Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ghirlandajo (Domenico di Tommaso Bigordi) - Ghisi, 1. Giorgio - Ghisi, 2. Theodore - Ghislanzoni, Antonio - al-Ghor, el-Ghor - Ghorider, dynasti - Ghotan, Bartolomæus - Ghul - Ghuzz - Ghyczy, Kálmán (Koloman von) - Giacomelli, Hector - Giacometti, Paolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GHISI
Ghirlandajo: Självporträtt. Detalj ur fresk i
Santa Maria Novella (se planschen bredvid).
typerna visa påverkan av nederländaren van der
Goes. I skaran av G:s lärjungar (bl.a.
Michel-angelo, Mainardi och Granacci) märkes sonen
Ridolfo G. (1483—1561), vilken särsk.
utvecklades under inflytande av Fra
Bartolom-meo. — Litt.: E. Steinmann, ”G.” (1897); G. S.
Davies, ”G.” (1908); P. E. Küppers, ”Die
Tafel-bilder des D. G.” (1916). K.E.S.
Ghisi [gi’zi]. 1) G i o r g i o G., italiensk
kop-parstickare (1520—82), verksam i Mantua, Rom
och en kortare tid (1550) i Antwerpen. G:s
stick kännetecknas av kraftig och gles
linjefö-ring, vars hårdhet mildras genom
mellanliggande punkter och tvärstreck. Hans arbeten efter
bl.a. Rafael och Michelangelo (”Yttersta
domen”) ha ofta mycket stora format. G.V.
2) T h e o d o r e G., den föregåendes bror,
kopparstickare (d. 1601), var verksam i Mantua
och 1587—90 i Graz i Steiermark, där han som
hovmålare hos ärkehertig Karl II utförde
religiösa målningar och porträtt. G.V.
Ghislanzoni [gis-tsä’ni], Antonio, italiensk
förf. (1824—93), var 1848—54 operasångare men
ägnade sig, sedan han förlorat sin röst, åt
litteraturen, utgav tidskrifter, romaner, kåserier
och skrev talrika operatexter, bl.a. ”Aida”
(ton-satt av Verdi) och ”1 lituani” (Ponchielli).
G.Bgh.
al-Ghor, el-G hor, geogr., se al-G h a u r.
GhorFder [yo-], muhammedansk dynasti,
bör
dig från det forna landskapet Ghor i v.
Afga-nistan, började under Ala al-Din Husain (1149
—1156) en målmedveten kamp mot
ghaznavi-derna (se dessa). Med Ala al-Dins brorsöner,
Ghiyath al-Din (1162—1202) och Muizz al-Din
(1202—06), inleddes en expansion, som för en
kort tid gjorde g. till den ö. muhammedanska
världens dominerande maktfaktor. G:s välde
utsträcktes ända till Bengalen i ö. och Ujjain
i s. Under dessa erövringar i Indien uppväxte
i n. Chorezm (se d.o.) till en stormakt; 1215
måste den siste sultanen av Ghor giva sig. C.F.
Ghotan [gå’-], Bartolomæus,
boktryckare, se Boktryckarkonst, sp. 437.
Ghul [yöl] (arab.), ett slags kvinnliga
ökentroll med förmåga att ikläda sig olika
djurskepnader; de räknas till de onda djinn (se
d.o.). G. brukade enl. de gamla arabiska
skalderna och senare sagodiktning locka vägfarande
vilse och så döda dem och äta upp dem.
Stundom sägas de även, ss. i sagan om Sidi Numan
i ”Tusen och en natt”, äta lik. Enl.
traditionen skall Muhammed ha förnekat g:s existens
el. åtm. deras förmåga att byta gestalt. G.O-r.
Ghuzz, turkiska stammar, under 800-talet
bosatta å det vidsträckta området mellan Kaspiska
havet i v. och övre Sirdarja-området i ö. Under
1000-talet inträdde bland g. en rörelse, som
drev en del stammar mot v. över Volga; dessa
g trängde 1065 över Donau men besegrades
genom förenade ansträngningar av bulgarer
och petjeneger (se d.o.), varpå återstoden
trädde i bysantinsk tjänst och försvann som folk.
En annan gren trängde över Iran fram i Främre
Asien; under seldjukerna (se dessa) blevo de
för en lång period under 1000—1100-talen hela
Främre Asiens behärskare. Genom
seldjuker-nas politik att utplantera kolonier av g. i de
olika delarna av sitt välde inleddes Främre
Asiens turkisering. C.F.
Ghyczy [gi’tsi], Kålmån (Koloman
von), ungersk jurist och politiker (1808—88),
sept.—dec. 1848 justitieminister, 1861 president
i representantkammaren. Han ledde där de
närmaste åren en inflytelserik
vänsterfraktion, som ville endast formell personalunion
med Österrike. Efter förlikningen 1867 slog
G. om och samarbetade ss. ledare för ett
centerparti med Déaks anhängare. 1874—75
finansminister, blev han 1885 kungavald medl.
för livstiden av magnatkammaren. Th.
Giacomelli [jakåmäTi], H e c t o r, fransk
tecknare (1822—1904), framträdde som
skicklig djurtecknare och illustratör och utförde
bl.a. dekorativa initialer och ramverk för
Do-rés bilderbibel. G. utgav en biografi med
katalog över grafikern Raffet (1862). G.V.
Giacometti [jakåme’ti], P a o 1 o, italiensk
— 267 —
— 268 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
