Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Germansk rätt - Germanus, 1. (Auxerre) - Germanus, 2. (Paris) - Germer, Heinrich - Germinal - Germisan - Germiston - Germundsö - Gern, Gjern - Gernandt-Claine, Jane - Gernandts förlag - Gerner, ätt - Gerner, 1. Anders - Gerner, 2. Albrecht - Gerner, Henrik Thomesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERMANUS
starkt beroende av de romerska grannarnas rätt.
Vida ursprungligare och mera germanskt
oblandade äro de nära 1,000 år senare upptecknade
nordiska lagarna. Del avskilda lägel beredde åt
det avlägsna Norden en kulturell och rättslig
isolering, som här bältre än annorstädes
bevarat den g.r. från ett vida äldre tidsskede. Se
Nordisk rätt. Ung. vid samma tid — 1200
—1300-talen — vaknar sydgermanernas,
tyskarnas, rätt äter upp från en månghundraårig dvala
i den oskrivna sedvänjans hägn, och nya tyska
rättsuppteckningar se dagen. Se S a c h s e
n-s p i e g e 1 och Schwabenspiegel. —
Litt.: K. v. Amira, ”Grundriss des germanischen
Rechts” (3 Aufl. 1913); R. Schröder & E. v.
Künssberg, ”Lehrbuch der deutschen
Rechts-geschichle” (6 Aufl. 1922); H. Brunner,
”Grund-züge der deutschen Rechtsgeschichte” (7 Aufl.
1919). E.K.
Germa’nus, helgon. 1) G. (d. 450),
skyddshelgon av Auxerre, där han blev biskop 418,
predikade i Britannien mot pelagianerna. Festdag
“A.
2) G. (d. 576), blev 555 biskop i Paris, sökte
medla fred mellan Sigibert och Chilperik.
Festdag 28/5. T.S-d.
Germer [gä’rmar], Heinrich, tysk
pianopedagog (1837—1913), skrev bl.a. ”Die Technik
des Klavierspiels” (1877), ”Die musikalische
Or-nameniik” (1880) och utgav fraseringsuppl. av
Mozarts och Beethovens sonater m.m. F.S-l.
Germinal [zärmina’1], 7:e månaden i franska
revolutionskalendern (se d.o.).
Germisa’n är ett kvicksilverhaltigt preparat,
s.k. betningsmedel, som användes för dödande
av på utsäde förekommande svampsporer. Hj.P.
Germiston [jä’mistan], stad i prov. Transvaal,
Sydafrika, 8 km. ö. om Johannesburg; 46,089
inv., därav 18,477 européer (1921). G. ligger i
centrum av guldfälten, är en stor järnvägsknut
och har livlig industri. H.Bm.
Germundsö, fyrplats å Germandö
(Ger-mundsö) strax utanför Luleå.
Gern, Gj e r n, hd i Aarhus amt, Jylland; 312
kvkm.; 26,546 inv. (1930), därav 12,078 i staden
Silkeborg. Inom G. Himmelbjerget. W.P-n.
Gernandt-Claine [gä’rnant-klä’n], Jane, f.
Gernandt, författarinna (f. 4/io 1864), g. 1893
med franske konsuln Jules Claine, vilken hon
följde på hans beskickningar under c:a 25 år
till främmande världsdelar, Kapstaden,
Argentina, Burma, Ceylon, Grekland, Kaukasus, varom
allt hon berättat i sin fängslande bok ”Mitt
va-gabondliv” (1929). Där utifrån och från sin nuv.
hemort Paris har hon hemsänt färgstarka
romaner om exotiska länder och om franska
ämnen (”Det underbara”, 1919, med motiv från
världskriget) jämte andra romaner och
novellsamlingar. Sv. historiska ämnen behandla
”Magdalena” (1913), ”1 skuggan av ett snille” (1914;
om Thorild), ”Omkring Herdinnan i Norden”
(1916) samt ”Sveaborg”. Hennes lyrik, ”Dikter”
(1908), ”Till Afrodite” (1910) samt ”En
rosenslinga” (1913), göra henne till den kanske
främsta representanten för vår kvinnliga
kärlekslyrik. B.Lz.
Gernandts förlag [gä’r-], grundades ss.
boktryckeri 1871 i Stockholm avKarlEmanuel
G. (1831—1906), 1873 a.-b. med G. ss.
verkställande direktör, övertogs 1893 av dennes söner
Christian (1855—1900) och Ernst G.
(1860—1925), varvid namnet ändrades till G.
och E. G:s förlags a.-b., såldes 1903 till
Beijers bokförlag (se F. Beijer). Från G.f.
ha bl.a. utgivits ”Sv. familjjournalen” (1864—
82), ”Nordisk familjebok” (18 bd, 1876—94,
förk. uppl. med titel ”G:s konversationslexikon”,
4 bd, 1890—94) samt skönlitterära verk. W.N.
Gerner [gä’r-], från Skottland stammande ätt,
adlad 1676 med G. 1), utdöd på svärdssidan
1794.
1) A n d e r s G. (1632—83), hörde till M. G.
De la Gardies skyddslingar, var en tid guvernör
för en av hans söner, blev 1671
politieborgmäs-tare i Stockholm och var borgarståndets talman
vid 1672 års riksdag.
2) A 1 b r e c h t G., den föregåendes son
(1681—1755), utmärkte sig som kornett vid
Ho-lovzin 1708, blev fången vid Perevolotjna 1709
men rymde 1716 från Solikamsk och blev 1717
kapten samt fick 1751 överstes avsked. P.S.
Gerner [gä’r-], Henrik Thomesen,
dansk biskop (1629—-1700), efter studier i
Köpenhamn, Sorö,
Oxford, Leiden och
Ut-recht kyrkoherde i
Birkeröd (n.
Själland). Under kriget
med Sverige blev G.
6 gånger utplundrad.
Han deltog i en
sammansvärjning i syfte
att återvinna
Kronborgs fästning, men
den uppdagades; G.
låg 6 tim. på
sträckbänken utan att röja
något, dömdes likväl till döden men
benådades med hårt fängelse och dryga böter. Efter
kriget satt G. i ro i sin prästgård, blev 1693
biskop i Viborg, gjorde flitiga folkloristiska och
botaniska anteckningar, utgav ett par
socialetiska arbeten, ”De vises politica (resp,
oeconomi-ca) practico-sacra” (1662) samt dikter i
barockens maner och uppträdde i ”Orthographia
— 223 —
— 224 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
