Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Garcinia - Garcke, August - Garçon, garsong - Gard (vakt) - Gard (flod) - Gard (departement) - Gardarike - Gardar Svavarsson - Gardasjön - Garde (trupp)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARDE
Mangoträd, Garcinia mangostana.
användes ss. byggnads- och gagnvirke, och de
syrligt söta frukterna av G. peduncula’ta, G.
panicula’ta i Indien, G. dulcis på Sundaöarna,
m.fl. arter, ätas. Särsk. bekant är G.
mangosta’-na, mangoträdet, på Java och Malacka, ett 6—
25 m. högt träd med runda, rödbruna,
äpplestora frukter, vilka innehålla 5—7 frön,
omgivna av en snövit, tjock, köttig, aromatisk
frömantel, som gör denna mangofrukt till en av
de mest välsmakande i tropikerna. Många
arter, ss. G. Hanburyi i Kambodja och Siarn, G.
more’lla på Ceylon, G. picto’ria i Indien,
innehålla i barken en gul mjölksaft, som efter
ut-tappning bringas att stelna och som i handeln
går under namn av gummi gu t ta (se d.o.).
Rötterna av G. picrorrhi’za i Malajiska
arkipelagen användas vid beredning av palmvin
liksom humle vid ölbrygd. Ur fröna av G. i’ndica
i Indien pressas ett gråvitt fett, kokumsmör, som
nyttjas ss. matfett. Fröna av den afrikanska
arten G. cola, bitterkola, ha en bitter, aromatisk,
om kaffe påminnande smak och begagnas av
negrerna till tuggning. A.V-e.
Garcke, Friedrich August, tysk botanist
(1819—1904), 1869 docent, 1871 e.o. prof, i
botanik i Berlin, red. 1866—83 tidskr. ”Linnæa,”
utgav ett flertal systematiska och floristiska
arbeten, däribland ”Flora von Deutschland”
(1849), som utkommit i ett 20-tal uppl., de
senare ill. O.Gz.
Gar^on [garså’] (fra., eg. gosse), g a r s o n g,
kypare, uppassare (numera nästan blott om
ut
ländska förhållanden); ”prisse” i t.ex. en glad
g. — Fem. gargonne betecknar ett slags modern,
något dekadent kvinnotyp med gosseliknande
utstyrsel (hår och klädedräkt) och
uppträdande. E.H.
Gard (fra. garde), förr och eg.: vakt, skydd;
som kommandoord: Ig. (se E n g a r d e); även
som spelterm. — G a r d e’r a, skydda, trygga
Gard [gar], h.-biflod till Rhöne, Frankrike,
upprinner på Cevennerna och mynnar vid
Beau-caire; 140 km. lång. Vid Remoulins överkorsas
G. av Pont du Gard (se A k v e d u k t). H.Bm.
Gard [gar], dep. i s.ö. Frankrike, omfattar ö.
delen av Languedoc; 5,881 kvkm.; 402,601 inv.
(1926). Huvudnäringar äro boskapsskötsel
(främst får- och getavel) samt vinodling. G.
är rikt på stenkol, brunkol, asfalt, zink, koppar,
antimon, svavelkis; % av franska
havssaltproduktionen kommer på G. Dep. är ett av
huvudsätena för den franska protestantismen.
Huvudstad Nimes. H.Bm.
Gardarike, se Gårdarike.
Gardar Svavarsson, Islands förste upptäckare
enl. ”Hauksbök”, snarast dock den andre, till
börden svensk. På en resa till Hebriderna o.
860 vinddrevs han till ö. kusten av Island, som
han kringseglade. ön kallades efter honom
någon tid G a r d a r s h o 1 m. E.H.
Gardasjön, ital. Lago di Garda, den största
av de n. italienska randsjöarna; 366 kvkm.; 65
m.ö.h. Med sin n. smalare del skjuter G. in i
Alperna och är här en utpräglad dal- och
alpsjö. Här ligger också största djupet, 346 m.
Den s., ända till 15 km. breda delen tillhör
Po-slätten. G. är belägen i den bädd, som under
istiden intogs av Etsch-glaciärens sydligaste del.
I n. har denna, inklämd i en trång dal,
uppvisat stor mäktighet och hastighet och därför
överfördjupat dalföret. S. om dettas mynning
har glaciären brett ut sig på slätten och här
mist sin erosionsförmåga samt enbart verkat
avlagrande. Framför dess kant uppbyggdes ett
bågformigt system av ändmoräner, som efter
isens försvinnande verkar som en damm,
ovanför vilken slätten satts under vatten. G:s s. del
är alltså en jämförelsevis grund slättsjö, som
uppstått genom uppdämning, medan dess n. del
väsentligen är ett genom iserosion uppkommet
klippbäcken. Sjöns avlopp är Mincio, som
genombryter ändmoränvallen i s.ö. Största
tillflödet är Sarca från n. Sjöns n. del i den trånga,
skyddade dalen har hög vintertemp. Här finnas
därför på stränderna dungar av oliver och
citronträd. Vid denna kust, benämnd G a r d
o-n e-R i v i e r a, ligga berömda kurorter, ss. Riva,
Torbole, Gardone. J-F.
Garde, urspr. trupp, avsedd ss. skydd för
furstes el. fältherres person och därför under
Uppslagsbok. X. — H85 —
38
— 1186 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
