GEORGIEN Statslegislaturen består av en senat med 51 medl. och ett representanternas hus med 207 medl. Till unionskongressen sänder G. 2 senatorer och 12 representanter. J.C. G. är den yngsta av de 13 nordamerikanska kolonier, varur U.S.A. framgått, grundad 1733 av general J. Oglethorpe (se denne) ss. ett hem för frigivna fångar. Slaveri och spritkonsumtion voro till en början förbjudna i den ss. utopi tänkta kolonien, och kolonisterna måste låta underkasta sig ett slags prövning. Snart miste kolonien denna särprägel och utvecklades till en risodlande slavstat av den i södern vanliga typen, ehuru dess utveckling länge fördröjdes av ständiga stridigheter med indianerna. 1861 ingick G. i Amerikas konfedererade stater (se d.o.) men deltog rätt lamt i inbördeskriget. B. Georgian bay [jä'jian bei], n.ö. delen av Lake Huron, Canada, skild från denna genom Saugeen- el. Brucehalvön och Grand Manitou-lin island. Se kartorna vid Förenta staterna. J.C. Georgiasundet, eng. Strait of Georgia, den mera öppna s.ö. delen av sundet mellan ön Vancouver, Canada, och fastlandet. J.C. Geo'rgica (lat., till grek, ge, jord, och ergon, arbete), en lärodikt om jordbruket av Vergilius (se denne). Geo'rgien, ry. Gruzija, socialistisk sovjetrepublik inom Transkaukasiska S.F.S.R., på ö. sidan av Svarta havet mellan Kaukasus och turkiska gränsen samt i s.ö. och ö. gränsande till sovjetrepublikerna Armenien, Azerbejdzjan och Dagestan (se karta vid Kaukasus); 68,865 kvkm.; 2,660,963 inv. (1926; därav 68 % georgier, återstoden armenier, turkar, osseter m. fl.). Härav komma på de G. underställda statsbildningarna, socialistiska sovjetrepubliken Abchasien, autonoma socialistiska sovjetrepubliken Adzjaristan och autonoma området Syd-ossetien, 14,396 kvkm. och 419,100 inv. Huvudstad är Tiflis, 294,044 inv. (1926). — G. är övervägande högland. Dess n. del bildas av Kaukasus’ branta sydsluttning (gränsen följer i stort sett vattendelaren), och i s. når arme-niska höglandet långt in över dess gränser. Mellan dessa två höjdområden, som i mitten av G. äro förenade med varandra genom Su-rambergen, ligger i v. Rionsänkan med subtropiskt fuktigt klimat och yppig vegetation samt i ö. låglandet kring övre Kura och Alazan med torrt kontinentalt klimat. — Huvudnäringen är åkerbruk. Majs och vete upptaga resp. 60 och 24 °/o av den besådda arealen, 6,800 kvkm. Dessutom odlas vin, tobak och te (Adzjaristan). Boskapsskötsel bedrives huvudsaki. i ö. G., som har riklig tillgång på betes marker (fäbodbruk). — Bland mineraltillgångarna äro manganmalmförekomsterna vid Tjia-tury n.ö. om Kutais, som uppskattas till 80 è 150 mill. ton, betydelsefullast. S. Historia. Det nutida G. motsvaras av de forntida landskapen Kolchis, Iberia och Albania. Landets historia börjar med dess erövring av Alexander den store; efter denne skall en Phar-navaz ha uppträtt som grundare av en nationell dynasti, som senare kom under det persiska arsakidväldet. I varje fall står G:s historia under denna tidrymd i nära sammanhang med Persiens; tillfälliga romerska interventioner i landet (65 f.Kr. och 114 e.Kr.) ändrade därut-innan intet. Arsakidväldet avlöstes i G. av en sa-sanidisk dynasti (c:a 265—571); under denna ägde kristendomens införande rum, och Tiflis blev c:a 470 huvudstad. På 500-talet började bysantinskt inflytande göra sig gällande; antagl. under bysantinsk påverkan besteg den armeni-ska bagratidätten 575 G:s tron. Bagratiderna undanträngdes 619 av sasaniderna, vilkas välde till en del sammanfaller med det arabiska herraväldet. Vid sasanidättens utslocknande 787 kom bagratidätten ånyo på G:s tron, vilken den senare innehade ända till 1802. Dess trontillträde sammanhängde med en nationell reaktion mot araberna, och G. erkändes 800 av kalifen som självständig stat. En stark riksenhet ska pades av Bagrat III (980—1014). G:s storhetstid sträcker sig från konung Davith III t.o.m. drottning Thamar, 1089—1212. Seldjukernas, mongolernas och Timurlenks invasioner förmådde ej för längre tid göra slut på landets självständighet. Året 1442 blev ödesdigert i G:s historia; konung Alexander uppdelade det dittills enhetliga G. mellan sina 3 söner på rikena Kachethien, Imerethien och Karthlien, och G. förlorade all politisk betydelse. 1744 förenades Karthlien och Kachethien under en spira av konung Theimuraz av Kachethien. Under 1780-talet nåddes G. av den ryska expansionen under Katarina II; Theimuraz’ efterträdare Irakli II (1762—98) ställde 1783 sitt land i vasallförhållande till Ryssland, och hans efterträdare, Gior-gi XII (1798—1802), blev den siste bagratid-konungen av G.; 1802 förvandlades G. till en rysk prov., 1810 Imerethien. — Efter den ryska revolutionen 1917 anslöt sig G. till Transkaukasiska federativa demokratiska republiken, vilken 22/4 1918 deklarerade sin självständighet. Federationen upplöstes redan 2#/s s.å. på gr. av Armeniens och Azerbejdzjans misstankar, att G. eftersträvade suveränitet inom federationen. Republiken G. erkändes jan. 1920 av stormakterna ss. oberoende, en bolsjevikisk offensiv mot G. tillbakaslogs, och fred slöts Vs s.å. Emellertid framträdde en ny fara för G. i den — 185 — — 186 —