Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gas (fysik) - Gas (vävnad) - Gas (metrologi) - Gasa - Gasaccumulator, Svenska a.-b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GASACCUMULATOR
i absolut mått, så är R = 0,08207 lit. . atm./grad
mol. Den allmänna tillståndslagen och de
båda ovan nämnda speciella fallen av den
samma äro dock inga exakta naturlagar utan
gälla endast med större el. mindre tillnärmelse.
De ha karaktären av ideallagar, och en g.,
som vore så beskaffad, att den noggrant
följde dessa lagar, vore en idealgas. De verkliga
g. åter, realgaserna, visa emellanåt stora
avvikelser men närma sig vid växande
förtun-ning idealtillståndet. Många försök att
uppställa en tillståndslag för realgaserna ha gjorts;
här må endast nämnas den berömda van
der Waals t i 11 s t å n d s 1 a g
(p + - 2) . (v — b) = R. T,
v
som beskriver real-g:s
tillståndsförändringar avsevärt bättre än den Clapeyronska
ekvationen. De i den förra ingående
till-läggstermerna samt storheterna a och b,
vilka senare äro för varje spec. gas
karakteristiska konstanter, låta sig tydas på
grundvalen av den kinetiska gasteorien.
Enl. denna av Krönig och Clausius grundlagda
teori röra sig gasmolekylerna fritt och
rätlinjigt, tills de sammanstöta med andra
molekyler el. med kärlväggarna. Deras hastighet
är endast beroende av g:s natur och av temp.
Utgående från den kinetiska gasteorien kunna
de ovannämnda gaslagarna härledas, men enl.
densamma kunna även A v o g a d r o s lag,
enl. vilken lika stora volymer av olika g. vid
en och samma temp. innehålla lika många
molekyler, och Dal tons lag (se d.o.), som
utsäger, att summan av de i en gasblandning
ingående g:s partialtryck är lika med
blandningens totaltryck, tydas. Även dessa
relationer äro ideallagar, som för real-g. endast
gälla med större el. mindre tillnärmelse. N.R-e.
Tekn. Flera g. ha funnit stor användning
inom tekniken. En del finnas färdigbildade i
naturen ss. naturgas (se d.o.), andra åter fram
ställas på kemisk väg. — Genom upphettning
av vissa ämnen avgivas g., t.ex. lämnar
brunsten och kaliumklorat vid upphettning syre,
och ammoniumsa.lter ammoniak. Vid
torrde-stillation (d.v.s. upphettning ulan lufttillträde)
av organiska ämnen, ss. ved, torv, brun- och
stenkol, erhålles en g. av olika
sammansättning (se Gasverk). Den vanligaste av des
sa g., stenkolsgas, förr kallad lysgas,
framstäl-les av stenkol vid alla våra gasverk.
Sammansättningen varierar något men är i
huvudsak följ.:
Kolsyra ........................ CO2 2—3 °/o
Tunga kolväten ................ CmHn 2—3 °/o
Syre ............................ O2 %—2 %
Koloxid .................. CO 6—10%
Väte ..................... H2 47—53%
Metan ................... CH4 24—28 %
Kväve .................... N2 5—12 %
Värmevärdet varierar med sammansättningen:
sv. gasverk ha en g. innehållande 4,500—5,200
v.e. pr kbm. mätt vid 15° och 760 mm.
barometerstånd. — Vid fullst. förbränning bildas som
slutprodukt kolsyra och vattenånga, som
under namn av förbrännings-g., rök-g., lämna
eldstaden. Sker förbränningen med ofullst
mängd luft, bildas koloxid, ”kolos”. — Ge
nom elektrolys (se d.o.) framställes många
g., ss. syre, väte, klor, m. fl. — Då flera g.,
t.ex. syre, väte, kolsyra, acetylen och klor
(se d. o.), kunna komprimeras till liten
volym i stålflaskor, lätta att transportera, ha
de fått vidsträckt användning.
På gr. av att g. alltid genom inandning med
utomordentlig lätthet kunna upptagas av
blodet, äro de i de flesta fall giftiga. T.o.m.
syrgas kan ha giftverkningar om den inandas i
för stor koncentration. Kvävgas, sumpgas och
kolsyra minska vid tillblandning till luft
syr-gasens mängd och kunna på detta sätt verka
kvävande. Kemiskt aktiva g. ss. cyanväte och
formaldehyd, användas vid desinfektion. Om
g:s användning för militära ändamål, se
Stridsgaser. O.Ht;Wk.
Gas (fra. gaze, ytterst sannol. av pers, kazh,
arab, kazz, ”råsilke”), eg. endast namn på
vävnad i gasbindning, men även på allehanda
mycket tunna, lätta och framförallt glesa vävnader
för olika ändamål, som även kunna vara vävda i
vanlig tuskaft, t.ex. förbands-g. För att
emellertid få ett mycket glest tyg så beskaffat, att
varken varp- el. inslagstrådarna åka ihop, då
man drar i tyget, väves egentlig g. så, att
varptrådarna löpa parvis och sno sig om varandra
och inslagstrådarna. — Till g. höra tarlatan,
vissa crèper, barège, olika silkes-g., som åtm.
förr användes mycket till balklänningar, vidare
förbands-g. Jfr Tyll. I.
Gas, metrol., se G a z.
Gasa. 1) Stad i Palestina, se G h a z z a.
2) G., G a s a 1 a n d, G a z a 1 a n d, s.
delen av portugisiska kolonien Mozambique.
Gasaccumula’tor, Svenska a.-b.,
Stock-holm-Lidingö, bildades 1909 för övertagande
av A.-b. Gasaccumulators sedan 1904 drivna
rörelse. Verksamheten omfattar huvudsaki.
tillverkning av apparater, grundade på
uppfinningar av d:r G. Dalén (se denne samt A c
e-tylenbelysning och Agasystemet).
Bolagets fakturerade leveranser uppgingo 1930
till 9,8 mill. kr., därav 41 % till utlandet. Ar
betarantalet vid Lidingöfabriken var o. 600.
— 1213 —
— 1214 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
