Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geosynklinal - Geotaxis - Geotektonik, tektonisk geologi - Geotermiska måttet - Geotermometer el. jordtermometer - Geotropism - Geotrupes - Gepardsläktet - Gephyrea - Gepider - Gepäck - Gera (stad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEOTAXIS
bildade sedimentpacken kan nå en mäktighet
av många tusen m. men kan jämte
grundvat-tensbildningar även innehålla verkliga
djup-havssediment, t.ex. kiselslam (radiolarieslam).
Denna jordskorpans säregna vekhet under g.
anses även orsaka, att just i dessa
svaghetszoner det tangentiella trycket utlöses ss.
sammanpressning och bergskedjeveckning, betingad
av att de å ömse sidor om g. liggande resistenta
kontinentblocken, de s.k.
geoantiklina-1 e r n a, skjutas mot varandra. Samtidigt
upp-tränger magman i den forna g:s hoppressade
och metamorfoserade sedimentpacke.
Samman-skjutningen i t.ex. Alpernas g. har beräknats
medföra en horisontalförkortning av ända till
1/s—Vio. Dessa kombinerade
sedimentations-och veckningstråg bestämma alltså läget för de
orogena zonerna i jordskorpan (se O r o g
e-nes). — Bland mera bekanta g.-hav är Thetys,
som under mesozoisk tid sträckte sig från nuv.
Atlanten österut genom hela Asien längs den
zon, där snart efteråt i tertiär tid Alperna och
Himalaja skulle resa sig. På samma sätt ange
bergarterna i den kaledoniska veckzonen med
dess skandinaviska del (se Ka 1 e d o n i s k a
bergskedjan), att denna föregåtts och till
sin anläggning bestämts av en här tidigare
befintlig g. G.Fn.
Geota’xis benämnes den företeelse, då rörliga
organismer orientera och röra sig i riktning
mot det minskade el. stigande trycket
(negativ, resp, positiv g). — Då fastsittande
organismers tillväxtriktning bestämmes av
tyngdkraften, ant. så att tillväxten sker uppåt
(växternas stam) el. nedåt (deras rötter), kallas det
negativ el. positiv geotropism. H.W.
Geotektoni’k, tektonisk geologi, är
läran om berggrundens byggnad och den
lagerställning, som bergarterna intaga på gr. av de
rörelser, som ägt rum i jordskorpan och
väsentligen utlösts genom förkastningar (se d.o.)
med huvudsaki. vertikal riktning och
veck-ningar (se d.o.), väsentl. i horisontal
(tan-gential) riktning. — De geotektoniska
förhållandena åskådliggöras bäst genom geologiska
profiler (se d.o. med fig., där karakteristiska
ex. på olika typer av geotektonisk byggnad
återgivas). K.A.G.
Geotermiska måttet är avståndet mellan
geo-isotermerna (se d.o.) för 1°C. el. det avstånd,
som finnes mellan nivåer i jordskorpan, som
ha en inbördes temp.-skillnad av 1°C.
Stigningen av temp. nedåt i jordskorpan el. inåt
i bergen är ganska oregelbunden, men i allm.
räknar man med ett g.m. på c:a 35 m., vilket
betyder en värmeökning av 3°C. på 100 m. Ett
lågt g.m., d.v.s. en hastig temp.-stegring, tyder
på närhet av yngre vulkaniska massor el.
ke
— 191 —
miska processer i berglagren i fråga, t.ex.
oxidation av lager av kol el. svavelkis. K.A.G.
Geotermome’ter el. jordtermometer,
termometer för mätande av jordtemperaturer
(se d.o.).
Geotropi’sm, biol., se G e o t a x i s.
Geotru’pes, skalbaggsläkte, seTordyvlar.
Gepardsläktet, Acino’nyx (Cynailu’rus),
tillhör fam. kattdjur men avviker dock från dem i
åtskilliga hänseenden, ss. genom sina höga ben,
sina icke indragbara klor o.s.v., och närmar sig
i dessa hänseenden hundarna. F.ö. är
kroppsformen smärt, huvudet litet och svansen lång.
Kroppsstorleken växlar, 70—80 cm. i längd, 60
•—75 cm. i mankhöjd med en 70—75 cm. lång
svans. Färgen är gulgrå med små, svarta, bruna
el. rödaktiga fläckar. Under det att man förr
särskilde endast 2 arter, A. juba’tus, den
asiatiska g., jaktleoparden, och A. gutta’tus, den
afrikanska g., uppdelas släktet numera på gr. av
olikheter i storlek, färg m.m. i flera skilda
arter, 3 afrikanska och 1 asiatisk. G. tillhöra
stäpperna och gripa sitt byte (smärre idisslare,
ss. antiloper och gaseller) under språng, varvid
de utveckla en betydande snabbhet. Den
asiatiska arten har sedan urminnes tider tämts och
använts till jakt. H.W.
Gephyre’a, zool., se St järnmaskar.
Gepi’der, germanskt folk, skola enl. den
gotiska traditionen hos Jordanes (se denne) ha
jämte goterna (se d.o.) utvandrat från
Skandinavien till Weichselmynningen, där de vid
goternas fortsatta vandring söderut t.v.
kvarstan-nat. Under 200-talet omtalas de första
striderna mellan romare och g., då bosatta i
landet n. om nuv. Rumänien. De underkuvades
mot slutet av 300-talet av hunnerna; efter
frigörelsen från dessas övervälde 453 innehade g.
under konung Ardarik landet mellan Donau,
Theiss och Karpaterna, slöto förbund med det
östromerska riket, övergingo till arianismen
och utgjorde i rivalitet med östgoterna en tid
det ledande germanfolket i ö. 500-talets
gepi-diska historia upptages av strider och förbund
med olika germanska folk: östgoter, franker
och langobarder. Sistn. folk gjorde 567 slut på
deras rike, varefter de försvinna ur historien. B.
Gepä’ck (ty., till ty. Pack, packe), resgods,
bagage.
Gera [ge’-], stad i Thüringen, vid Weisse
Elster; 81,402 inv. (1925). G., Thüringens
största stad, är en viktig järnvägsknut och en
livlig industristad. Särsk. betydande är
tillverkningen av yllevaror; dessutom förekommer
järn-, stål- och metallindustri. — På flodens
v. sida mitt emot staden ligger slottet
Oster-stein (från 1100-talet). S.
G. (G e r a h a) omnämnes 995 som namn
— 192 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
