GASGENERATOR brännas med sekundärluft (”antändningsluft”). Genom den direkta inledningen av gasen i ugnen går det vid gasalstringen utvecklade värmet icke förlorat, men eldningen blir icke reglerbar i samma grad som vid vanlig g. Halv-g. användes bl.a. för ångpanneeldning med träavfall. För drift av ångpannor har g. eljest hittills icke fått någon nämnvärd användning, emedan den under där rådande driftförhållanden icke ger någon vinst jämfört med andra bränslebesparande anordningar för fast bränsle. Jfr Ugnar. 7.S. Gaseller, en grupp antiloper (se d.o.). Gasellfloden, se Bahr e 1-G h a z a 1. Gaser, se Gas. Gase'tt (ital. gazetta, eg. namn på ett småmynt, som utgjorde det pris, för vilket en tidn. kunde köpas el. läsas, sedan beteckning för tidn. själv), i sht under 1700-talet bruklig benämning på tidn. Gasexplosion [-fo'n], se Explosion. Gasflaska, gasbehållare, se Gasackumulator. Gasformiga kroppar, se Aggregations-tillstånd. Gasförgiftning. De vanligaste i dagliga livet förekommande g. äro orsakade av kolos, lys-gas el. avgaser från motorer och äro koloxidförgiftningar (se d.o.). I bryggerilokaler och bergverk förorsakas ofta g. av kolsyra, som är giftig om luften innehåller 5—10 °/o. I laboratorier, fabriker m.m. kunna olika slag av g. uppträda vid arbeten med farliga ämnen (jfr Gasmask och Gasskydd). Ang. strids-gaser se d.o. Första hjälp vid g. är avlägsnande av den skadade från den förgiftade atmosfären, frisk luft, värme, absolut vila, stimulerande medel. I vissa fall, dock ej vid strids-g., kan konstgjord andning givas samt syrgasin-halation. Läkare bör tillkallas. Lj Gasgenera'tor, apparat för framställning av vissa gasbränslen (se d.o.). 1) Genera t o r g a s erhålles genom ofullst. förbränning av koks och kol, består av 34 °/o koloxid och 66 °/o kväve (teoretiskt); innehåller dock alltid något kolsyra. Generatorn består vanl. av en schaktugn, upptill försedd med tätt slutande ifyllningstratt och nedtill försedd med rost. Genom inblåsning av luft el. genom drag från skorsten införes luft genom den glödande massan. Luftens syre bildar med kolet koloxid enl. formeln 2C + O2 + 3,8N2 = 2CO + 3,8N2, där koloxid (CO) är den brännbara beståndsdelen. Användes för mycket luft, bildas i stället kolsyra, som ej kan förbrinna, C + O2 + 3,8N2 = CO2 + 3,8N2. Med generatorgasen medföljer alltid som obrännbar beståndsdel luftens kväve (N2) För att leda förbränningen till största halt av CO måste bränsleskiktet vara tillräckligt högt. Reaktionen äger rum vid hög temp., c:a 1,000° C. Det erforderliga värmet erhålles genom att Gasgenerator med vridbar rost. i undre skiktet en vanlig förbränning äger rum under bildning av värme och kolsyra. Denna kolsyra reduceras högre upp i den glödande massan till koloxid (CO). För att underlätta slaggningen är g. ofta försedd med en vridbar rost, el. också är slagglådan vridbar. — 2) Vattengas, en blandning av koloxid och väte, erhålles, om vattenånga ledes genom glödande kol. Vattengas kallas ofta blå vattengas, då den brinner med blåaktig låga. Den framstäl-les enl. Dellwik-Fleischer genom att luft med stor hastighet blåses genom ett lågt koksskikt och förbränner kolet till kolsyra; för att få hög temp. (”varmblåsning”), G + O2 + 3,sN2 = CO2 + 3,8N2. Denna gas släppes ut i luften som värdelös. Därpå blåses ånga genom den glödande massan (”kallblåsning” el. ”gasning”), då vattengas bildas, C + H2O = CO + H2. Då intet luftkväve medföljer, har vattengasen högre värmevärde än koksgasen men är dyrare att framställa. Den användes, då höga förbrännings-temp. önskas. För att höja värmevärdet 1 vattengasen kan den karbureras genom att anrikas med bensolånga el. oljegas (se 01 j e-gas). — 3) Dowsongas, h a 1 v v a t- — 1221 — — 1222 —