Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gauguin, Paul - Gaul, August - Gaular - Gauldalen, Guldalen - Gaulhofer, Karl - Gaulois, Le - Gault - Gaultheria - Gaultheriaolja, vintergrönolja - Gaultier de Laguionie, Jules de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAUL
han ansluter sig till naturfolkens förenklade
formspråk, kom han att tjäna som förebild
för en primitiv konstriktning. En samtida
konslnärsgrupp, symbolisterna, såg i G. sin
lärofader. Men hans konst fick ett vidsträcktare
inflytande, som genom den mera skolmässiga
s.k. expressionismen och exotismen nått utöver
Frankrikes gränser och haft sina
efterverkningar in i senaste tid. G:s målningar äro
numera ytterst svåra att uppdriva på
konstmarknaden. Man finner ett gott urval av dem
i skandinaviska samlingar (särsk. i Oslo). Gö
teborgs museum äger en tidig vinterbild, Na
tionalmuseum fyra landskap. — Av G-s
söner Jean René (f. 1881) och Pol a (eg.
Paul R o 1 1 o n, f. 1883) har den förre gjort
en betydande insats inom Danmarks konst
som skulptör (ex. i Kunstmuseet,
Köpenhamn) och fantasifull keramiker; den senare
är i Norge verksam som målare och kritiker.
— Lill.: Utom G:s ovannämnda litterära verk
märkas hans brev till Daniel de Monfreid (utg.
1919) och till André Fontainas (utg. 1921);
J. de Rotonchamp, ”P.G.” (1906); Ch. Morice,
”P.G.” (1919); Ch. Chassé, ”G. et le groupe de
Pont-Aven” (1921); E. Wiese, ”P.G.” (1923):
W. Barth, ”P.G.” (1929). K E.S.
Gaul [gaul], August, tysk bildhuggare
(1869—1921). Lärjunge till Begas, utvecklade
sig G. snart till en av sin tids största
djur-skulptörer. Ett grundligt naturstudium och en
ypperlig stiliseringsförmåga visa sig såväl i
hans monumentalplastik som i hans mindre
skulpturer i terrakotta och porslin. Den s.k.
Björnbrunnen vid Wertheims varuhus i Berlin
och den utsökt vackra gruppen ”Vilande får”
äro ett par av hans bästa verk. G. är
representerad å Nationalmuseum med ett huvud,
”Mer-kurius”. B.B.
Gaular, hd i Sogn og Fjordane fylke, v.
Norge, vid inre ändan av Dalsfjorden; 560,94
kvkm., 3,226 in v. (1930). S.
Gauldalen, G u 1 d a 1 e n, dalgång i
Sör-Trön-delag fylke, Norge, genomströmmas av Gaula,
som upprinner på Rörosvidda (130 km. lång,
3,300 kvkm. nederbördsområde). G:s n. del är
bred och fruktbar, dess s. trång och skogklädd.
Dalgången följes av Rörosbanan (från Stören
mot s.ö.) samt i sin n. del av statsbanelinjen
Oslo—Trondheim. S.
Gaulhofer [gåu’Ihäfor], Karl, österrikisk
gymnast (f. 1885), 1919 gymnastikinspektör,
1925 docent vid gymnastiska högsk. i Wien.
G. anses vara Österrikes främste representant
på det gymnastiska området, där han ivrar
för ett naturligt (biologiskt) system, vilket
synes nära ansluta sig till de lingska
grundprin
ciperna. Han har bl.a. jämte M. Streicher utg.
”Grundzüge des österreichischen Schulturnens”
(2 Aufl. 1924). O.K-gh.
Gaulois, L e [la gålpa’], fransk daglig
politisk och litterär tidn. grundad i Paris 1867
av Pène och E. Tarbé. Till en början den
liberala oppositionens organ, senare undei
Arthur Meyers ledning försvarare först av
bo-napartismen, därefter av monarkien, blev Le
G. organ för centergruppen inom
vänsterpartiet under Jules Simon (1881). Sedan tidn.
1882 på nytt kommit under Meyers ledning,
blev den ett betydande organ för de konser
vativa med dragning åt monarkien. Vid hans
död 1924 övertog René Lara ledningen. Tidn.
nedlades 1929. G.Liv.
Gault [gält] (eng.), geol., avd. av den äldre
kritan, urspr. engelsk lokalbenämning på grå
märgel med svavelkis- och fosforitkonkretioner,
förekommer vid Folkstone vid Kanalen. K.A.G.
Gaulthe’ria, släkte av fam. ljungväxter,
grupp Erica’ceæ, med o. 100 arter, upprätta
el. nedliggande, ständigt gröna buskar el.
nalv-buskar i Andernas bergsområde, i
Nordamerika, s. och ö. Asien, Australien och Nya
Zeeland. Bladen av G. procu’mbens från ö.
Nordamerika, en krypande halvbuske med röd-vita
blommor, brukades tidigare i medicin och till
ersättning för kinesiskt te, bergte, salvadorte;
numera erhålles av dem och av bladen från
närstående arter genom destillation en eterisk
olja, gaultheriaolja (se d.o.). Såväl denna art
som G. shallon, en 0,5—1 m. hög buske,
odlas ss. frilandsväxter. A.V-e
Gaulthe’riaolja, vintergrönolja,
Æthero’leum gaulthe’riæ, färglös el. gulaktig,
flyktig olja med angenäm lukt, erhållen från
vissa arter av släktet Gaulthe’ria (se d.o.). Den
består till 96—99 °/o av salicylsyrans
metylester. G. användes huvudsaki. i
parfymindustrien samt till ingnidning mot reumatism. J.H
Gaultier de Laguionie [gåtje’ da lagiåni’],
Achille Jules de, fransk filosof (f. 1858)
Under dubbel frontställning mot rationalismen
och realismen och under radikal
förskärpning av vissa tankemotiv hos Kant samt med
inslag även från Nietzsches tankevärld, har
G. utvecklat en kunskapsteoretisk
fenomena-lism och relativism. Sålunda förnekar han
”tinget i sig”, bestrider möjligheten av absolut
kunskap och hävdar psykologiskt, att vi uppfatta
vårt eget karaktärsliv annorlunda, än det är,
liksom metafysiskt, att tillvaron med
nödvändighet uppfattas annorlunda, än den är.
Denna åsikt, som företer släktskap med Als-ob
filosofien och fiktionalismen, kallar G. b
o-v a r y s m (se d.o. och G. F 1 a u b e r t) ocb
— 3 —
— 4 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
