GEFFROY Geertgen tot Sint Jans: Kristi födelse. Privat samling, Berlin. som eremit”), London (”Kristi födelse”) och Amsterdam (”Den heliga familjen”). E.W. Geest [ty. gest, holl. Zést], Geestland, i n.v. Tyskland benämning på kustområdets högre, sandiga partier i motsats till marsken. G. täckes vanl. av hedar el. en torftig skogsvegetation. S. Geestemünde [gè'stamynda], förr stad i prov. Hannover, Preussen, sedan 1924 förenad med Lehe till W e s e r m ü n d e (se d.o.). 8. Geete [jè'-], adlig ätt, på mödernet stammande från en medeltidsätt G e e t, som anses vara befryndad med den 1546 utslocknade skånska ätten G e d. Nedannämnde G. 1) upptog vid adlandet 1627 namnet G. C. 1) Erik Eriksson Tranevardus G., ämbetsman (1587—4651), inträdde efter studier i Uppsala och utlandet först i kansliet men övergick snart till den juridiska banan, blev 1627 under-lagman i Uppland, 1630 borgmästare i Stockholm. 1637 hovrättsassessor, 1640 v.-president i Åbo hovrätt och fick 1645 avsked. G. åtnjöt anseende som en mycket kunskapsrik ämbetsman och användes därför i ett flertal värv. P.S. 2) Knut Robert G., biblioleksman, språkforskare (1849—1928), ingick 1875 i Kungl. bibi., 1909—16 1 :e bibliotekarie och förestån dare för handskriftsavd. G har bl.a. ulg. ”Ord- klyfverier” (1888), ett allmänt läst, populärt hållet språkvetenskapligt arbete. ”Fornsv. bibliografi” (i ”Sv. fornskriftssällsk. saml.”, 1903, suppl. 1919) och ”Ur språklådan” (1924) samt många för noggrannhet utmärkta publikationer av fornsv. texter med inledningar och handskriftsredogörelser, intagna i ”Sv. fornskriftssällsk. saml.”, ävensom en normaliserad uppl. av den fornsv. ”Um styrilsi kununga ok höfjjinga” (1878). Under pseud. Knut Porse utgav G. diktcykeln ”Heliga Birgittas ungdoms-saga” (1919). E.H. 3) Anna Charlotta H a m i 11 o n-G., den föregåendes svägerska (1848—1913), g.m. provinsialläkaren Gustaf Vilhelm G. (1841—1916), dotter till landshövdingen greve A. L. Hamil-ton och Agnes Geijer samt dotterdotter till E. G. Geijer. I det vackra och pietetsfulla memoarverket ”1 solnedgången” (4 bd, 1910—14; bd 4 utg. av E. G. Lilljebjörn) har hon skildrat det Geijerska hemmet under morfaderns sista årtionde. C. Geez (ge^ez) (eg. vandring, senare utvandrare, fria), är den gamla inhemska benämningen på etioperna och deras språk, se Etiopiska språket. G.O-r. Geffcken [gä'fkan], Heinrich, tysk ämbetsman och politiker (1830—96). F. i Hamburg, var G. 1855—66 hanseatiskt sändebud i Berlin, 1867 i London, blev 1869 syndikus i Hamburg, var 1872—82 prof, i Strassburg och utgav ss. sådan några arbeten i folkrätt. G. ogillade Bismarcks kamp mot katolska kyrkan och hans uppträdande mot Österrike, men blev tidigt dåv. kronprinsens, sedermera kejsar Fredrik HI:s, förtrogne och utarbetade det politiska program, denne efter tronbestigningen 1888 utsände. Efter Fredriks död utgav G. utdrag ur hans dagböcker under kriget 1870—71, enl. vilka Fredrik tidigare och klarare än Bis-marck hävdat en nationell tysk politik och arbetat för kejsardömets återupprättande. Offentliggörandet väckte Bismarcks häftiga vrede. G. fängslades 1888, åtalades för landsförräderi men frikändes av riksrätten 1889. — G:s son och namne (1865—1916), 1898 prof, i Rostock, 1903 i Köln, har bl.a. skrivit ”Fehde und Duell” (1899) samt utg. ”Lex salica” (1898) med kommentar. E.K. Geffroy [zäfrpa'], Mathieu A u g u s t e, fransk historiker (1820—95), prof, i Bordeaux 1852. maltre de conférences vid École normale, Paris, 1859, prof, vid Sorbonne 1864, 1875 kallad att organisera en anstalt för vetenskaplig forskning i Rom, École fran^aise de Rome, vars chef han var 1875—83 och 1888—95. Av G:s många betydelsefulla arbeten behandlar flertalet ämnen ur den skandinaviska historien, — 29 — — 30 —