Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gentiana - Gentianaceæ, stålörtväxter - Gentianarot, baggsöterot - Gentianin, Gentiin - Gentil - Gentile, Giovanni - Gentile de Fabriano (di Niccolo di Giovanni Massi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENTILE DA FABRIANO
Gentiana acaulis.
purpurröda, gula el. vita blommor. Ur
rotstockar och rötter av vissa arter beredes en
viktig drog (se Gentianarot). — I Sverige
växa 7, med blå, sällan vita blommor försedda
arter, av vilka G. campe’stris, fältstålört, med
4-taliga, och G. amare’lla, ängsstålört, med
5-taliga blommor, äro täml. allmänna på fuktiga
gräs- och betesmarker, medan G.
pneumona’n-the, höstklocka, med stora, klocklika, mörkblå
blommor endast förekommer i s. och v. Sverige.
Denna senare art jämte G. acäii’lis, G. crucia’ta,
G. purpu’rea m.fl. odlas ss. prydnadsväxter,
särsk. på Stenberg. A.V-e.
Gentiana’ceæ, stålörtväxter,
dikotyle-don växtfam., som med 70 släkten och o. 800
arter är utbredd över nästan hela jorden, dock
mest inom tempererade bältet. Hithörande
växter äro örter (några få äro saprofyter),
sällan buskar el. små träd, som bäst trivas på
soliga, fuktiga växtplatser, särsk. i
bergstrakter. De innehålla i nästan alla växtdelar
bitterämnen, som verka aptitretande och befordra
matsmältningen. De viktigaste släktena äro
Erythræ’a (se Ar un), Gentia’na och
Meny’an-thes (se d.o.). A.V-e.
Gentia’narot, baggsöterot, Radix
gen-tia’næ, rotstock och rot av Gentiana lu’tea och
andra närstående G.-arter, vilt växande i
mellersta och s. Europas högländer. G. är i färskt
tillstånd vit men som drog mörkt gråbrun el.
rödbrun, grovt längdskrynklig, med först något
söt, sedan bitter smak. Beståndsdelarna äro
glykosidartade bitterämnen, ss. gentianin
(gen-tisin), gentiin, gentia marin och gentiopikrin,
sockerarter och fet olja. G. användes som
aptit-givande och matsmältningen befordrande medel
i form av infusion tillsammans med citron- och
pomeransskal (sammansatt gentianainfusion),
extrakt och droppar. J.H.
Gentiani’n, GentiFn, se Gentianarot.
Gentil [i sv. Jagti’1. i fra. zäti’] (fra. gentil.
eg.: av börd o.d., till lat. gens, släkt), fin, artig,
ridderlig; elegant, fint klädd; präktig; frikostig.
GentFIe [jän-], Giovanni, italiensk
filosof, politiker och skolreformator (f. 1875). G.,
som under studieåren i Pisa mottog
grundläggande intryck av hegelianen D. Jaia, blev 1907
prof, i filosofiens historia vid univ. i Palermo,
1914 Jaias efterträdare vid univ. i Pisa samt
1918 prof, i filosofi vid univ. i Rom. 1920
grundade G. där tidskr. ”Giornale critico della
filosofia italiana”, inträdde 1922 för två år
ss. undervisningsminister i första fascistiska
ministären och genomförde ss. sådan i starkt
humanistisk och historievänlig riktning en
genomgripande skolreform i sitt hemland. Sedan
1925 är G. ledare av den stora ”Enciclopedia
italiana” samt sedan 1922 rikssenator. — I en
sällsynt omfattande och rastlös verksamhet av
filosofihistorisk, kritisk, systematisk,
pedagogisk och allmänt kulturpolemisk art har G.,
till en början ss. vapenbroder åt B. Croce
(se denne), bekämpat de naturalistiska och
positivistiska riktningarna inom italiensk
filosofi. Gentemot dem hävdar han, att
verkligheten är alltigenom verksamhet och andlig
aktivitet, och utvecklar en ny, stridbar,
im-manent idealism el. aktualism, vars etiska bud
blir att förverkliga, skapa ande (Realizza!). I
kraft av denna glödande handlingskult
framstår G. ss. fascismens officielle filosof; 1925
grundade han också det av Mussolini
upprättade Istituto nationale fascista di cultura, vars
organ, tidskr. ”Educazione fascista”, han sedan
1927 leder. Ss. föreläsare har G. 1931 besökt
Sverige. — Av G:s stora produktion må
framhållas ”11 concetto scientifico della pedagogia”
(1900), ”11 modernismo e i rapporti fra
reli-gione e filosofia” (1909), ”Teoria generale
dello spirito come atto puro” (1916), de mycket
lästa ”Discorsi di religione” (1920), ”Sistema
di logica come teoria del conoscere” (1917—
23), G:s filosofiska huvudarbete; vidare
historiska verk över Telesio, Vico och de båda
krigsböckerna ”Guerra e fede” (1919) och
”Dopo la vittoria” (1920). — Litt.: E.
Chioc-chetti, ”La filosofia di G. G.” (1925); F. d
Ama-to, ”G.” (i serien ”Maestri di pensiero”, 1927).
A.N
GentFIe de Fabria’no [jän’-nå], eg. G. di
Niccolo di Giovanni Mas si,
italiensk målare (1370—1427), verkade i Venedig,
Brescia, Florens, Siena samt till sist i Rom.
G:s konst representerar den utdöende gotiken;
om den också visar enstaka realistiska drag,
vilka tyda på inflytande från Frankrike och
Nederländerna, så ger dock en ornamental
linjeföring den huvudsakliga prägeln vid
sidan av den religiösa känslan och en blond,
- 117 —
— 118 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
