Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geologi - Geological society of London - Geologiska formationsserien - Geologiska föreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEOLOGISKA FÖRENINGAR
1839). Han anställde ingående iakttagelser vid
kanalbyggnader o.a. jordarbeten i s. England
och ordnade de i ålder olika bergarterna efter
i dem förekommande fossil till ett
formations-schema, i stort sett detsamma, som ännu
användes för v. Europa. Katastrofteorien rönte
snart från flera håll starkt motstånd, och den
åsikten, att de förändringar, som gått över
joiM-ytan, förorsakats av samma krafter, som
fortfarande verka (aktualismteorien),
framställdes först 1822 av C. von Hoff och
senare 1833 av C. Lyell (1797—1875) i hans
viktiga arbete ”Principles of geology”. Med
denna teori inleddes en viktig period inom g.,
och i sapiband med den av Darwin 1858
framställda utvecklingsläran bildar den grundvalen
för det rika uppsving, som karakteriserar det
geologiska forskningsarbetet under senare
delen av 1800-talet. För studiet av bergarterna,
deras sammansättning, byggnad och bildning,
petrografien, öppnades nya möjligheter
genom införandet av mikroskopet som
hjälpmedel. Därigenom kunde man även
undersöka de förändringar, som bergarterna
undergått genom mekanisk påverkan, t.ex. vid
bergs-kedjebildningen o.a. rörelser i jordskorpan, och
detta har haft en genomgripande betydelse för
utforskandet av de geotektoniska
förhållandena.
Genom studiet av de i nutiden rådande
krafternas verkan på jordytan har man uppnått
betydande resultat vid tolkningen av jordytans
former och utbildning, geomorfologien;
särsk. har glaciärforskningens resutat bidragit
till glacialteoriens genombrott, varigenom det
blivit möjligt att förstå bildningen av våra lösa
jordlager.
Geologien i Sverige. Från 1600- och
1700-talen härröra de första publikationerna i
vårt land på geologiens område, av bl.a. U
r-ban Hjärn e, Magnus Bromelius,
K ilian S t o b æ u s och Anders Celsius.
Deras arbeten behandla olika geologiska
frågor, men särsk. vattenståndet i Östersjön. L i
n-n é berör också geologiska spörsmål; särsk. i
redogörelsen för sina resor lämnar han
intressanta geologiska beskrivningar. Hans
redogörelse för profilen genom berglagren i
Kinne-kulle har blivit klassisk. I. G. W a 11 e r i u s
och A. F. C r o n s t e d t voro framstående
mineraloger, som i sina handböcker
systematiserade den mineralogiska vetenskapen, och
kemisten T. Bergman utgav en ”Physisk
be-skrifning öfver jordklotet”. På 1800-talet
började mera ingående studier av Sveriges fossil
av G. W a h 1 e n b e r g, J. V. Dalman, S.
N i 1 s s o n, N. P. A n g e 1 i n och yngre forskare.
Ät Sveriges lösa jordlager ägnades noggranna
forskningar från flera håll, N. G. S e f s t r ö m
sökte genom antagande av en ”rullstensflod”
förklara refflorna i bergen, och O. Torell
bragte genom utforskande av förhållanden vid
inlandsisarna i arktiska länder glacialteorien
till ett definitivt genombrott. På mineralogiens
område arbetade A. E r d m a n n, A. E.
Nordenskiöld, Hj. Sjögren och A. E.
Törnebohm. Den sistn. införde i Sverige
mikroskopiska arbetsmetoder i petrografien. —
Litt.: G. Lindström, ”G:s grunder” (1857, 2 uppl.
1859); A. de Lapparent, ”Traité de géologie”
(1882, 5 éd. 1906); A. Geikie, ”Text-book of
geology” (1882, 4 ed. 1903); A. G. Nathorst,
”Jordens historia” (2 bd, 1888—94) och
”Sveriges g.” (1892—94); E. Kayser, ”Lehrbuch der
Geologie’” (2 bd, 1891—93; 6—7 Aufl., 4 bd,
1921—23), ”Abriss der allgemeinen und
slrati-graphischen Geologie” (1915, 4—5 Aufl. 1925);
E. Haug, ”Traité de géologie” (2 bd, 1907—11);
W. Ramsay, ”G:s grunder” (1909; 3 uppl. 1931,
omarbetad av P. Eskola m.fl.); V. L. Pirsson &
Ch. Schuchert, ”A textbook of geology” (2 bd,
1915—20, nya uppl. 1924—29); A. G. Högbom,
”G:s utveckling under 19:e årh.” (1921); W.
Salomon m.fl., ”Grundzüge der Geologie’” (2 bd,
1924—26). K.A.G.
Geological society of London [jiålå’jikal
sa-saFati av lindan], världens äldsta geologiska
sällskap, stiftades 1807, utgav under sina
tidigare år ”Transactions” och ”Proceedings” och
publicerar sedan 1845 ”Quarterly journal of
G.s.” K.A.G.
Geologiska formationsserien, se
Forma-tionsschema.
Geologiska föreningar ha stiftats inom snart
sagt alla kulturländer för att främja studiet av
geologien, och de flesta av dem utgiva
publi-kationsserier. I Sverige finnes Geologiska
föreningen i Stockholm (se d.o.). — Den äldsta g.
f. är Geological society of London (se d.o.),
stiftad 1807. — De mest betydande g.f. i Tyskland
äro Deutsche geologische Gesellschaft (i Berlin),
stiftad 1848, utgiver ”Zeitschrift der Deutschen
geol. Ges.”, samt Deutsche geologische
Vereini-gung (i Bonn), stiftad 1910, utgiver ”Geologische
Rundschau”. Die deutsche mineralogische
Gesellschaft (i Jena) stiftades 1908 och utgiver
sedan 1919 ”Fortschritte der Mineralogie,
Kristal-lographie und Petrographie”, och Gesellschaft
für Geschiebeforschung (i Templin) stiftades
1924 och utgiver ”Zeitschrift für
Geschiebeforschung”. Dessutom finnas ett antal lokala
g.f. med mera allmänt naturvetenskapligt syfte,
för vilka geologien har stor betydelse. — I
Danmark stiftades (i Köpenhamn) 1893 Dansk
geologisk Förening, som sedan 1894 utgiver
”Med-delelser”, och i Norge 1905 Norsk geologisk for-
— 157 —
— 158 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
