Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gasdissociation - Gaseldning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GASELDNING
sönderfall i enklare beståndsdelar. Detta kan
ske genom upphettning, termisk dissociation
(se d.o.), varvid oelektriska molekyler el.
atomer uppkomma. Genom inverkan av viss
strålning, ss. röntgen-, radioaktiv- el. ultraviolett
strålning kan en gas även sönderfalla i
elektriskt laddade partiklar, s.k. gasjoner,
varigenom den blir ledande för elektricitet. Lj.
Gaseldning. Eldning av ugnar med
gasbränslen (se d.o.), framställda av stenkol el. ved, har
i den moderna tekniken i mycket stor
utsträckning fått ersätta direkt eldning med fast
bränsle. Orsaken härtill är den, att g. i många
fall erbjuder tekniska och ekonomiska fördelar,
som fullt uppväga kostnaderna för bränslets
överförande till gasform. I bästa fall kan en
direkt bränslebesparing göras genom
möjligheten att utnyttja de från ugnen avgående, heta
rökgasernas värmeinnehåll till
förvärm-n i n g av såväl gasbränslet som den för
förbränningen erforderliga blästerluften (se
Bränsle och F ö r b r ä n n i n g). Sä<sk. är
detta fallet vid ugnar, som måste arbeta vid
mycket hög temp., i vilka således mycket värme
finnes kvar i rökgaserna, då de lämna
ugns-rummet. Vid fast bränsle är en dylik
omedelbar återvinning icke möjlig i samma grad, då
ju dels en förelöpande upphettning av själva
bränslet där är utesluten och dels ej heller
blästerluften kan upphettas utöver en viss gräns
med hänsyn till sammanbakning av bränslet
o.a. tekniska svårigheter. Den tekniska
överlägsenheten hos g. ligger dock i främsta
rummet i dess reglerbarhet, d.v.s. i
möjligheten att med enkla och lättskötta spjäll och
ventilanordningar i ledningarna för tillförsel
av gas och luft fortlöpande avpassa
bränsletillförseln efter ugnens omedelbara behov av
värme, hålla en jämn och likformig temp. i
ugnen och genom inbördes avvägning av de
tillförda gas- och luftmängderna ernå en
lämplig sammansättning hos gaserna i ugnsrummet.
Emedan gasbränslen i motsats till fasta
bränslen låta sig fullst. förbrännas med ringa
luftöverskott (se Bränsle), och särsk. genom
den ovan nämnda förvärmningen av gas öch
luft, kan man också vid g. nå väsentligt högre
temp. Med en långt driven värmeåtervinning
ur rökgaserna når man t.ex. vid martinugnar
för stålframställning en förbränningstemp.
inemot 2,000° C. En viktig faktor är också
gasens frihet från aska. För gasens förbränning
i ugnen måste blästerluften — som ofta
benämnes sekundärluft till skillnad från
primärluften, varmed avses den blästerluft,
som åtgår för gasalstringen — bringas i intim
blandning med gasen. Den enklaste
anordningen härför är att låta luften inkomma vinkelrätt
mot gasens strömningsriktning (A i fig.), så att
virvelbildning uppkommer. En vanlig anordning
är också att uppdela gas- och luftströmmarna
i flera kanaler, vilka utmynna i bredvid
varandra liggande gluggar i murverket, s.k.
galleriinledning. En mera effektiv blandning vinner
man genom att använda särskilda brännare.
Dylika kunna utformas direkt i murverket, ss.
den s.k. Weardalebrännaren {B i fig.), el.
utföras av järn el. stål. De sistn. anordnas oftast
enl. injektorprincipen (se I n j e k t o r), så att
den under tryck tillförda gasen suger med sig
blästerluften el. tvärtom (C i fig.). Gas och
luft kunna även blandas i brännarens bakre
del med en roterande fläkt el. på annat sätt, i
vilket fall gasens hastighet i brännarmynningen
måste vara större än antändningshastigheten,
så att lågan icke slår tillbaka i brännaren. En
form av dylika brännare användes i s.k.
mur-strålningsugnar (ty. Steinstrahlofen-, D i fig.).
Här vidgas brännarkanalen in mot ugnen, så
att gashastigheten nedsättes och gasen
förbrinner i själva kanalen, där en del av värmet
upptages av murverket och därifrån strålar in i
ugnsrummet. ökas gashastigheten starkt,
flyttas lågan ut från brännarmynningen. Riktas
brännaren därvid mot en bädd av eldfast
material i ugnen, så antändes gasen först vid
beröringen med den upphettade ytan hos
bäddmaterialet och förbrinner utan egentlig låga,
s.k. f lamlös ytförbränning (E i fig.).
S.k. halvgaseldning är en form av g.,
där gasalstringen sker i omedelbar anslutning
till ugnen. Bränslet införes därvid på en rost
och förbrännes men med inskränkt
lufttillförsel, så att de bildade gaserna innehålla
brännbara beståndsdelar. Dessa gaser ledas genom
en kort kanal in i ugnen, där de fullst. för
— 1219 —
— 1220 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
