Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geddes, 2. Auckland - Gedes, Gedis-tschai - Gedigen - Gedimin - Gedis-tschai - Gedrit - Gedrosia - Gedser, Gjedser - Gedsholm - Gedungsen el. Storforsen - Geefs, 1. Willem - Geefs, 2. Joseph - Geelkerken, Johannes Gerardus - Geelong - Geelmuyden, 1. Hans - Geelmuyden, 2. Hans Christian - Geelvinkbukten - Geertgen tot Sint Jans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEDES
lighet togs i anspråk, var 1917—18 minister of
national service och administrerade arbetet för
kriget hemma i England, 1919—20
handelsminister, 1920—24 ambassadör i Washington.
1917—20 tillhörde G. underhuset. Han
övergick sedan till affärsverksamhet P.Dhl.
Gedes, G e d i s-t s c h a i (grek. Hermos), 300
km. lång flod i Mindre Asien, upprinner på
Murad-Dagh och mynnar i Smyrnaviken. O.P.
Gedi’gen (från ty. gediegen, eg. utvuxen),
helgjuten, solid, fullödig; om mineral: ren,
oblandad (t.ex. om guld), lödig, även: massiv, solid.
Ge’dimin, litauisk furste (d. 1341), inriktade
sin verksamhet på att ge sitt splittrade rike
en tryggad ställning, samtidigt som han i det
inre befästade sin dynastis välde. G. satte sig
1322 i förbindelse med påven för att sluta avtal
om missionsverksamhet i Litauen och
därigenom förebygga Tyska ordens ständiga
anfallskrig. Han sökte även knyta förbindelser med
Västeuropas makter. Resultaten av G:s påvliga
diplomati tillintetgjordes av Tyska orden, men
i ö. gjorde han viktiga landvinningar från de
ryska furstendömena. G:s inre regering
präglades av kraft och klokhet. E.Lö.
Gedis-tschai, se Gedes.
Gedri’t, ett rombiskt amfibolmineral (se d.o.),
ljusbrunt el. grönaktigt med bladig struktur.
G. står antofylliten nära men innehåller mera
lerjord. Den är funnen vid Fiskernäs i
Grönland samt vid Bamle i Norge. K.A.G.
Gedro’sia, den antika benämningen på ett
landskap i det forna Iran, som ung. motsvarar
nuv. Belutsjistan. Namnet härrör från g e d
roser n a, en sannolikt iransk folkstam, som
under 400-talet f. Kr. synes ha inträngt i landet.
G. blev bekant för de antika folken i sht
genom Alexander den store, vars återtåg från
Indien gick över G., som därunder noggrant
utforskades. C.F.
Gedser, G j e d s e r, stationssamhälle på
Danmarks sydligaste udde, Gedserodde, på
Falster (se d.o.); 1,153 inv. (1930).
Ängfärje-förbindelse med Warnemünde. W.P-n.
Gedsholm, gods i Ekeby s:n, Malmöhus län,
15 km. ö. om Hälsingborg. Utgör med
underlydande nära 4 mtl, 2,200 har, varav 1,950 åker;
taxeringsvärde 945,100 kr. Den nuv.
huvudbyggnaden är av sten i 2 vån., uppförd 1804.
G. tillhörde på 1400-talet den danska ätten Ged,
på 1700-talet ätterna Gyllenstierna och sedan
1770 Tornérhielm. Nuv. innehavare är G.
Tor-nérhielm. Th.P.
Gedungsen el. Storforsen, se Döda
fallet.
Geefs [gèfs]. 1) Willem G., belgisk
bildhuggare (1806—83), en av pionjärerna i
1800-talets nationellt historiska bildkonst i Belgien.
Från hans hand stammar en lång rad av
monument, bland vilka må nämnas Leopold I:s
staty på kongresskolonnen i Bryssel och det
ståtliga Rubensmonumentet i Antwerpen. B.B.
2) J o s e p h G., den föregåendes bror,
bildhuggare (1808—85), var till en början helt
klassiskt inriktad och kallas ofta ”Belgiens
Thor-valdsen”. Senare blev hans stil mera personlig,
ss. i statyn av anatomen Vesalius i Bryssel,
vilken anses som hans bästa verk. B.B.
Geelkerken [zé’I-J, Johannes
Gerar-d u s, holländsk teolog (f. 1879), teol. d:r 1909,
kyrkoherde i en reformert församling i
Amsterdam, avsatt 1926 på gr. av uttalade tvivel om
att ormen i paradiset verkligen kunnat tala,
återinsatt i sitt ämbete s.å. G. är red. för den
reformerta veckotidn. ”Woord en geest”. Th.P.
Geelong [gilå’ij], stad i Victoria, Australien,
vid Melbournebukten; 43,580 inv. (1929). Livlig
handel och ylleindustri. H.Bm.
Geelmuyden [gèTmöidan]. 1) Hans G.,
norsk astronom (1844—1920), observatör i
Kristiania 1867, prof, i astronomi och direktor för
observatoriet där 1890. G. har bearbetat och
beräknat de s.k. zonobservationerna vid
Kristianias observatorium, bearbetat de på
Nan-sens exp. 1893—96 utförda astronomiska
observationerna samt tidvattensobservationerna
vid Norges kust och har jämte C. F. Fearnley
utfört geodetiska observationer i Norge. Bland
G:s skrifter märkas: ”Catalog von 3,949
Ster-nen” (1890; jämte Fearnley), ”Publication der
norwegischen Commission der europäischen
Gradmessung” (1895), ”Meridianbeobachtungen
von Sternen in der Zone 65°—70°” (2 bd, 1909
—12; jämte J. F. Schroeter), ”Elementar
lære-bog i astronomie” (1876; jämte H. Mohn; flera
senare uppl.). Ch.
2) Hans Christian G., den föregåendes
kusin, biokemist (f. 1861), med. d:r 1897,
biträdande lärare i fysiologi vid Oslo univ.,
praktiserande läkare i Oslo 1908—26. G. har spec.
studerat den intermediära ämnesomsättningen
vid sockersjuka och har i ”Ergebnisse der
Phy-siologie” samlat sitt stora vetande på detta
område. J.E.L.
Geelvinkbukten [zèTverjk-], en 350 km. djupt
inträngande vik på Nya Guineas n.v. kust.
Geertgen [zé’rtzan] totSint Jans,
nederländsk målare (o. 1465—95), utbildade sig
under A. van Ouwater och verkade i Haarlem;
är genom sin realistiska uttrycksfullhet, sitt
sinne för landskapet och sitt betonande av
helhetsverkan typisk för den holländska linjen i
gammalnederländsk konst. Bilder av G. finnas
i Wien (en dubbelbild med ”Kristus begråtes”
samt ”Undren med Johannes’ ben”), Paris
(”La-zarus uppväckes’), Berlin (”Johannes döparen
— 27 —
— 28 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
