Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gentile de Fabriano (di Niccolo di Giovanni Massi) - Genitlhomme - Gentili, Alberico - Gentilia - Gentiopikrin, Gentisin - Gentleman - Gentleman usher of the black rod - Gentofte, Gjentofte - Gentry - Gentsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENTILHOMME
vek skönhet. G:s mest berömda verk är
”Konungarnas tillbedjan” (1423, Uffizierna.
Florens). — Litt.: A. Colasanti, ”G. da F.”
(1911). K.E.S.
Gentilhomme [zätijåTn] (fra.), adelsman; fin
och belevad man.
Gentili [jäntiTi], A 1 b e r i c o, italiensk
rätts-lärd (1551—1608). Efter sin övergång till
protestantismen vistades G. ss. landsflyktig i
Tyskland och England och blev prof, i romersk
rätt i Oxford. G. är framförallt känd som
Grotius’ förelöpare i grundläggandet av den
internationella rätten: ”De jure belli
commenta-tiones II” (1589); från detta utkast utvecklade
han sitt största arbete, ”De jure belli libri III”,
(1598), många gånger omtryckt och övers. L.L.
Genti’lia (lat.), adj. i neutr. plur. = gentili’cia,
sådant som tillhör en ätt, t.ex. sacra, no’mina,
se G e n s. G. kallas även sådana ord som t.ex.
roma’nus, romare till namnet Roma. S.Ss.
Gentiopikri’n, Gentisi’n, se Gentianarot
Gentleman [i sv. jä’ntelman, i eng. [-jä^tal-man]-] {+jä^tal-
man]+} (till eng. gentle, ädel m.m.; jfr G e n t r y),
man med god börd och uppfostran; man med
taktfullt och belevat uppträdande, vilket
bottnar i en rättrådig och ridderlig karaktär; i
sammansättningar, ss. g.-ryttare, g.-chaufför,
motsats till avlönad yrkesman (jockej, chaufför).
Gentleman usher of the black rod
[jä’ntal-man e^ar av Sa bläk råd] (eng.,
ceremonimästaren med den svarta staven), en hög engelsk
ämbetsman, kammarherre hos konungen och
ceremonimästare hos Strumpebandsorden och
parlamentet, med uppgift bl.a. att vid
parlamentets öppnande högtidligt avhämta
underhusets medl. och införa dem i överhusets
samlingssal samt anvisa dem plats vid ett skrank
där. Han har även att vaka över ordningen i
parlamentet och tillse dess privilegiers
efterlevnad. E.K.
Gentofte, Gjentofte, kommun i
Köpenhamns amt, n. om Köpenhamn, 25 kvkm.,
47,848 inv. (1930); omfattar villaförstäderna G.,
Hellerup, Ordrup, Skovshoved m.fl. I. G. ligga
slotten Bernstorff, Hvidöre och Charlottenlund,
likaså Klampenborg (se d.o.). W.P-n.
Gentry [jä’ntri] (av ffra. gentrise), engelsk
samhällsklass, under medeltidens
blomstrings-tid: de ädelborna, adeln, personer med god
börd, uppfostran och generöst sinnelag (jfr
Gentleman); från 1400-talet till slutet av
1800-talet; urspr. den med sköldemärke
försedda lantadeln, baronets, knights (se d.o.),
sedermera över huvud den besuttna godsägarklassen,
som på Elisabets tid sammansmälte med det
förmögna borgerskapet i städerna. Genom sin
förmögenhet, bildningsgrad och beklädandet av
landets oavlönade hedersuppdrag i stat och
kommun (fredsdomare, sheriffer etc.) utgjorde
g. denna tid den styrande klassen i England
och behärskade särsk. underhuset. Över g. stod
och står ännu socialt högadeln, nobility (se
d.o.), vars yngre söner o.a. avkomlingar räknas
till g. Gränsen är emellertid flytande både
uppåt och nedåt och skiftar ännu. I senare tid
räknas stundom den bildade, högre
medelklassen till g. E.K.
Gentsystemet är en ofta använd term för
frivillig arbetslöshetsförsäkring, finansierad
genom tillskott av stat el. kommun till av
arbetarna anordnade arbetslöshetskassor. Systemet
har fått namn av staden Gent i Belgien, vilken
var den första kommun, som lämnade bidrag
till fackorganisationernas kassor för arbetslösa
medl. Sedan staden fr.o.m. 1895 med vissa
mellanrum anordnat arbetslöshetsräkningar (se
d.o.) för att inhämta närmare kännedom om
arbetslöshetens omfattning, började kommunen
1901, efter att advokaten Louis Varlez på
offentligt uppdrag företagit utredning och
framlagt förslag, att understödja arbetarnas egna
arbetslöshetskassor; en del av dessa kassor
hade då varit verksamma ända sedan 1860-talet.
Beteckningen G. har sedermera kommit att
användas för försäkring med bidrag till
kassor av såväl kommunala som statliga medel.
G. förekommer nu i Belgien, Danmark,
Finland, Frankrike, Holland, Norge, Schweiz,
Spanien och Tjeckoslovakien. För Sveriges del
väcktes förslag om utredning rörande frivillig
arbetslöshetsförsäkring redan genom motion
vid 1908 års riksdag. Kommittéförslag ha
utarbetats av socialförsäkringskommittén (1922)
och arbetslöshetssakkunniga (1928), men
proposition till riksdagen i ämnet har hittills icke
framlagts av någon regering. — G. anses ha
ett företräde framför obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring genom att bygga på redan
existerande hjälpformer bland arbetarna,
varigenom försäkringssystemet framväxer organiskt
och successivt. Genom en dylik
försäkringsform kan man taga deltagarnas
självverksamhet, personalkännedom och förtrogenhet med
arbetsmarknaden i anspråk för försäkringens
praktiska skötsel. Bristerna bestå framförallt
däri, att försäkringen i huvudsak kommer att
begränsas till medl. i arbetarnas
organisationer, och därvid i första hand fackförbund av
yrkesmän och arbetare med mera stabila
sys-selsättningsförhållanden, medan arbetare
utanför organisationsväsendet samt personer med
varierande sysselsättningar ävensom vissa
svårare arbetslöshetsrisker, för vilka hjälpbehovet
oftast är störst, i stor utsträckning komma att
falla utanför försäkringen. Till nackdelarna
räknas dessutom stundom, att understöd av ar-
— 119 —
— 120 —-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
