Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gertten, von, ätt - Gertten, 1. Johan Adam von - Gertz, 1. Hans - Gertz, 2. Otto - Gertz, Martinus Clarentius - Gerum (Gotland) - Gerum (Västergötland) - Gerundium, gerundivum - Gerusalemme liberata - Gerusia - Gervais - Gervais, Paul - Gervex, Henri - Gervillia - Gervinus, Georg Gottfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERTTEN
Gertten, von, adlig ätt stammande från
borgmästaren i Reval Berend von G. (d. 1627); flera
av dennes ättlingar adlades under
1640—60-talen och introducerades på samma n:r 1668. C.
1) Johan Adam von G., målare (1767
—1835), överstelöjtnant och överadjutant 1793
men ägnade sig mest åt konststudier, blev
Elias Martins lärjunge och företog flera resor,
varunder han tecknade och målade sv.
landskaps-utsikter. Några av hans teckningar äro
graverade i Belangers ”Voyage pittoresque de la
Suède” (utg. o. 1802). M.Bjn.
Gertz. 1) Hans Valdemar G., fysiolog (f.
24/e 1876), med. lic. 1905, docent i Lund 1913,
laborator vid Karolinska inst. Stockholm 1913,
prof, där 1928; med. hedersd:r vid Karol. inst.
1924, medl. av inst:s Nobelkommitté sedan
1927; ögonläkare i Hälsingborg 1906—09, i
Stockholm sedan 1910. — Bland G:s
vetenskapliga skrifter och avh. böra särsk.
framhållas undersökningar över synsinnets fysiologi,
spec. den fysiologiska optiken, inom vilket
område G. bidragit med grundläggande arbeten.
J.E.L.
2) Otto Daniel G., den föregåendes bror,
växtfysiolog (f. 20/s 1878), fil. d:r och docent i
botanik vid Lunds univ.
1906, t.f. prof, i
fysiologisk botanik där
1909—11 och 1913—
15, lektor i biologi
och kemi vid Lunds
högre allmänna
läroverk från 1915, sekr. i
Skånes
naturskyddsförening från 1919,
bibliotekarie vid
Lunds botaniska inst.
från 1923. G. har,
förutom åtskilliga
läro
böcker, utg. ett stort antal arbeten inom skilda
områden av botaniken, bland vilka må nämnas
undersökningar över anthocyan,
Cuscuta-väx-ternas biologi, klyvöppningarnas morfologiska
utbildningsformer, groddknopparnas
gronings-och utvecklingsbetingelser hos Lunularia,
oxida-tionsenzymernas utbrednings- och verkningssätt
m.fl. G. har även behandlat torvmossarnas
pa-leontologi, naturskyddsfrågor m.m. samt lämnat
värdefulla bidrag till botanikens historia, särsk.
Linnéforskningen. G. medarbetar under sign.
O.Gz i ”Svensk uppslagsbok”. A.V-e.
Gertz [gärts], Martinus Clarentius,
dansk filolog (1844—1919), D:r phil. 1874
(”Stu-dia ciitica in L. Annæi Senecæ dialogos”),
prof, i klassisk filologi 1880—1918 vid
Köpenhamns univ. G., en lärjunge till Madvig,
av vilken han starkt påverkats, har utg. ett
flertal om djup lärdom, stor noggrannhet och
skarpsinnighet vittnande skrifter, bland vilka
märkas textuppl. och övers, av såväl klassiska
som medeltidslatinska förf.; i sht på det
senare området har han, bl.a. genom sina
editioner ”Vitæ sanctorum danorum” (1908—12)
och ”Scriptores minores historiæ danicæ medii
ævi” (2 bd, 1917—22), nedlagt ett högt skattat
arbete. W.N.
Gerum, s:n i Gotlands s. hd, n.n.v. om
Hemse; 13,37 kvkm., allt land; 169 inv. (1931; 13 inv.
pr kvkm.); 3,oi kvkm. åker (1927; 27,o°/o av
arealen); 8,58 kvkm. skogsmark. — Pastorat:
Eksta, Sproge, Levede och G., S. kontraktet,
Visby stift. J.C.
Gerum, V. och ö., socknar i Västergötland,
se Västra Gerum och östra Gerum.
Geru’ndium, gerundi’vum (lat., till
ge’-rere, utföra), språkv., benämning på de olika
kasusformerna av infinitiven brukad som
substantiv; numera blott om latinska
språkförhållanden.
Gerusale’mme libera’ta [jero-], diktverk av
T. Tasso (se denne).
Gerusi’a (grek.), rådsförsamlingen i det
forntida Sparta, bestående av de 28 geronterna (se
d.o.) och de två konungarna, innehade den
högsta myndigheten i staten. Även namn på
”senaten” i den nuv. grekiska
folkrepresentationen. Se Grekland, författning. W.N.
Gervais [zärvä’], fransk gräddost, se Ost.
Gervais [zärvä’], Paul, fransk zoolog (1816
—79), 1845 prof, i zoologi och jämförande
anatomi i Montpellier, 1865 vid Sorbonne och 1868
vid Jardin des plantes, har utg. talrika arbeten
över flera områden av zoologien. O.C-n.
Gervex [zärvä’ks], Henri, fransk målare (f.
1852), lärjunge till Cabanel, Brisset och
Fro-mentin, framställde till en början i ett akad.
målningssätt kvinnliga akter i mytologiska
bilder och blev sedan en realistisk skildrare av
sin samtid (”D:r Péans föreläsning”,
Luxem-bourgmuseet). Han dekorerade även (Hotel de
Ville, Opéra comiques foajé) samt målade
eleganta damporträtt. K.E.S.
Gervfllia, Gerville’ia, utdött släkte av
musslor, tillhörande fam. Pe’rnidæ, med snett
utdragen, tjock och förlängd låsrand, skalhalvorna
nästan lika. G. levde från trias t.o.m. kritan.
K.A.G.
Gervi’nus [gär-], Georg Gottfrid, tysk
historiker, litteraturhistoriker och politiker
(1805—71), 1835 prof, i Göttingen, avsatt 1837
på gr. av protesten mot den av konungen
upphävda författningen, från 1844 verksam i
Heidelberg. G. sökte se litteraturen i samband
med den nationella och politiska utvecklingen;
1847—48 var han huvudred, för ”Deutsche Zeit-
— 231 —
— 232 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
