Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gerhardt, Karl Friedrich - Gerhardt, Carl Adolf Jakob Christian - Géricault, Théodore - Gerich, Paul Bruno von - Gericke, Christian Wilhelm - Geridon - Gerillakrig, guerrillakrig - Gering - Gering, Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERING
pellier 1844—48, flyttade sedan till Paris, där
han inredde ett privatlaboratorium, 1855 prof,
i Strasbourg. Jämte A. Laurent utredde G.
begreppen molekyl, atom och ekvivalent och
fastställde skillnaden mellan dem. Hans
största betydelse faller inom den organiska
kemien, där han utvecklade sin typteori
(rest-teorien), som är grundvalen för den moderna
strukturkemien. Lj.
Gerhardt [gè’rhart], Carl Adolf Jakob
Christian, tysk läkare (1833—1902), prof, i
praktisk medicin i Jena 1861, Würzburg 1872,
Berlin 1885. G:s arbeten falla huvudsaki. inom
den fysikaliska diagnostiken. Särsk. känd är
hans metod att genom auskultation påvisa
ka-vernbildningar i lungorna. Även barnsjukdomar
ägnade han ett ingående studium. T.H-n.
Géricault [zerikå’], Jean Louis Andre T h é
o-dore. fransk målare och litograf (1791—1824),
Th. Géricault: Ryttaiporträtt. Louvren.
lärjunge till Vernet och Guérin, studerade
1816—17 i Rom. I Paris utställde han på
Salongen 1819 sin ”Medusas flotte” (nu i
Louvren), som på ett skakande realistiskt sätt
skildrar en grupp skeppsbrutna. Studier för dessa
hade han gjort efter döda och döende på ett
sjukhus. En liknande studie, ”De avhuggna
huvudena”, äges av Nationalmuseum. G. har i
nämnda verk helt brutit med Davidskolans stela
klassicism och kom, även genom sina tavlors
måleriska hållning, att få stor betydelse för
Delacroix och romantikerna, samtidigt som han
föregriper realismen. Till hans utveckling i
koloristiskt avseende bidrog ett besök i
England 1820—22, varvid särsk. hästen blev ett
gärna använt motiv. — Litt.: Ch. Clement,
”Th. G.” (3 éd., 1879). K.E.S.
Gerich [gé’riz], Pa u 1 B r u n o von, finländsk
militär (f. 1873), officer vid ryska inf. 1895,
reg.-chef 1917, brigadchef s.å., deltog med
utmärkelse i världskriget och organiserade under finska
frihetskriget ss. generalinstruktör den vita
armén. G. blev chef för 2:a divisionen 1918,
inspek-tionsgeneral 1919, erhöll avsked 1921 och blev
chef för Helsingfors skyddskårsdistrikt s.å. På
gr. av politiska skäl måste han emellertid s.å.
lämna tjänsten men erhöll generallöjtnants grad
1929. G. har förutom ett flertal militära
instruktioner och handböcker utg. ”Tre år i fält”
(1918) och ”Lärobok i taktik” (2 bd, s.å.). E.Bz.
Gericke [gé’-], Christian Wilhelm,
tysk missionär (1742—1803), utsändes 1766 av
Society for promoting Christian knowledge till
Sydindien, där han verkade i den gamla
Tranke-barmissionens tjänst. Hans arbete, huvudsaki.
förlagt till Madras, möttes av stora svårigheter
på gr. av de oroliga förhållandena i Sydindien
men följdes dock av ganska betydande
framgångar. G.W.L.
Geridon [ge-å’p] (fra. guéridon, eg. ett
personnamn), ett litet bord, avsett att uppbära en
ljusstake el. dyl. Skivan, rund el.
oregelmässigt svängd, uppbäres av en smal, hög pelare
med större, ofta sammansatt fot. G., ej sällan
förgylld, stundom rikt skulpterad, är
betecknande för rokokotidens interiörer. Under
em-piren ersattes g. av mera antikiserande,
räff-lade kolonnstöd. E.W.
Geri’Ilakrig, g u e r r i 11 a- (spa.
guerril-la, eg.: litet krig, diminutiv till guerra, krig),
urspr. den krigföringsform, som uppkom, när
väpnade spanska friskaror angrepo de
franska truppernas rygg och förbindelselinjer
under invasionen på spanska halvön 1808—13,
därigenom vållande fransmännen stora
svårigheter. Liknande krigföringsform var
snapp-hanekriget under 1670-talets sv.-danska krig.
E.O.B.
Gering, spetsig vinkel, i allm. 45°, i vilken
två föremål äro avskurna för att sammanfogas
i vinkel med varandra. För avskärning i
g.-vinkel användes g.-m a s k i n; vid sågning
av trä i viss vinkel, t.ex. ramlister, styres
sågbladet i g.-l å d a. v.S.
Gering [gé’-], Hugo, tysk språkforskare
(1847—1925), prof, i nordiska språk i Kiel 1889
—1921, har utg. flera fornisländska skrifter,
bl.a. ”Finnbogasaga” (1879) och ”Isländische
— 201 —
— 202 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
