Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georgiska språket och litteraturen - Georgism - Georg Kastriota - Georg Ludvig - Georg Podiebrad - Georgskanalen - Georgsorden - Georg Vilhelm - Geostatik - Geosynklinal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEOSYNKLINAL
ljudsystem, nominalböjning medelst 10 kasus
och postpositioner, vigesimalsystem samt en
mycket nyanserad verbbildning. Skriftspråket
föreligger i två former, en äldre, f o r n ge o
r-g i s k a n, och en yngre, nygeorgiskan;
skillnaden mellan dem är av övervägande
lexikalisk och morfologisk, i endast ringa mån av
fonetisk natur. — Den georgiska skriften
föreligger i två varianter, en äldre,
”prästskriften” (chutsuri, av chutsesi, präst), och en
yngre, ”riddarskriften” (mchedruli, av
mcheda-ri, riddare, krigare); den senare företer en mera
kursiv karaktär än den förra. Den georgiska
skriften torde ha uppstått under inflytande av
den armeniska; den är liksom denna
sammansatt av olikartade (grekiska, iranska, armeniska,
möjl. även semitiska) element. Den georgiska
litteraturen börjar för oss med en
teologisk verksamhet, vars alster till stor del
utgöras av övers, från (numera ofta förlorade)
grekiska källor; den äldsta daterade handskriften
är från 864. Vad som före och under denna
tid kan ha funnits av inhemsk nationell g.l.,
har gått spårlöst förlorat. Sin klassiska period
nådde g.l. under den stora uppsvingsperiod,
som började med konung Davith III (1089—
1125) och nådde sin avslutning med drottning
Thamar (1184—1212). Den omfattade då, utom
en betydande prosalitteratur, även en lyrisk och
framförallt, episk poesi av, trots den persiska
bakgrunden, stark nationell särprägel. Efter
den georgiska nationalstatens störtande genom
mongolinvasionen följde en period, som i det
stora hela sträckte sig ända fram till c:a 1700,
då Georgien under konung Vachtang VI (1703
—50) började få känning med den europeiska
kulturen. Vachtang själv gav upphov åt två
av g.l:s mest kända alster, en för rättshistorien
betydelsefull lagbok och en framställning av
Georgiens historia; hans oäkta son Vachuschti
författade Georgiens historia och geografiska
beskrivning. Periodens ledande andliga
personlighet var katholikos Anton, vars verksamhet
sträckte sig över det andliga livets samtliga
områden. 1800-talet innebar väsentligen en
kamp mellan de gamla nationella idealen, av
män som A. Tschavtschavadze (1789—1846),
G. Orbeliani (1801—83), N. Barathaschvili
(1816—45), W. Orbeliani (1812—90), samtliga
lyriker av rang, samt G. Eristhavi (1811—64),
den georgiska teaterns skapare, och en modern,
av den nyare europeiska strömningarna
påverkad riktning, som i I. Tschavtschavadze (1837
—1904) hade sin främste banerförare.
Betydande företrädare för den nya riktningen voro
i övrigt A. Tseretheli (1840—1915) och
hem-bygdsskildraren A. Kazbegi (1848—93). F. n.
befinner sig den georgiska litteraturen i en
ned
gångsperiod, förorsakad av de genomgripande
politiska omvälvningarna under senare tid. —
Lit.: A. Dirr, ”Theoretisch-praktische
Grammatik der modernen georgischen Sprache” (1904);
F. N. Finck, ”Die georgische Literatur” (i
”Kultur der Gegenwart”, 1:7, 1906); R. Meckelein,
”Georgisch-deutsches Wörterbuch” (1928). C.F.
Georgi’sm [sv. uttal jarf-], eg. politisk
me-ningsriktning, fotad på H. Georges (se denne)
läror om jordräntan. G. brukas emellertid ofta
även om agrarsocialism, enl. vilken privat
äganderätt till jorden och övriga
naturtillgångar icke bör förekomma. I motsats till
socialismen har g. däremot ingenting att invända
mot annan äganderätt. G. har haft stor politisk
betydelse, och i många länder ha partier
bildats för att realisera dess uppfattning. På
senare tid ha också i nästan alla länder
åtgärder vidtagits för att till samhället indraga s.k.
oförtjänt jordvärdestegring särsk. i städerna.
Jfr Jordreform och
Jordvärdestegring. T.E-r.
Georg Kastrio’ta, albansk frihetshjälte, se
Skanderbeg.
Georg Ludvig (ty. G. Ludivig), kurfurste av
Hannover (1660—1727), konung av
Storbritannien och Irland under namnet G. I, se Georg,
Storbritannien och Irland 1).
Georg Podiebrad, se Georg, Böhmen 1).
Georgskanalen, se Sankt
Georgskana-1 e n.
Georgsorden, se O r d e n.
Georg Vilhelm, kurfurste av Brandenburg
(1595—1640), se Georg, Brandenburg 1).
Geostati’k, läran om jordlagers och
bergarters jämviktsförhållande, även om deras
stabilitet gentemot belastning och tryck. K.A.G.
Geosynklina’1 (till grek, ge, jorden, och
syn-kline’s, mot varandra lutande), ett relativt smalt
men långsträckt trågformigt havsområde, ur
vilket vid jordskorpans tangentiella
sammanpressning och veckning en bergskedja
småningom upplyftes och införlivas med landmassorna.
Ingen av jordens till åldern vitt skilda
bergskedjor har veterligen från början uppkommit
direkt ur en kontinent. G.-begreppet är därför
av grundläggande betydelse för den moderna
bergskedjeforskningen. G. kännetecknas av en,
jämfört med angränsande havsområden, under
långa geologiska perioder fortgående, abnormt
riklig sedimentavsättning, särsk. av
grovklas-tisk natur, väsentligen grundvattenssediment.
Underliggande delar av jordskorpan synas äga
en ovanligt stor vekhet, som bl.a. medför en
med sedimentationen jämnlöpande isostatisk
belastningssänkning (se I s o s t a s i), varigenom
g:s trågkaraktär skärpes. Den på så sätt i g.
— 189 —
— 190 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
