GASLAGAR GaskeH [gä'skal], Elizabeth C 1 e g-h o r n, f. Stevenson, engelsk författarinna (1810—65). Bland G:s romaner, kännetecknade av ärlighet och psykologisk blick, märkas (de flesta övers, till sv.) ”Mary Barton” (1848), en skildring av livet i Manchester, ”Cranford” (1851—53), där hon ger en idealiserad teckning av sitt barndomshem Knutsford, ”Ruth” (1853), ”North and south” (1855), ”Syl-via’s lovers” (1863), ”Cousin Phillis and other tales” (s.å.) samt ”Wives and daughters” (2 bd, 1866—69). Hennes ”The life of Charlotte Brontè” (2 bd, 1857) är en av de bästa biografierna på engelskt språk. G:s arbeten ut-gåvos 1906 i 8 bd av C. Shorter. — Litt.: E. Chadwick, ”Mrs G.” (2 ed., 1913). E.L.R. Gaskell [gä'skal], Walter Hoolbrok, engelsk fysiolog (1847—1914). G. har utfört betydande arbeten över hjärtats fysiologi, särsk. dess innervation och frågan om ursprungsorten för impulsen till hjärtats kon-traktion, vilken G. förläde till hjärtmuskulatu-ren själv (G:s myogena teori). G:s arbeten ha varit av icke ringa betydelse för förståelsen av vissa hjärtsjukdomar, i sht ”hjärtblock”. J.E.L. Gasklocka, användes för att uppsamla den vid gasverken (se d.o.) tillverkade gasen efter dennas fullständiga rening. Då gastillverkning sker kontinuerligt under hela dygnet, men förbrukningen är underkastad stora variationer, måste g. vara rymliga, c:a 60 % av dagsförbrukningen. Den vanliga g. består av en bassäng av plåt el. armerad betong, fylld med vatten, i vilket en klocka av tunn järnplåt flyter. Gasen införes genom ett rör, som mynnar ovanför vattenytan, och bortledes genom ett liknande. När klockan är tom, ligger klocktaket omedelbart ovan vattenytan, fig. 1. Fig. 2 visar klockan fylld. Klockan, som flyter på vattnet, höjer och sänker sig alltefter gastillverkning och gasförbrukning och är ett slags utjämningsbe- Fig. 1 (överst) och 2. Fig. 3. hållare. Vintertid måste vattnet i bassängen värmas, så att klockan ej fryser fast. Under de senaste åren byggas s.k. vattenlösa g. (fig. 3). Inuti en månghörnig plåtcylinder rör sig en plåtskiva upp och ned, allteftersom gas inpum-pas. Tätning mellan skivan och väggarna sker med tjära, som tillföres upptill och får rinna ned mot väggen. O.Ht. Gaskol kallas vissa stenkol, som äro särsk. lämpliga för gasframställning, se Stenkol. Vid gasverken bildas i retorterna el. kamrarna g. el. rättare grafit. Genom att tunga kolväten, på gr. av den starka värmen, genast sönderdelas, avsätter sig det därur frigjorde kolet på väggarna som grafit. O.Ht. Gaskonna'd (fra. gasconnade, till gascon, gaskognare: invånarna i Gascogne stämplas ofta som skrävlare), skrävel, skryt; skrytsamt påhitt. Gaskrig, se Gasstrid. Gaskälla, geol., se Naturgas. Gaskök, den vanligaste apparaten för gasens användning till kokändamål, består av ett sta- Tvålågsgaskök. tiv för placering av kokkärlen och gasbrän-nare (se d.o.). Gasköken förses ofta med kombinerad kok- och sparlåga. Den förstn. användes för uppkokning, men den senare, som framsläpper mycket litet gas, är avsedd att hålla kärlet kokande, sedan det väl kommit i kokning. Gasförbrukningen nedbringas därigenom betydligt. På gasspisarnas häll finnas två el. flera kokbrännare och undertill en gaseldad ugn. O.Ht. Gaskörteln el. röda kroppen, körtel i väggen av simblåsan hos fiskar. Den utgöres av ett komplex av körtelceller, vilka omgiva kapillärer och små blodkärl. G. kan avsöndra en gas, bestående av syre, kväve och kolsyra Syremängden växlar hos olika fiskar och är störst hos havsfiskar, som leva på stort djup (ända till 87%). Gas kan även, ehuru långsamt, resorberas. Simblåsan har dock vani. icke någon respiratorisk betydelse, enär experiment visat, att fiskar kvävts, ehuru simblåsan innehållit avsevärd mängd syre. N.R-n. Gaslagar, lagar för gasformiga kroppar, se Gas. — 1225 — — 1226 —