Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georgia (Ga, Geo.) - Georgian bay - Georgiasundet - Georgica - Georgien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORGIEN
Statslegislaturen består av en senat med 51
medl. och ett representanternas hus med 207
medl. Till unionskongressen sänder G. 2
senatorer och 12 representanter. J.C.
G. är den yngsta av de 13 nordamerikanska
kolonier, varur U.S.A. framgått, grundad 1733
av general J. Oglethorpe (se denne) ss. ett hem
för frigivna fångar. Slaveri och
spritkonsumtion voro till en början förbjudna i den ss.
utopi tänkta kolonien, och kolonisterna måste
låta underkasta sig ett slags prövning. Snart
miste kolonien denna särprägel och
utvecklades till en risodlande slavstat av den i södern
vanliga typen, ehuru dess utveckling länge
fördröjdes av ständiga stridigheter med
indianerna. 1861 ingick G. i Amerikas konfedererade
stater (se d.o.) men deltog rätt lamt i
inbördeskriget. B.
Georgian bay [jä’jian bei], n.ö. delen av Lake
Huron, Canada, skild från denna genom
Saugeen- el. Brucehalvön och Grand
Manitou-lin island. Se kartorna vid Förenta
staterna. J.C.
Georgiasundet, eng. Strait of Georgia, den
mera öppna s.ö. delen av sundet mellan ön
Vancouver, Canada, och fastlandet. J.C.
Geo’rgica (lat., till grek, ge, jord, och ergon,
arbete), en lärodikt om jordbruket av Vergilius
(se denne).
Geo’rgien, ry. Gruzija, socialistisk
sovjetrepublik inom Transkaukasiska S.F.S.R., på ö.
sidan av Svarta havet mellan Kaukasus och
turkiska gränsen samt i s.ö. och ö. gränsande
till sovjetrepublikerna Armenien, Azerbejdzjan
och Dagestan (se karta vid Kaukasus);
68,865 kvkm.; 2,660,963 inv. (1926; därav 68 %
georgier, återstoden armenier, turkar, osseter
m. fl.). Härav komma på de G. underställda
statsbildningarna, socialistiska sovjetrepubliken
Abchasien, autonoma socialistiska
sovjetrepubliken Adzjaristan och autonoma området
Syd-ossetien, 14,396 kvkm. och 419,100 inv.
Huvudstad är Tiflis, 294,044 inv. (1926). — G.
är övervägande högland. Dess n. del bildas av
Kaukasus’ branta sydsluttning (gränsen följer
i stort sett vattendelaren), och i s. når
arme-niska höglandet långt in över dess gränser.
Mellan dessa två höjdområden, som i mitten
av G. äro förenade med varandra genom
Su-rambergen, ligger i v. Rionsänkan med
subtropiskt fuktigt klimat och yppig vegetation
samt i ö. låglandet kring övre Kura och Alazan
med torrt kontinentalt klimat. —
Huvudnäringen är åkerbruk. Majs och vete upptaga resp.
60 och 24 °/o av den besådda arealen, 6,800
kvkm. Dessutom odlas vin, tobak och te
(Adzjaristan). Boskapsskötsel bedrives
huvudsaki. i ö. G., som har riklig tillgång på
betes
marker (fäbodbruk). — Bland
mineraltillgångarna äro manganmalmförekomsterna vid
Tjia-tury n.ö. om Kutais, som uppskattas till 80 è
150 mill. ton, betydelsefullast. S.
Historia. Det nutida G. motsvaras av de
forntida landskapen Kolchis, Iberia och Albania.
Landets historia börjar med dess erövring av
Alexander den store; efter denne skall en
Phar-navaz ha uppträtt som grundare av en nationell
dynasti, som senare kom under det persiska
arsakidväldet. I varje fall står G:s historia
under denna tidrymd i nära sammanhang med
Persiens; tillfälliga romerska interventioner i
landet (65 f.Kr. och 114 e.Kr.) ändrade
därut-innan intet. Arsakidväldet avlöstes i G. av en
sa-sanidisk dynasti (c:a 265—571); under denna
ägde kristendomens införande rum, och Tiflis
blev c:a 470 huvudstad. På 500-talet började
bysantinskt inflytande göra sig gällande; antagl.
under bysantinsk påverkan besteg den
armeni-ska bagratidätten 575 G:s tron. Bagratiderna
undanträngdes 619 av sasaniderna, vilkas välde
till en del sammanfaller med det arabiska
herraväldet. Vid sasanidättens utslocknande 787
kom bagratidätten ånyo på G:s tron, vilken den
senare innehade ända till 1802. Dess
trontillträde sammanhängde med en nationell reaktion
mot araberna, och G. erkändes 800 av kalifen
som självständig stat. En stark riksenhet ska
pades av Bagrat III (980—1014). G:s
storhetstid sträcker sig från konung Davith III t.o.m.
drottning Thamar, 1089—1212. Seldjukernas,
mongolernas och Timurlenks invasioner
förmådde ej för längre tid göra slut på landets
självständighet. Året 1442 blev ödesdigert i G:s
historia; konung Alexander uppdelade det
dittills enhetliga G. mellan sina 3 söner på rikena
Kachethien, Imerethien och Karthlien, och G.
förlorade all politisk betydelse. 1744 förenades
Karthlien och Kachethien under en spira av
konung Theimuraz av Kachethien. Under
1780-talet nåddes G. av den ryska expansionen under
Katarina II; Theimuraz’ efterträdare Irakli II
(1762—98) ställde 1783 sitt land i
vasallförhållande till Ryssland, och hans efterträdare,
Gior-gi XII (1798—1802), blev den siste
bagratid-konungen av G.; 1802 förvandlades G. till en
rysk prov., 1810 Imerethien. — Efter den ryska
revolutionen 1917 anslöt sig G. till
Transkaukasiska federativa demokratiska republiken,
vilken 22/4 1918 deklarerade sin självständighet.
Federationen upplöstes redan 2#/s s.å. på gr. av
Armeniens och Azerbejdzjans misstankar, att G.
eftersträvade suveränitet inom federationen.
Republiken G. erkändes jan. 1920 av
stormakterna ss. oberoende, en bolsjevikisk offensiv
mot G. tillbakaslogs, och fred slöts Vs s.å.
Emellertid framträdde en ny fara för G. i den
— 185 —
— 186 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
