GASACKUMULATOR Omslutning 31/i2 44,3 mill. kr., därav 28 mill. preferens- och 0,6 mill. stamaktiekapital. Lth. Gasackumula'tor användes vanl. endast som beteckning för g. innehållande acetylengas (se Acetylenbelysning). Ackumulatorer för andra gaser: syre, väte, kolsyra, benämnas syrgas-bomb, -cylinder el. -behållare etc. Jfr Ångackumulator, Gasklocka etc. R. Gasaland, se Gasa 2). Gasalarm, se G a s s t r i d. Gasanaly's, se Analys, kem. Gasautoma't, se Gasmätare. Gasbelysning. Lysgas brukades till en början uteslutande för belysning, såväl inom-som utomhus, därav namnet. Gasen fick strömma ut genom fina hål el. springor, brännarna kallades för hål- och snittbrännare el. fisk-stjärtbrännare (på gr. av lågans form). Dessa brännare äro numera undanträngda av gas-glödljus (se d.o.). — För g. av järnvägsvagnar brukas oljegas el. acetylen (se Acetylenbelysning och Oljegas). O.Ht. Gasbeläggning, se G a s s t r i d. Gasberedningsoljor kallas de oljor, som äro lämpliga för framställning av oljegas (se d.o.) och karburerad vattengas (se Gasgenerator). De utgöras vanl. av mineraloljor el. tjäroljor från brunkolstjäran. O.Ht. Gasbeto'ng, konstgjort, mycket poröst byggnadsmaterial av cement, skifferaska och kalk. Porositeten, vilken gör materialet i hög grad värme- och ljudisolerande samt så lätt, att det flyter på vatten, åstadkommes genom gasbildning i den våta gjutmassan, vilken därigenom sväller upp, varefter den stelnar i sitt uppjästa tillstånd. G:s värmeledningsförmåga är c:a Vs av vanligt tegels, varför ytterväggar av g. kunna göras i motsvarande grad tunnare än tegelväggar, såvida icke av hållfasthets- el. andra skäl annan tjocklek erfordras. Genom sin lätthet ägnar sig g. väl till utförandet av påbyggnader, där undervarande byggnadspartier icke tåla större belastning, samt till utfyllnad i stommen av skelettbyggnader (se d.o.). Fabriker för tillverkning av g. finnas i Sverige flerstädes å platser, där kalk och skiffer förekomma. G.W.W. Gasbinda, se B i n d a och Förband. Gasblåsning, Gasbomb, se G a s s t r i d. Gasbrand, en form av brand (se d.o.), som framkallas av en del olika, anaeroba, stavfor-miga bakterier (se d.o.), vilka ofta tillsam mans med varbakterier komma in i kroppen genom med jord och smuts förorenade komplicerade sår. G. uppträdde också under världskriget mycket ofta som en fruktad komplikation efter stick- el. skottskador, särsk. gra natskador, vid vilka delar av kläder el. jord inträngt i såret. Bakterierna växa fram i de såret omgivande vävnaderna och förorsaka här först en flegmonös inflammation (se Flegmone), vilken snart går över i fuktig brand (se d.o.). I vävnaderna bildas rikliga gasblåsor, som dels kännas under fingret som knistrande blåsor (jfr Emfysem), dels framkomma med sårexsudatet. Behandlingen består i friläggning och upprensning av såret, dränage (se d.o.) och serumbehandling. I regel behöver amputation tillgripas. — G. kan också uppträda vid en del tarm- och underlivssjuk-domar, då bakterierna härstamma från tarminnehållet, resp, komma in genom uro-genital-vägarna. T.H-n. Gasbrännare. G. för belysningsän-damål, se Gasbelysning och G a s-g 1 ö d 1 j u s. — För uppvärmning s-ändamål skiljer man på följ.: 1) Brännare med lysande låga. Gasen får i dessa utströmma genom fina hål. All erforderlig förbränningsluft tillföres lågans yta (sekundärluft). Vid den kemiska omvandlingen bildas i lågan, på gr. av ofullst. förbränning, fritt kol, som gör lågan lysande, men även sotande, då den kommer i beröring med fasta föremål. På gr. av sistn. egenskap ha dessa brännare begränsad användning för torkskåp, lackerugnar, vissa bakugnar etc. 2) I B u n-senbrännaren blandas gasen med c:a hälften av förbränningsluften l primärluft) redan före förbränningen, den ytterligare erforderliga luften (sekundärluft) tillföres lågans yta. Primärluften bör vara c:a 2—2% gånger gasmängden. Tillsättes för mycket luft, slår lågan ned, d.v.s. förbränningen sker i förbrän-ningsröret under alstring av ”os”, koloxid. Tillsättes för litet luft, blir lågan återigen lysande och sotande. Vanligaste användning i gaskök (se fig.), gasspisar och industribrän- Kokbrännare å gasspis. nare. 3) Högtrycksbrännare. All erforderlig luft tillföres i form av primärluft. Då en dylik blandning är explosiv, måste ut-strömningshastigheten vara stor. Förbränningsluften drives med högt tryck (genom fläkt e.l. kompressor) in i förbränningsröret och suger därvid med sig gasen. Med dessa brännare er hålles hög temp. (se Förbränning); jfr Autogensvetsning. O.Ht — 1215 — — 1216 —