GASELDNING sönderfall i enklare beståndsdelar. Detta kan ske genom upphettning, termisk dissociation (se d.o.), varvid oelektriska molekyler el. atomer uppkomma. Genom inverkan av viss strålning, ss. röntgen-, radioaktiv- el. ultraviolett strålning kan en gas även sönderfalla i elektriskt laddade partiklar, s.k. gasjoner, varigenom den blir ledande för elektricitet. Lj. Gaseldning. Eldning av ugnar med gasbränslen (se d.o.), framställda av stenkol el. ved, har i den moderna tekniken i mycket stor utsträckning fått ersätta direkt eldning med fast bränsle. Orsaken härtill är den, att g. i många fall erbjuder tekniska och ekonomiska fördelar, som fullt uppväga kostnaderna för bränslets överförande till gasform. I bästa fall kan en direkt bränslebesparing göras genom möjligheten att utnyttja de från ugnen avgående, heta rökgasernas värmeinnehåll till förvärm-n i n g av såväl gasbränslet som den för förbränningen erforderliga blästerluften (se Bränsle och F ö r b r ä n n i n g). Sä<sk. är detta fallet vid ugnar, som måste arbeta vid mycket hög temp., i vilka således mycket värme finnes kvar i rökgaserna, då de lämna ugns-rummet. Vid fast bränsle är en dylik omedelbar återvinning icke möjlig i samma grad, då ju dels en förelöpande upphettning av själva bränslet där är utesluten och dels ej heller blästerluften kan upphettas utöver en viss gräns med hänsyn till sammanbakning av bränslet o.a. tekniska svårigheter. Den tekniska överlägsenheten hos g. ligger dock i främsta rummet i dess reglerbarhet, d.v.s. i möjligheten att med enkla och lättskötta spjäll och ventilanordningar i ledningarna för tillförsel av gas och luft fortlöpande avpassa bränsletillförseln efter ugnens omedelbara behov av värme, hålla en jämn och likformig temp. i ugnen och genom inbördes avvägning av de tillförda gas- och luftmängderna ernå en lämplig sammansättning hos gaserna i ugnsrummet. Emedan gasbränslen i motsats till fasta bränslen låta sig fullst. förbrännas med ringa luftöverskott (se Bränsle), och särsk. genom den ovan nämnda förvärmningen av gas öch luft, kan man också vid g. nå väsentligt högre temp. Med en långt driven värmeåtervinning ur rökgaserna når man t.ex. vid martinugnar för stålframställning en förbränningstemp. inemot 2,000° C. En viktig faktor är också gasens frihet från aska. För gasens förbränning i ugnen måste blästerluften — som ofta benämnes sekundärluft till skillnad från primärluften, varmed avses den blästerluft, som åtgår för gasalstringen — bringas i intim blandning med gasen. Den enklaste anordningen härför är att låta luften inkomma vinkelrätt mot gasens strömningsriktning (A i fig.), så att virvelbildning uppkommer. En vanlig anordning är också att uppdela gas- och luftströmmarna i flera kanaler, vilka utmynna i bredvid varandra liggande gluggar i murverket, s.k. galleriinledning. En mera effektiv blandning vinner man genom att använda särskilda brännare. Dylika kunna utformas direkt i murverket, ss. den s.k. Weardalebrännaren {B i fig.), el. utföras av järn el. stål. De sistn. anordnas oftast enl. injektorprincipen (se I n j e k t o r), så att den under tryck tillförda gasen suger med sig blästerluften el. tvärtom (C i fig.). Gas och luft kunna även blandas i brännarens bakre del med en roterande fläkt el. på annat sätt, i vilket fall gasens hastighet i brännarmynningen måste vara större än antändningshastigheten, så att lågan icke slår tillbaka i brännaren. En form av dylika brännare användes i s.k. mur-strålningsugnar (ty. Steinstrahlofen-, D i fig.). Här vidgas brännarkanalen in mot ugnen, så att gashastigheten nedsättes och gasen förbrinner i själva kanalen, där en del av värmet upptages av murverket och därifrån strålar in i ugnsrummet. ökas gashastigheten starkt, flyttas lågan ut från brännarmynningen. Riktas brännaren därvid mot en bädd av eldfast material i ugnen, så antändes gasen först vid beröringen med den upphettade ytan hos bäddmaterialet och förbrinner utan egentlig låga, s.k. f lamlös ytförbränning (E i fig.). S.k. halvgaseldning är en form av g., där gasalstringen sker i omedelbar anslutning till ugnen. Bränslet införes därvid på en rost och förbrännes men med inskränkt lufttillförsel, så att de bildade gaserna innehålla brännbara beståndsdelar. Dessa gaser ledas genom en kort kanal in i ugnen, där de fullst. för — 1219 — — 1220 —