Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giacometti, Paolo - Giacosa, Giuseppe - Giallo antico - Giampietrino (Giovanni Pedrini el. Giovanni Pietro Ricci) - Gianelli, Peter Leonhard - Giannini, Dusolina - Giannone, Pietro - Giannotti, Donato - Giants Causeway - Giaour - Giard, Alfred - Giardini, Felice de - Giardino, Gaëtano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIARDINO
dramatiker (1816—82), skrev o. 100 effektfulla
och populära teaterstycken, bl.a. ”Torquato
Tasso”, ”Bianco Visconti”, ”Corrado”, ”Maria
Antoinetta” och ”11 poeta e la ballerina”. En
samling av de bästa utgavs 1859—66. G.K-g.
Giacosa [jakå’sa], Giuseppe, italiensk
dramatiker (1847—1906). Från sentimental
idyll (”Una partita a scacchi”, 1871) övergick
G. till historiskt drama (”11 conte rosso”, 1880),
till realism (”Tristi amori”, 1888; ”Stulen
lycka”, uppförd i Stockholm 1892), till
ibsenia-nism (”I diritti deiranima”, 1894) för att sluta
med social satir (”Come le foglie”, 1900; ”Som
blad för stormen”, uppförd i Stockholm 1903;
”11 piü forte”, 1905), ständigt tack vare sitt goda
humör, sin lätta stil, sin säkra teknik
utomordentligt populär. G. har även skrivit
noveller från sin piemontesiska hembygd (”Novelle
e poesi valdostani”, 1886) och (jämte L. Illica)
libretterna till Puccinis ”Bohème”, ”Tosca” och
”Madame Butterfly”. G.Bgh.
Giallo anti’co [jaTå-], se Marmor.
Giampietri’no [jampiä-nå], eg. Giovanni
Pedrini el. Giovanni Pietro Ricci,
milanesisk målare (verksam o. 1510—50), 1508
lärjunge till Lionardo da Vinci, vars stil han
slaviskt följer. Bl.a. tillskrives G. en Leda
(prinsens av Wied samlingar, Neuwied). En av
G. signerad altartavla i San Martino, Pavia, är
daterad 1521. I övrigt är han okänd. K.E.S.
Gianelli [janä’li], Peter Leonhard G.,
dansk medaljgravör (1767—1807), blev efter
studier vid konstakad. i Köpenhamn och i
utlandet medaljör vid danska myntverket 1800
och utförde ett fåtal medaljer, vilka anses
höra till det bästa inom dansk medaljkonst.
Hans son Harald G. (1803—32) visade stor
begåvning som bildhuggare men bröts tidigt
av sjukdom. En byst av målaren C. A.
Lo-rentsen präglas av kraft och idealitet. G.V.
Giannini [jani’-], D u s o 1 i n a,
amerikanskitaliensk sångerska (f. 1902), elev av fadern,
tenorsångaren Francesco G., och Marcella
Sembrich, debuterade vid 12 års ålder på
faderns teater i Philadelphia, 1928 på Covent
garden i London. G. konserterade 1931 i
Stockholm. Hennes stämmas sällsynta skönhet och
nennes fina konstnärliga känsla ha förskaffat
henne stort anseende. V.F.
Giannone [janå’-], Pietro, italiensk jurist,
historiker och filosof (1676—1748), ingrep i
striden om gränserna för den kyrkliga
domsrät-ten, där han tog parti för monarkien mot
påve-dömet. Hans ”Storia civile del regno di
Na-poli” från romartiden fram till hans egen tid,
utg. utan kyrkans tillstånd, fick för honom
samma påföljd som bannlysning, och han
flydde till Wien för 11 år. Återkommen till Italien,
dog han efter 12 års fängelse i Turin. G.
uppfattade historien icke som en skildring av yttre
fakta, utan som en rekonstruktion av
samhälleliga och kyrkliga inst:s öden och även av
kampen mellan kanoniska och borgerliga lagar.
Han uppvisade de fortskridande usurpationer,
varigenom biskops- och sedermera påvedömet
förstört kyrkans urspr. demokratiska
författning och därigenom tillfört denna en
otillbörlig världslig makt. I ”Triregno” (postumt)
röjde han ännu mera radikala tendenser, hävdade
nödvändigheten av att ”förstöra himmelriket”
och bekämpade odödlighetsdogmen. L.L.
Giannotti [janå’ti], D o n a t o, italiensk
politiker (d., mer än 80-årig, 1573), var i
florentinska republikens tjänst 1527—30,
landsförvi-sades av mediceerna, levde i Venetien, sedan i
Rom, sekreterare till Pius V. I dialogen
”Re-pubblica dei viniziani” (1526—33, utg. 1540)
visade sig G. som skarpsinnig forskare och varm
beundrare av Venedigs politiska författning,
efter vilken han skulle ha velat ha
styrelsesättet i Florens omändrat. Postumt utgåvos ”Della
repubblica fiorentina” och ”Discorso delle
cose dTtalia”. L.L.
Giants Causeway [jäTants kä’zQeI], se A
n-t r i m.
Giaour [jaor], se G i a u r.
Giard [zia’r], Alfred, fransk zoolog (1846
—1908), 1873 prof, i Lille, 1887 vid Ecole
normale och 1888 vid Faculté des Sciences i Paris,
har genom sina skrifter över evertebrater och
sin lärarverksamhet höjt intresset för
biologiens studium i Frankrike. G. upprättade 1874
den biologiska stationen vid Wimereux.
Postumt utgavs G:s ”Oeuvres diverses” (2 bd, 1911
—13). O.C-n.
Giardini [jardi’-], F e 1 i c e de, italiensk
violinist och tonsättare (1716—96), elev av Gomis.
G., vilken gjorde en glänsande karriär som
violinvirtuos, huvudsaki. i Italien och i London,
skrev talrika violinkompositioner,
kammarmusik och operor. I London såväl som i den
engelska landsorten såg man honom även ofta
som dirigent och ledare för operaföretag. Hans
verk visa god byggnad men föga personlig
egenart. H.M.
Giardino [jardi’nå], G a è t a n o, italiensk
militär (f. 1864), officer vid inf. 1882, överste
1914, generalmajor 1916, generallöjtnant 1917,
armégeneral 1920 och marskalk av Italien 1926.
G. tjänstgjorde från 1904 i generalstaben och
var vid krigsutbrottet 1915 stabschef vid 4:e
armékåren, blev 1916 chef för 48:e
inf.-fördel-ningen på Görtzfronten och 1917 armékårchef.
Juni—nov. 1917 var han krigsminister och blev
i april 1918 chef för 4:e armén, med vilken
han försvarade Monte Grappa och deltog i höst-
— 269 —
— 270 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
