Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gauguin, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gauguin [gåga’], Eugène Henry Paul, fransk
målare, grafiker och bildsnidare (1848—1903),
jämte Cézanne och van Gogh det moderna
P. Gauguin: Självporträtt. Privat ägo. Paris.
måleriets främste förelöpare. F. i Paris av en
moder med peruansk härstamning, kom G.
att, driven av motsättningar i sitt inre, följa
en annan väg än de vanliga. Efter att några år
ha varit till sjöss uppnådde han en god
position i en parisisk bankirfirma och gifte sig
1873 med en danska. Till en början ägnade
han endast sin fritid åt konsten, han
vägleddes av Pissarro och utställde med
impres-sionisterna, men 1883 bröt han med sin
borgerliga existens för att helt kunna hänge sig åt
måleriet. Under en vistelse i Bretagne
(Pont-Aven) 1886 fick han av en ung målare, Émile
Bernard, impulsen till sin nya, syntetiska stil;
i motsats till impressionisternas
formupplösande naturalism ger denna med hela ytor
och fasta konturer en dekorativ effekt. Under
en 2-årig vistelse på ön Martinique, närmast
att betrakta som en flykt från civilisaticnen,
fördjupade han sin nya uppfattning,
inspire
rad av det färgstarka landskapets och den
exotiska rasens skönhet. Vid sin återkomst till
Paris 1889 utställde han ett antal exotiska
bilder. Framgången uteblev dock, denna gång
liksom vid ett förnyat framträdande 1893
efter ett 2-årigt uppehåll på Tahiti; även i
Köpenhamn hade han (1892) låtit utställa några
tavlor. Han återvände 1895 till Tahiti, levde
i misär och fick tidvis arbeta som skrivare
hos kolonialmyndigheterna; 1901 flyttade han
till La Dominica, där han dog i armod. Sitt
liv med infödingarna har han skildrat i
självbiografien ”Noa-Noa” (skriven på Tahiti 1891
—93, utg. 1900) och ”Avant et après” (1903). —
Ehuru G. icke kan sägas ha ensam nått fram
till syntetismen (förutsättningarna ligga f.ö.
hos Puvis de Chavannes och i de japanska
färgtrycken) ger han dock det mest fulländade
uttrycket för denna konstuppfattning. På gr.
av sin ämneskrets (figurscener, landskap och
stilleben från Söderhavet) betraktas han som
”exotismens fader”. I motsats till Cézanne
och van Gogh, vilka samtidigt voro inne på
vägar, som förde bort från impressionismen,
väljer G. en förenklad teckning och
färggiv-ning. Han upplägger stora ytor av starkt kon-
P. Gauguin: Tahitikvinna. 1896. Moskva.
trasterande färger; han förlänar rytm och liv
åt den tektoniskt fasta kompositionen med
hjälp av kraftigt betonade konturer. Denna
dekorativa konst saknar icke naiv
uttrycksfullhet. Även genom sina träskulpturer, i vilka
Uppslagsbok. XI.
1
— 1 —
— 2 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
