Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georgien - Historia - Georgier - Georgievskij, Vasilij - Georgii, släkt - Georgii, 1. Carl Fredrik - Georgii, 2. Nils - Georgin - Georgios - 1. Georgios Pisides (bysantinsk författare) - 2. Georgios Synkellos (bysantinsk författare) - 3. Georgios Monachos (bysantinsk författare) - 4. Georgios Kedrenos (bysantinsk författare) - 5. Georgios Akropolites (bysantinsk författare) - 6. Georgios Pachymeres (bysantinsk författare) - 7. Georgios Lakapenos (bysantinsk författare) - Georgios Skolaris - Georgiska språket och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORGIER
turkiska nationaliströrelsen, som sökte
anknytning till bolsjevikerna. Efter republiken
Arme-niens fall sept. 1920 kom turen till G.; maj 1921
måste den övervägande mensjevikiska styrelsen
fly till Europa, och en sovjetrepublik G.
inrättades, vilken jämte Armenien och Azerbejdzjan
1922 anslöts till Transkaukasiska S.F.S.R. Den
av mensjevikerna från Schweiz drivna
propagandan mot sovjetstyret ledde hösten 1924 till
ett uppror, som blodigt undertrycktes;
bolsjevi-kernas maktställning torde sedan dess ha starkt
befästats. C.F.
Georgier (av turk, gürjü, pers, gurjl; ry.
qruziny, varav benämningen g r u s i n e r), folk
i Kaukasien, omfattande de eg. g. (c:a 500,000),
vilkas huvuddel bebor området kring mellersta
loppet av Kura, Aragvas dalgång samt övre och
mellersta loppet av Alasan med huvudorten
Tif-lis, imerierna (c:a 450,000) v. om de förra
i ö. delen av Imeretien, gurierna (c:a
100,000) i s.v. Imeretien, adjarerna (c:a
70,000) s. om de förra i trakterna ö. om
Ba-tum, m t hiule r n a (3—4,000) n.v. om
staden Gori, samt i berglandskapet n.ö. om det eg.
georgiska området chevsurer (c:a 7,000),
pschaver (c:a 11,000) och thuscher (c:a
7,000), och ö. därom ingilojer (c:a 12,000).
G. bekänna sig i övervägande grad till
kristendomen, som åtm. sedan 500-talet haft fast fot
hos dem; blott adjarerna och en del av
ingilo-jerna äro numera muhammedaner. C.F.
Geo’rgievskij, V a s i 1 i j, rysk metropolit, se
J e v 1 o g i j.
Geo’rgii, släkt, stammande från apotekaren
i Stockholm Peter Eberhard G. (o. 1686—1725),
inflyttad från Hamburg. Dennes söner voro
nedannämnda G. 1) och 2); den förstnämndes
sonson, lagmannen Carl G. (1787—1837),
adlades 1818 af Georgii, hans ätt utgick på
manssidan 1890. C.
1) C a r 1 F r e d r i k G., historiker (1715—
95), prof, vid Uppsala univ. 1753. Av disp.
under G:s presidium torde åtm. serierna
”Historia fæderum præcipue recentiorum, Sueciam
inter et Russiam” (1758—62) och ”Historia
fæderum... Sueciam inter et Daniam” (1773
—76) i huvudsak vara hans egna verk. I sistn.
serie upptog han 1773 till kritisk behandling
unionsdokumentet från Kalmar 1397. I strid
mot härskande meningar hävdade G., att
urkunden blott var ett utkast, som aldrig fått
rättsgiltighet. E.Blp.
2) N i 1 s G., den föregåendes bror,
medalj-gravör, (1717—90), elev av Hedlinger, var
under längre tid verksam vid myntverket
(medaljer över Ulrika Eleonora och Adolf Fredrik).
Efter en tvåårig vistelse i Ryssland (medalj av
kejsarinnan Elisabet) anställdes G. 1747 som
hovgravör hos Fredrik II av Preussen och
utförde ett stort antal medaljer, förhärligande
kungens krigiska och fredliga företag.
Hemkommen 1782, sysselsatte sig G. med
skriftställen och utgav bl.a. ”Theori om Zirater”
(1786). G:s stil utmärker sig för elegans och
precision. G.F.
Georgi’n, bot., se Dahlia.
Geo’rgios, se Georg.
Geo’rgios (jfr Georg), namn på flera
bysantinska förf., av vilka de mest betydande
äro:
1) G. P i s i d e s, samtida till kejsar
Hera-clius (610—641), ”den bysantinska tidens bäste
profandiktare” (Krumbacher), har på jambisk
trimeter förhärligat Heraclius’ bedrifter,
skildrat världsskapelsen (”Hexaèmeron”) och
skrivit epigram. Hans verk äro utg. i Migne,
”Pa-trologia græco-latina”, 92.
2) G. S y n k e 11 o s (c:a 800), skrev en
krönika, omfattande tiden från skapelsen till 284
e.Kr., utg. av W. Dindorf i ”Corpus scriptorum
historiæ byzantinæ” (”Bonnercorpus”) 1829. G.
torde ha arbetat betydligt mera självständigt,
än man förut menat, särsk. beträffande krono
login, som är verkets huvudinnehåll; arbetet är
ej avslutat.
3) G. M o n a c h o s (kallade sig själv
Ha-martolos, ”Syndaren”), författade en krönika
från skapelsen till 842 e.Kr. (sedan forts, av
andra), en av huvudkällorna för senare
kro-nister; utg. av C. de Boor 1904—05.
4) G. K e d r e n o s, ”författade” en krönika
från skapelsen till 1157 e.Kr., varvid han
ytterligt osjälvständigt begagnade äldre krönikor,
utg. i ”Bonnercorpus” av I. Bekker 1838—39.
5) G. Akropolites (1217—82),
framstående diplomat. Hans historia är huvudkällan
för latinherraväldets tid (1203—61); utg. av I.
Bekker i ”Bonnercorpus” 1836.
6) G. Pachymeres (1242—1310),
fortsatte G. 5):s verk till 1308; utg. av I. Bekker i
”Bonnercorpus” 1835.
7) G. Lakapenos (början av 1300-talet),
åstadkom ett utdrag ur Libanios’ brev och
utgav en samling av sina egna och Andronikos
Zaridas’ brev, vilken han försåg med
grammatisk kommentar (”epimerismer”); utg. av S.
Lindstam 1924. Lm.
Geo’rgios Skola’ris, patriark av
Konstanti-nopel, se Gennadios.
Georgiska språket och litteraturen. Det
georgiska språket (georgiska kharthuli ena)
bildar jämte de nära besläktade mingreliska,
la-ziska och suaniska idiomen den s.v. gruppen
bland de kaukasiska språken (se
Kaukasiska språk). Det karakteriseras av ett, särsk.
vad konsonantismen beträffar, rikt utvecklat
— 187 —
— 188 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
