Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gatubelysning - Gatubeläggning - Gatukostnadsbestämmelser - Gatun, Gatunsjön - Gatunämnd el. gatustyrelse - Gatusignaler - Gau, Gäu - Gau, Franz Christian - Gaubil, Antoine - Gauchat, Louis - Gauchos - Gauckler, Paul - Gaudeamus - Gaudi, Antonio - Gaudry, Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GATUBELÄGGNING
stod av båglampor. Dylika uppsattes i slutet
av 1800-talet på vissa platser i Stockholm. Efter
metalltrådslampans införande har man
emellertid mycket övergått till denna vid belysning av
gator. Båglampan vinner dock åter möjl.
terräng tack vare de nyaste förbättringarna och
användes alltjämt för de allra största
ljusstyrkorna. Vanlig ljusstyrka på lampor för g. är
c:a 500 hefnerljus, men det förekommer, på
breda gator, torg etc., lampor av ända till
10,000 hlj. styrka. Som jämförelse kan
nämnas, att rovoljelamporna hade en ljusstyrka av
mindre än 1 hlj. Den moderna trafiken, som
kräver, att strömmen av fordon, gående etc.
kan flyta jämnt och utan hinder, har medfört,
att man numera i Europa söker hänga
ljuspunkterna på gator mitt över körbanan på
mellan husen spända kablar, varigenom man,
utom bättre ljusfördelning, vinner, att trafiken
hindrande stolpar i körbanans el. gångbanans
kant undvikas. G.Trs.
Gatubeläggning, det översta, genom särskilda
åtgärder hårdgjorda lagret av kör- el.
gångbana på en gata el. väg. Se
Vägbelägg-n i n g. G.Trs.
Gatukostnadsbestämmelser, se Gata.
Ga’tun, Gatunsjön, se
Panamakana-1 e n.
Gatunämnd el. gatustyrelse är en
i vissa städer, köpingar och
municipalsamhäl-len förekommande kommunal styrelse, åt
vilken anförtrotts den förvaltning av samhällets
gatu- och vägväsen, som gemenligen
tillkommer drätselkammare, resp, kommunal- och
mu-nicipalnämnd. G. i Stockholm, under
ordf.-skap av borgarrådet för den administrativa
ro-teln, handhar jämväl förvaltningen av stadens
renhållnings- och brandväsen. E.L-dh.
Gatusignaler, se Trafiksignaler.
Gau, Gäu [gau, gai], geogr., benämning på
landskap el. områden i Tyskland och Schweiz
(Gäu). Beteckningen hänför sig främst till de
öppna slättområdena inom schwabisk-frankiska
terrasslandskapet (t.ex. Kraichgau, Klettgau),
som gemensamt sammanfattas under Gäuebenen
el. Gäuflächen. S.
Gau [gå], Franz Christian, tysk-fransk
arkitekt (1790—1853), var från 1810 verksam i
Paris men gjorde studieresor särsk. i
Medelhavsländerna, där han utförde värdefulla
undersökningar och uppmätningar. G. hyllade
den nygotiska riktningen, i vilken stil han
gjorde ritningar till Sainte Clotilde i Paris samt
verkställde ombyggnaden av Saint
Julien-le-Pauvre. E. W.
Gaubil [gåbi’1], A n t o i n e, fransk
jesuit-missionär (1689—1759), var en av de bästa
tidiga sinologerna. Hans främsta insatser voro
tolkningar av kinesiska historiska verk och
arbeten ang. den kinesiska kronologien. B.K.
Gauchat [gåja’], Louis, schweizisk
romanist (f. 1866), framstående dialektolog, känd
särsk. ss. grundare av ”Glossaire des patois
de la Suisse romande” (1924 ff.). J.V.
Gauchos [gåu’cås] (av araukanska gatschu,
kamrat), ridande herdar på Argentinas
pampas, till övervägande del av blandad ras
(mes-tiser). Åtskilliga indianska kulturelement
finnas bevarade hos dem, men även
gammalspanska drag, t.ex. hästutrustningen. De djupa
sadlarna äro vackert arbetade, ofta
silverbe-slagna, stigbyglarna av trä el. silver oftast i
skoform och betseltyget av egendomlig gammal
typ. De bära den indianska ponchon (se d.o.)
och breda läderbälten samt stora sporrar. I
utrustningen ingår alltid en vackert arbetad
slidkniv och en piska med kort skaft
(reben-que). De använda lasso och bola (se d.o.).
Nationaldrycken är mate (se d.o.), som suges
genom rör. Den indianska jordugnen kommer
till användning vid tillagning av kött (carne de
cueco). Till g:s nöjen höra tuppfäktningar och
taba, ett primitivt tärningsspel med
astragal-ben av en ko. De s.k. g. malos äro utan fast
sysselsättning och leva på häststölder och
rö-veri. — Litt.: M. Leguizanon, ”El gaucho”
(1916); E. v. Rosen, ”En förgången värld”
(1919). G.B-r.
Gauckler [gåklä’r], Paul, fransk arkeolog
(1866—1911), 1895 direktör för
antiksamlingarna i Tunis, ledde G. i 10 år grävningarna i
Kartago, Githis m.fl. orter. Bland hans större
verk må anföras: ”Inventaire des mosaiques
de la Gaule et de 1’Afrique. 2. Afrique
pro-consulaire” (1910) och ”Basiliques
chrétien-nes de Tunisie” (1913). N.V.
Gaudea’mus, början av en latinsk
studentsång G. i’gitur ju’venes dum sumus (”låtom oss
därför fröjdas, medan vi äro unga”), som kan
föras tillbaka till 1200-talet. Den senaste
fattningen återgår på C. W. Kindleben 1781.
Melodien är känd sedan 1736 men möjl. äldre. Bth.
Gaudi [gaudi’], Antonio, spansk
(kata-lansk) arkitekt (1852—1926), anslöt sig till den
nygotiska stilen, som han med djärv
originalitet utbildade, särsk. i Barcelonas nya katedral
(Sagra Familia), varpå man byggt i ett halvt
årh. Han framträdde sedan med en överrik,
stundom bisarr formgivning i åtskilliga
palatsbyggnader och anläggningar i och vid
Barcelona, särsk. i Parque Güell. G. var ledaren
för den s.k. nykatalanska stilrikningen. E.W.
Gaudry [gådri’], Albert, fransk
paleonto-log (1827—1908), 1872 prof, vid Museum
d’histoire naturelle i Paris. G:s arbeten
behandla huvudsaki. de fossila däggdjuren; särsk
— 1259 —
— 1260 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
