så starkt fyllda av ledvätska el. geléartat innehåll, att de nära hog ha benkonsistens. De utbildas långsamt, nå sällan över hasselnötsstorlek, förorsaka i regel föga obehag, ibland dock nervsmärtor, och äro lätta att bortoperera. T.H-n. Gangolf (Gengulph), helgon (d. 760), var av burgundisk ätt, gjorde krigstjänst och skall ha mördats av en brottslig klerk. G:s martyrium behandlades poetiskt av nunnan Hroswi-tha i Gandersheim. Attribut: svärd m.fl. vapen, källa. Patron bl.a. för olyckliga äktenskap. Festdag: 11/s och 6/s. T.S-d. Gangrenö's kallas vävnad el. organ, som angripits av brand (gangrän). Gangri, tibetansk beteckning för alltid snötäckta berg. Användes också spec. om bergen n. om Mansarowasjön. O.P. Gangrä'n, med., detsamma som brand (se d.o.). Gangster [gä'psta], amerikansk beteckning på en medl. av storstädernas förbrytarband. Ganivet [-e't], Ängel, spansk diplomat och sociolog (1865—98), var en av de första och förnämsta av de många kritiker av spanska samhällsförhållanden, som framträdde vid 1880-talets slut och vilkas förnämste representant är Unamuno. G:s långa vistelse i utlandet (flera år som konsul i Helsingfors) gav honom jäm förelsepunkter, från vilka hans kritik utgick. Genom idérikedom och frisk, ofta paradoxal stil blev han i sht ungdomen kär. G. var en god kännare av skandinavisk litteratur och har skrivit art. om bl.a. Ibsen, Björnson, Strindberg och Brändes. Bland G:s verk märkas ”Idearium espanol” (1897), ”Cartas finlandesas” (1898), den filosofiska romanen ”Los trabajos de Pio Cid” (s.å.). Hans dikter äro föga märkvärdiga. ”Obras completas” 1923 ff. — Litt.: A. Hillman i ”Nord, tidskr.” 1907. J.V Ganjah (eng. gunjah), den blombärande toppen av indisk hampa. Säljes i av harts starkt sammanklibbade buntar. G. är av kraftig narkotisk verkan (se H a s c h i s c h). Wk. Ganne [gan], Louis Gaston, fransk tonsättare och dirigent (1862—1923), har skrivit baletter, komiska operor, operetter, sånger och de populära marscherna ”Le père la victoire” och ”La marche lorraine”. G. var elev av F.C.T. Du-bois och César Franck. G.M. Ganneau [ganå'], Charles Clermont-, fransk orientalist (1846—1923), konsulatsekreterare och dragoman i Jerusalem 1867, kopierade utgav och översatte (i ”Revue archéologi-que”, 1870) inskriften på den 1868 funna Mesa-stenen (se d.o.), som han förvärvade för franska statens räkning, dragoman vid legationen i Konstantinopel 1873, konsul i Jaffa 1880, prof, i semitisk epigrafik och arkeologi vid Collège de France 1890. G. påvisade i en skrift, ”Les fraudes archéologiques en Palestine” (1885), ätt alla de av museet i Berlin inköpta lerskär-vorna med moabitiska inskriptioner voro förfalskade, och var ordf, i den kommission, som 1903 avslöjade den av Louvremuseet inköpta ”Saitafernes tiara” (se d.o.) som ett modernt ryskt guldsmedsarbete. Bland utg. skrifter märkas ”Album d'antiquités orientales” (1897) och (sedan 1888) ”Recuil d’archéologie orienta-le”. G.O-r. Ganoi'der, grupp bland fiskarna (se d.o.), representerad av få nu levande men av talrika utdöda former. På gr. av ifrågavarande formers i flera hänseenden mycket olikartade byggnad ha olika uppfattningar gjort sig gällande i fråga om vilka former som böra hänföras till gruppen. Merendels begränsas den numera till att omfatta grupperna Chondro's-tei, broskganoider (se d.o.), och Holo's-tei, benganoider. Till de senare räknas då Rhomboganoi'dea (släktet Lepido'steus, se B engädda) med rombiska ganoidfjäll och Cyclo-ganoi'dea (släktet A'mia, se S 1 a m f i s k) med cykloidfjäll. Till g. ha även hänförts grupperna Brachioptery'gii (se d.o.) och Cros-soptery'gii (se d.o.) och av vissa forskare dessutom lungfiskarna, medan andra forska- — 1171 — — 1172 —