Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ghiberti, Lorenzo - Ghika el. Ghica, släkt - Ghika, 1. Grigorie IV - Ghika, 2. Alexandru - Ghika, 3. Grigorie V Alexandru - Ghika, 4. Dimitrie - Ghika, 5. Ión - Ghika, 6. Ileana (Hélène) - Ghika, 7. Dimitrie Ión - Ghil, René - Ghini, Luca - Ghirlandajo (Domenico di Tommaso Bigordi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GHIRLANDAJO
der tiden var G. också sysselsatt som arkitekt,
bl.a. som dombyggmästare i Florens, men
framförallt bildhuggare. I Europas museer (särsk.
i Berlin) finnas små skulpturer av G. I Florens
skapade han tre statyer för fasaderna av Or
San Michele samt ett par helgonskrin med
reliefer. Av dessa senare står Zenobiusskrinet
(färdigt 1442) högst och visar jämte
baptiste-riets tredje bronsdörr G:s fullmogna stil.
Denna bronsdörr, som efter ett uttryck av
Michel-angelo kallas ”paradisporten”, har 10 större
reliefer med scener ur G.T. i kvadratiskt
ramverk, vari profetgestalter framträda,
omväxlande med rik blomsterornamentik. G:s äldre stil
bildar övergången från medeltiden; i sina
mogna verk är han helt renässanskonstnär; hans
senare reliefstil går t.o.m. genom sin
perspek-tiviska fördjupning in på det måleriska
området. F.ö. utmärkes G:s konst av skönhetskänsla,
klar komposition och ypperlig bronsteknik.
Som renässansens förste konstnärsbiograf och
teoretiker framträdde han i ”Commentarii”
(utg. av J. Schlosser, 2 bd, 1912). — Monografi
av Hedwig Gollob (1929). E.W.
Ghika [gi-] el. G h i c a, rumänsk furstesläkt
av albanskt ursprung, en av de ledande
släkterna i Rumäniens historia. Släkten inkom till
Jassy (lasi) på 1600-talet med köpmannen
Gheorge G., hospodar i Moldau och Valakiet
1659—60. Bland ättens många framstående
medl. märkas:
1) G r i g o r i e IV G. (d. 1844), 1822—28
furste i Valakiet, en av ledarna för det
nationalistiska, ungrumänska partiet och fiende till
Ryssland.
2) A 1 e x a n d r u G., den föregåendes bror
(1795—1862), furste i Valakiet 1834, sökte föra
en nationell politik genom att befria landet
från turkiskt och ryskt inflytande; avlägsnades
1842. Efter Krimkriget återvände han och var
ståthållare i Valakiet 1856—58.
3) Grigorie V Alexandru G. (1807—
57), furste i Moldau 1849—53 och 1854—56,
fortsatte familjens nationella reformpolitik men
avsattes.
4) D i m i t r i e G., son till G. 1) (1816—97),
flera gånger minister, ministerpresident 1868—
70.
5) lön G., den föregåendes kusin (1817—97),
efter 1848 ledare av det antiryska partiet,
medverkade vid furst Kusas såväl val som
avsättning; 1866—67 och 1870—71 ministerpresident.
6) 11 e a n a (H é 1 è n e) G., brordotter till G.
1), furstinna Koltsova-Massalaskaja (1828—88),
har under pseud. Dora d’I s t r i a förf. bl.a.
arbeten om sin släkts historia och dess
stamland, Albanien.
7) Di mit r i e I 6n G., furste, diplomat (f.
1875) . Efter juridisk och diplomatisk
utbildning i Paris kom G. i diplomattjänst 1894, var
minister i Bulgarien 1913—14, i Rom 1914—18,
i Paris 1919—22, därjämte 1919 delegerad vid
fredskonferensen, generalsekreterare i
utrikes-dep. 1926—28, minister i Rom 1928—31 och är
utrikesminister sedan april 1931. Th.
Ghil [gil], René, fransk förf, (av flamländsk
härkomst) (1862—1925), framträdde 1886 med
ett slags poetik, ”Le traité du verbe” (förord
av Mallarmé), som i sin definitiva form (”En
méthode å 1’Oeuvre”) lades till grundval för
ett vidlyftigt anlagt verk, där G. med alla
medel, poetiska, psykologiska, musikaliska,
ling-vistiska, naturvetenskapliga, och en till det
yttersta driven konsekvens i analogispelet
företog sig en sannskyldig orkestrering av samtliga
de i tillvaron verkande krafterna, en
symbolismens universalfilosofi på vers. Detta gigantiska
”Oeuvre”, som var planerat i 3 delar, vardera i
flera volymer, hann aldrig slutföras. G. utgav
resp. 1909, 1920, 1923 tre försök till
populari-sering av sin eljest till såväl form som
innehåll i det närmaste otillgängliga
världsförklaring. G. övade åren o. 1890 ej ringa inflytande
på stiluppfattningen hos många av
symbolister-na och intog samtidigt en betydande
maktställning som koryfé och tidskr.-chef. — ”Choix de
poésies” utkom 1928. Lff.
Ghini [gi’-], L u c a, italiensk botanist (1500
—56), prof, i Padua, sedan föreståndare för
botaniska trädgården i Pisa, bildade en botanisk
skola, till vilken hörde Aldrovandi, Cesalpino
m.fl. Från G. härrör konsten att medelst
pressning konservera växter för vetenskapligt bruk.
O.Gz.
Ghirlandajo [girlanda’jå], eg. Domenico
di Tommaso Bigordi, florentinsk målare
(1449—94), var lärjunge till Baldovinetti och
tog intryck av tidens naturalistiska strävanden
i Florens, särsk. av Verrocchio, Uccello och
Cas-tagno; han bygger dessutom på Giottos och
Masaccios fresker. Som monumentalmålare sin
tids förnämste, fick G. utom i Florens
(freskerna i Santa Maria Novella, Santa Trinitå och
Ognissanti), där han ledde stor verkstad och fick
bestämmande inflytande på måleriet, mottaga
uppdrag i San Gimignano, Pisa och Rom
(Six-tinska kapellet). Den stora mängden av
omfångsrika fresker kan endast ha tillkommit med
tillhjälp av flera medarbetare. Dessa
kompositioner, i vilkas heliga gestalter man finner
dåtidens personligheter porträtterade, visa en
monumental enhet och klart rumslig uppbyggnad.
Allvar och höghet prägla även G:s tavelbilder.
De bästa av dessa bevaras i Uffizierna, Florens:
”Madonnan med heliga” (1484) och ”Herdarnas
tillbedjan” (1485), vilka senare i de grova bond-
— 265 -
— 266 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
