Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gebhard, 2. Albert - Gebhard, Hans - Gebhardt, Eduard von - Gebhardt, Bruno - Gebhart, Émile - Gebit - Gebrer - Gebyrer - G.E.C. - Gecarcinus - Geckonidæ - Geckoödlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEBHARD
1900) och som tecknare tog G. i början intryck
av Jugendstilen. G.V.
Gebhard [gè’phart], Hans, tysk tonsättare
och musikpedagog (f. 1882), studerade
komposition för Robert Kahn, blev 1913 pianolärare
vid Jaques-Dalcrozeinst. i Hellerau och flyttade
1918 till München. I anslutning till
Jaques-Dalcroze utarbetade G. en egen
musikundervisningsmetod, ”enhetlig musiklära”, där
gehör sbildning, teori och improvisation utgöra en
enhet. G. har komponerat kammarmusik,
pianostycken, körer och solosånger. F.S-l.
Gebhardt [gè’phart], Karl Franz Eduard
von, tysk målare (1838—1925), utbildade sig
i Petersburg och i Tyskland, särsk. i
Düsseldorf, vid vars konstakad. han blev prof. Hans
område var det religiösa måleriet; han
framställde emellertid icke sina scener i traditionell
historisk uppfattning och kostym utan i senare
tiders omgivning och fyllda av våra dagars
känsloliv. Ofta hämtar G. sina interiörer från
reformationens tidsålder; landskapet är
också tyskt. Hans uppfattningssätt är enkelt och
trovärdigt, icke sentimentalt; bilderna äro
kraftiga och färgstarka. Jämte tavelbilder, ss.
”Kristi himmelsfärd” (Berlin) och ”Jakob
brottas med ängeln” (Dresden), har G. även
utfört några större kyrkliga väggmålningar (i
Loccum och Düsseldorf). E.W.
Gebhardt [gé’phart], Bruno, tysk historiker
(1858—1907), har utom olika specialarbeten,
bl.a. ”W. v. Humboldt als Staatsmann” (2 bd,
1896—99), utg. ”Handbuch der deutschen
Ge-schichte” (2 bd, 1892; 7 Aufl., 2 bd, 1930—31,
utg. av R. Holtzmann). [B.]
Gebhart [zeba’r], É m i 1 e, fransk
kulturhistoriker (1839—1908), har främst betydelse för
sina uppslagsrika och i förnäm form
framställda forskningar i antik kultur, spec. dess
konstnärliga sida (”Histoire du sentiment poétique
de la nature dans 1’antiquité grecque et
romai-ne”, 1860, ”Praxitèle”, 1864, ”Essai sur la
pein-ture de genre dans I’antiquité”, 1868), samt i
den italienska renässansens ursprung och väsen
(”Rabelais, la renaissance et la réforme”, 1877,
”Les origines de la renaissance en Italie”, 1879,
”LTtalie mystique”, 1890, ”D’Ulysse å Panurge”,
1902). G. har även utg. en historisk roman,
”Autour d’une tiare” (1893; sv. övers. ”På Petri
stol”, 1894). Lff.
GebFt (ty. Gebiet), område.
Gebrer (pers, gabr), beteckning för parserna
(se d.o.).
Geby’rer (från ty. Gebühr; eng. fee, fra. taxe,
ital. tassa). En skatt utgår på gr. av statens
inkomstbehov och den skattskyldiges
skatleför-måga utan någon bestämd motprestation från
statens sida. G. utgöra däremot ersättning för
en bestämd prestation av det allmänna. G.
skilja sig å andra sidan från bidrag,
därigenom att dessa senare utgå för upprätthållande
av en viss verksamhet, medan g. utgöra
ersättning för en viss speciell prestation av
offentligrättslig natur. Som regel kan anges, att g. böra
vara lägre, ju viktigare statsintresset i
prestationen är, och högre, ju mindre statsintresset
är. En hög avgift avhåller då också från att
onödigtvis ta statens organ i anspråk.
Grade-ring efter förmåga kan principiellt icke
komma i fråga, fast mindre bemedlade ofta kunna
vinna befrielse från g. Detta utesluter icke
gra-dering ur andra synpunkter. Mot allmänna,
fasta g. kunna invändningar göras, då de icke
alls kunna anpassas efter det enskilda fallet.
— G. kunna vara av mångahanda olika slag,
ss. för rättshandlingar, för administrativa
åtgärder, för dispenser, för pass, för tillträde till
ett museum etc. G. uppbäras vanl. i form av
stämpelavgift (se d.o.). Alla stämplar äro dock
icke g. — I trängre bemärkelse menas med g.
den sportelinkomst el. expeditionslösen, som
tillfaller tjänsteman. Andra g. kunna då
benämnas f i s k a 1 a g. A.Vr.
G.E.C., förkortning för General electric co.
(se d.o.).
Geca’rcinus, ett släkte krabbor av fam.
Ge-carci’nidæ, med tvär oval, på sidorna bukig
huvudbröstsköld och starka klor. De leva på
land, ofta långt från havet, dit de dock under
regntiden bege sig för äggkläckningen. G.
förekomma i de tropiska trakterna. De gräva ant.
själv hålor i jorden el. dölja sig i redan
befintliga håligheter, i kloaker m.m. Nattetid
lämna de sina gömställen för att söka föda.
Hit hör den i Västindien allmänna ätliga G.
ruri’cola. O.C-n.
Gecko’nidæ, se Geckoödlor.
Geckoödlor, Gecko’nidæ, en fam. ödlor, som
i alla världsdelar äro utbredda inom de varma
tempererade och tropiska trakterna och räknar
ett 50-tal släkten med o. 200 arter. De äro
alla mindre former, den största 30—40 cm.,
ha klumpig byggnad och plattad kroppsform
med en medellång och bräcklig svans.
Extre-miteterna äro väl utvecklade och de i regel
klobeväpnade 5 tårna på undersidan vanl.
försedda med egendomliga sugskåls- el.
sugskivs-liknande utvidgningar med tvärställda
hudskivor. Medelst dessa bildningar kunna djuren
vid klättring hålla sig fast även på släta och
hala ytor. I regel föra g. ett nattligt
levnadssätt och ha därför också stora ögon. De
livnära sig av insekter. En del arter förekomma
i Sydeuropa, ss. bladfingergeckon,
Phyllo-da’ctylos europce’us (på Korsika och Sardinien
— 23 —
— 24 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
