Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genitiv - Genitrupper - Genius - Genius epidemicus - Genji-monogatari - Genku - Genkärande - Genlis, Stéphanie Félicité de - Genljud - Gennadios II - Gennah - Gennesaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENITRUPPER
ke’ ptosis, eg.: släktets kasus), språkv., kasus,
som i allm. betecknar olika slag av samhörighet,
framförallt ägaren; sannolikt urspr. av parlitiv
innebörd. Se K a s u s. — G.-a 11 r i b u t,
attribut (se d.o.), som uttryckes med en g. E.H.
Geni’trupper [fe-], i vissa utländska arméer
(Frankrike, Italien) använd benämning på
ingenjörtrupper (se d.o.).
Ge’nius (plur. ge’nii, lat. till gi’gnere, födas),
rom. myt., gudomlighet, symboliserande en
människas högsta och innersta väsen, hennes
bättre jag, skyddsande (jfr Demon), som
tänktes född på samma gång som hon (g.
nata’-lis). En människas födelsedag var g:s’ festdag,
då man bragte honom offer. Liksom enskilda
personer så tänktes också t.ex. folk el. orter
ha sina g. (resp. g. populo’rum och loci el.
loco’rum). En staty av romerska folkets g. (g.
pu’blicus el. g. po’puli roma’ni), föreställande
en skäggig man med ymnighetshorn och
scep-ter och firad med offer 9/io, stod på Forum
romanum. W.N.
G. som den enskildes skyddsgud, vilken
uppställdes på huskapellens altare, har en
ungdomlig gestalt med togan dragen upp över
bakhu-vudfet. I väggmålningar och mosaikgolv
förekommer g. i form av en skyddande orm
(tomtorm) . Jfr Döden i konsten och D ö d
s-genier. I yngre konst avbildas g. vanl. som
en bevingad naken yngling. Barngestalter
uppträda som genier särsk. i barockkonsten (jfr
Putti). E.W.
Ge’nius epide’micus, sammanfattande
benämning på de symtom, som karakterisera
sjukdomsförloppet under en viss epidemi; för
skilda epidemier av samma sjukdom kan g.e.
framvisa betydande olikheter, varigenom förloppet
i fråga om komplikationernas antal och natur,
dödlighet m.m. kan variera betydligt i de olika
epidemierna. A.Fl.
Gcnji-monogatari, ett av den japanska
litteraturens huvudarbeten, förf. o. 1000 e. Kr.
av en hovdam av Fujiwaraätten, vilkens namn
är obekant men som är känd under titeln
Murasaki Shikibu. Det är en stor sederoman,
som ger en förträfflig bild av dåtida japanskt
hovliv i helg och söcken, full av intriger och
konflikter, mest kärleksäventyr. Övers, till
engelska av A. Waley. B.K.
Genku, japansk munk, mest känd under
sitt andliga namn Honen Shonin (1133
—1212), en av den japanska religionshistoriens
märkesmän. G införde från Kina den
pietistiska riktning av buddismen (Tsingtu-sekten;
kin. tsing-tu, jap. jodo, ”det rena landet”, d.v.s.
paradiset), som fäster huvudvikten vid en stilla,
from förtröstan på och åkallan av Amitabha.
paradisets milde och ljuse furste. Jodosekten
är en av huvudriktningarna inom Japans
reli-gionsliv. B.K.
Genkärande, jur., se G e n s t ä m n i n g.
Genlis [zäli’s], Stéphanie Félicité de,
f. Ducrest de Saint-Aubin, g.m. greve Ch.
Brus-lart de G., fransk författarinna (1746—1830).
Tidigt uppmärksammad genom sin grace och
esprit, anställdes hon av hertigen av Chartres
(sedermera hertigen av Orléans) 1777 som
upp-fostrarinna åt hans
barn. Närmast för
deras räkning skrev
hon ungdomsböcker
i pedagogiskt syfte
och rousseauansk
anda, varav främst
märkes ”Théätre
d’éducation” (1779),
där den goda stilen
och friska
observationen dock störas av
en förkärlek för det
teatraliska och roma-
neska. Hennes många romaner, av vilka
”Mlle de Clermont” (1802) är bäst, gå
närmast i Marmontels moraliska stil och äro
delvis nyckelromaner. De översattes flitigt till
sv. G. flydde under revolutionen, uppbar en
tid pension av Napoleon och blev slutl.
katolsk reaktionär. Värdefulla och intressanta,
ehuru partiska och nyckfulla äro hennes
”Mé-moires inédits” (1825). ”Lettres inédites de
Mme de G. å son fils adoptif Casimir Baecker”
(1902). — Litt.: H. Bonhomme, ”Mme la
com-tesse de G.” (1885); L. Chabaud, ”Mesdames
de Maintenon, de G. et Campan” (1901); J.
Harmand, ”Mme de G.” (1912). E.E-k.
Genljud, ett slags oregelbunden återkastning
av ljudet från en akustisk störningskälla,
varvid så kort tid förflyter mellan ljudets
utsändning och det återkastade ljudets ankomst till
störningskällan, att ömsesidig störning
inträffar. Jfr Eko. N.R-e.
Genna’dios II av Konstantinopel
(lekmanna-namn: Georgios Skolaris),
grekisk-katolsk teolog (o. 1400—68), av sultan
Muhammed II kallad till patriark av Konstantinopel
1453, sedan det östromerska riket besegrats av
turkarna. G., som redan 1456 lämnade sitt
patriarkat, sammanfattade för sultanens
räkning de kristna huvudlärorna i en
bekännelseskrift, som dock aldrig blev av kyrkan erkänd
som sådan. G. var en av de sista
representanterna för den mot Västerlandet i mycket
avvisande bysantiska lärdomen. S.N.
Gennah [jä’-], se D j a n n a.
Genne’saret, sjö i n. Palestina, bildad av
Jordan i landskapet med samma namn (Matt.
— 107 —
— 108 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
