Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Gerhard (Gert) III (greve av Holstein) - 2. Gerhard VI (greve av Rendsborg-Holstein) - 3. Gerhard VII (greve av Holstein) - Gerhard, Johann - Gerhardi, William Alexander - Gerhardt, Paul - Gerhardt, Karl Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERHARD
tyska krig. 1325 utbröt krig mellan G. och
konung Kristoffer av Danmark om
förmyn-derskapet för G:s systerson, hertig Valdemar
av Sönderjylland. I förbund med greve Johan
av Kiel och missnöjda danska adelsmän fördrev
G. Kristoffer, lät 1326 kora hertig Valdemar till
dansk konung, uppträdde själv som
riksföreståndare och erhöll Sönderjylland som arvlän.
Opposition i Jylland och greve Johans
vacklande hållning ledde 1329 till förlikning med
Kristoffer, varvid denne återfick riket.
Sönderjylland återgick till Valdemar; G. förlänades med
Fyn. En ny brytning slutade med G:s fullst.
seger. I freden i Kiel 1331 erhöll han Fyn och
Nörrejylland i pant. G:s danska välde
framkallade dock ideliga resningar i Jylland. 1340
måste han under påtryckning från Hansan och
nordtyska furstar överlämpa Nörrejylland till
hertig Valdemar, som efter Kristoffers död var
arvsberättigad till Danmark. Trots detta
fördrag drog G. med en här in i Nörrejylland för
att pacificera landet men mördades i april 1340
i Randers av Niels Ebbesen (se denne). E.Lö.
2) G. VI, den föregåendes sonson, greve av
Rendsborg-Holstein, hertig av Sönderjylland
(d. 1404), erhöll 1386 det av fadern,
Järn-Henrik, erövrade Sönderjylland som ärftligt och
odelbart län av drottning Margareta. Han
utnyttjade 1392 och 1396 för Margareta ömtåliga
diplomatiska situationer till alt undandraga sig
länsplikten för Sönderjylland. G. stupade 1404
i ett fälttåg mot Ditmarsken. E.Lö.
3) G. VII, den föregåendes son (1404—33),
jämte sina två äldre bröder Henrik och Adolf
greve av Holstein och pretendent på
herligdö-met Sönderjylland. Han deltog i brödernas och
Hansans krig mot Erik av Pommern. E.Lö.
Gerhard [gé’rhart], J o h a n n, tysk teolog
(1582—1637), superintendent i Heldburg
(Ko-burg) 1606,
generalsuperintendent 1615,
prof, i Jena 1616. G.
bistod hertig Ernst
den fromme i dennes
reformering av
skol-och kyrkoväsendet
men är annars mest
känd ss. den luterska
ortodoxiens
systematiker. Han har bl.a.
lagt grunden till
ortodoxiens inspirations-lära (jfr B o
k
s t a v s i n s p i r a t i o n). Till G:s
karakteristik hör även sinne för innerligt
fromhets-liv och i många av tidens olika teologiska
strider en viss förmedlande hållning. G:s främsta
teologiska arbete är ”Loci theologici” (9 bd.
1610—22, flera senare uppl., ty. övers. 1906—
07), på sv. finnas några av hans uppbyggliga
skrifter. — Litt.: E. Troeltsch, ”Vernuft und
Offenbarung bei J. G. und Melanchthon” (1891);
R. Hupfeld, ”Die Ethik J. G:s” (1908). S.N.
Gerhard! [göhä’di], William
Alexander, engelsk förf. (f. 1895). Bland G:s
romaner märkas ”Futility” (1922, sv. övers. ”Låt
gå”, 1930), ”The polyglots” (1925), ”Jazz and
jasper” (1928) och ”Pending heaven” (1930).
1923 utgav G. en kritisk studie ”Anton Chehov”.
1931 utkom hans ”The autobiography of a
polyglot”. E.L.R.
Gerhardt [gé’rhart], Paul, tysk präst och
psalmdiktare (1607—76), kyrkoherde i
Mittel-walde 1652, pastor
vid Nikolaikyrkan i
Berlin 1657, vilken
befattning han
lämnade 1667, då han av
principiella skäl
vägrade underskriva ett
av kurfursten
Fredrik Vilhelm utfärdat
edikt, i vilket
prästerna förbjödos deltaga
i antireformert
polemik. Sin sista tid
till-bragte han som
ärke-diakon i Lübden. G
Luther som den luterska kyrkans störste
psalmdiktare. Han betecknar i psalmsångens
historia övergången från den objektiva
bekännelsepsalmen till den mera subjektiva
uppbyggelse-psalmen. Med manlig gudstro och äkta lutersk
troskraft förenar han passionsmystikens
innerlighet och ett öppet sinne för naturens och
människolivets värld. Av särskild betydelse
blev, att han i folkpoesien hämtade en av sina
inspirationskällor, vilket ställt honom bland
den religiösa folklyrikens främsta bärare.
Formens konstnärliga mognad, den folkliga tonen,
innehållets djup och det självupplevdas kraft
har givit hans andliga diktning en framskjuten
plats såväl inom den tyska som inom andra
luterska kyrkors psalmdiktning. G:s
produktion omfattar 123 andliga sånger, av vilka 55
äro originalpsalmer. I sv. psalmboken är han
representerad bl.a. genom n:r 136, 192, 442, 518,
520, 595, 643. I sv. övers, finnas vidare
”Andliga sånger” (1849 och 1897—1903). — Litt.:
G. Kawerau, ”P.G.” (i ”Schriften des Vereins
für Reformationsgeschichte”, 93, 1907); H.
Pet-rich, ”P.G.” (1914); H. Holmquist, ”P.G.” (i
”Sveriges kristliga studentrörelses folkskrifter”,
19, s.å.). G.W.L.
Gerhardt [zera’r], Karl Friedrich,
fransk kemist (1816—56), prof, i kemi i Mont-
— 199 —
— 200 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
