Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gasaccumulator, Svenska a.-b. - Gasackumulator - Gasaland - Gasalarm - Gasanalys - Gasautomat - Gasbelysning - Gasbeläggning - Gasberedningsoljor - Gasbetong - Gasbinda - Gasblåsning, Gasbomb - Gasbrand - Gasbrännare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GASACKUMULATOR
Omslutning 31/i2 44,3 mill. kr., därav 28 mill.
preferens- och 0,6 mill. stamaktiekapital. Lth.
Gasackumula’tor användes vanl. endast som
beteckning för g. innehållande acetylengas (se
Acetylenbelysning). Ackumulatorer för
andra gaser: syre, väte, kolsyra, benämnas
syrgas-bomb, -cylinder el. -behållare etc. Jfr
Ångackumulator, Gasklocka etc. R.
Gasaland, se Gasa 2).
Gasalarm, se G a s s t r i d.
Gasanaly’s, se Analys, kem.
Gasautoma’t, se Gasmätare.
Gasbelysning. Lysgas brukades till en
början uteslutande för belysning, såväl
inom-som utomhus, därav namnet. Gasen fick
strömma ut genom fina hål el. springor, brännarna
kallades för hål- och snittbrännare el.
fisk-stjärtbrännare (på gr. av lågans form). Dessa
brännare äro numera undanträngda av
gas-glödljus (se d.o.). — För g. av
järnvägsvagnar brukas oljegas el. acetylen (se
Acetylenbelysning och Oljegas). O.Ht.
Gasbeläggning, se G a s s t r i d.
Gasberedningsoljor kallas de oljor, som äro
lämpliga för framställning av oljegas (se d.o.)
och karburerad vattengas (se
Gasgenerator). De utgöras vanl. av mineraloljor el.
tjäroljor från brunkolstjäran. O.Ht.
Gasbeto’ng, konstgjort, mycket poröst
byggnadsmaterial av cement, skifferaska och kalk.
Porositeten, vilken gör materialet i hög grad
värme- och ljudisolerande samt så lätt, att det
flyter på vatten, åstadkommes genom
gasbildning i den våta gjutmassan, vilken därigenom
sväller upp, varefter den stelnar i sitt uppjästa
tillstånd. G:s värmeledningsförmåga är c:a Vs
av vanligt tegels, varför ytterväggar av g. kunna
göras i motsvarande grad tunnare än
tegelväggar, såvida icke av hållfasthets- el. andra
skäl annan tjocklek erfordras. Genom sin
lätthet ägnar sig g. väl till utförandet av
påbyggnader, där undervarande byggnadspartier icke
tåla större belastning, samt till utfyllnad i
stommen av skelettbyggnader (se d.o.). Fabriker
för tillverkning av g. finnas i Sverige
flerstädes å platser, där kalk och skiffer förekomma.
G.W.W.
Gasbinda, se B i n d a och Förband.
Gasblåsning, Gasbomb, se G a s s t r i d.
Gasbrand, en form av brand (se d.o.), som
framkallas av en del olika, anaeroba,
stavfor-miga bakterier (se d.o.), vilka ofta tillsam
mans med varbakterier komma in i kroppen
genom med jord och smuts förorenade
komplicerade sår. G. uppträdde också under
världskriget mycket ofta som en fruktad
komplikation efter stick- el. skottskador, särsk.
gra
natskador, vid vilka delar av kläder el. jord
inträngt i såret. Bakterierna växa fram i de
såret omgivande vävnaderna och förorsaka
här först en flegmonös inflammation (se
Flegmone), vilken snart går över i fuktig
brand (se d.o.). I vävnaderna bildas rikliga
gasblåsor, som dels kännas under fingret som
knistrande blåsor (jfr Emfysem), dels
framkomma med sårexsudatet. Behandlingen
består i friläggning och upprensning av såret,
dränage (se d.o.) och serumbehandling. I regel
behöver amputation tillgripas. — G. kan också
uppträda vid en del tarm- och
underlivssjuk-domar, då bakterierna härstamma från
tarminnehållet, resp, komma in genom
uro-genital-vägarna. T.H-n.
Gasbrännare. G. för
belysningsän-damål, se Gasbelysning och G a
s-g 1 ö d 1 j u s. — För uppvärmning
s-ändamål skiljer man på följ.: 1)
Brännare med lysande låga. Gasen får
i dessa utströmma genom fina hål. All
erforderlig förbränningsluft tillföres lågans yta
(sekundärluft). Vid den kemiska omvandlingen
bildas i lågan, på gr. av ofullst. förbränning,
fritt kol, som gör lågan lysande, men även
sotande, då den kommer i beröring med fasta
föremål. På gr. av sistn. egenskap ha dessa
brännare begränsad användning för torkskåp,
lackerugnar, vissa bakugnar etc. 2) I B u
n-senbrännaren blandas gasen med c:a
hälften av förbränningsluften l primärluft)
redan före förbränningen, den ytterligare
erforderliga luften (sekundärluft) tillföres lågans
yta. Primärluften bör vara c:a 2—2% gånger
gasmängden. Tillsättes för mycket luft, slår
lågan ned, d.v.s. förbränningen sker i
förbrän-ningsröret under alstring av ”os”, koloxid.
Tillsättes för litet luft, blir lågan återigen
lysande och sotande. Vanligaste användning i
gaskök (se fig.), gasspisar och industribrän-
Kokbrännare å gasspis.
nare. 3) Högtrycksbrännare. All
erforderlig luft tillföres i form av primärluft.
Då en dylik blandning är explosiv, måste
ut-strömningshastigheten vara stor.
Förbränningsluften drives med högt tryck (genom fläkt e.l.
kompressor) in i förbränningsröret och suger
därvid med sig gasen. Med dessa brännare er
hålles hög temp. (se Förbränning); jfr
Autogensvetsning. O.Ht
— 1215 —
— 1216 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
