Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giardino, Gaëtano - Giaur - Gibbon, Edward - Gibbon, Perceval - Gibboner, långarmsapor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIAUR
offensiven. 1923 var han generalkommissarie
för förvaltningen i Fiume. E.Bz.
Giaur (turk, gevr, av pers, gabr), i turkiskan
beteckning för de i Persien boende parserna (se
G e b r e r); senare allmän beteckning för
ickemuhammedan, spec. kristen, använd i sht i det
vardagliga talspråket. C.F.
Gibbon [gfban], Edward, engelsk
historieskrivare (1737—94), stammade från en
förmögen köpmanssläkt, erhöll en bristfällig
skol-uppfostran, vistades
en kort tid i Oxford,
där han läste på egen
hand och övergick
till katolicismen,
varpå han sändes till en
kalvinistisk
prästman i Lausanne, som
återomvände honom.
Snart stämd skeptisk
mot religion över
huvud, under
inflytelser främst från
Vol-taire och Bayle,
vil
kas själsfrände han kom att förbli, kände
han däremot sin håg för studier och
lärdom ständigt ökas; historia hade från
barnaåren varit hans älsklingsläsning, och
20-årig fattade han beslutet att genomläsa
”samtliga latinska klassiker, historiker, skalder,
vältalare och filosofer, i kronologisk ordning”, ett
beslut, som han genomförde. Efter att tidigt
ha börjat söka bland olika ämnen för ett
historiskt verk, fick han under ett besök i Rom
1764 den första idén till en skildring av det
romerska väldets nedgång och fall, varpå han
vigde långa år åt hopsamlandet och
bemästrandet av ett enormt källmaterial samt med iver
ägnade sig åt grekiska språket och litteraturen,
som han dittills försummat. Han tjänstgjorde
några år i milisen i sitt hemland, satt i
underhuset 1770—83, som anhängare till Lord North
men utan att någonsin taga till orda, och
erhöll en sinekur som commissioner of trade and
plantations. I Londons politiska och litterära
sällskapsliv var han en framträdande figur,
känd för sin lärdom, sina sirliga maner, sin
fulhet och sin markerade personliga fåfänga;
hans vän C. J. Fox har skildrat honom, sådan
han tedde sig på tu man hand — ”struttande
fram och åter i rummet i värja och sammet,
ofta med en belåten blick på sitt av Reynolds
utförda porträtt, och vanl. avslutande sina
väl-rundade perioder med en genitiv”. Under sina
senare år levde han mestadels i Lausanne, där
han skrev sitt stora verk. ”The decline and fall
of the Roman empire” utkom 1776—88 (sv.
övers, i 16 bd, 1820—34) och gav honom genast
rangen som sitt årh:s störste historiker; däri
skildras Roms öden från Antoninernas tid till
Konstantinopels fall. Med en sällsynt förening
av stil och lärdom har han härmed
åstadkommit ett verk av stort och förblivande värde
såväl från litterär som historisk synpunkt; av
engelska historiker är det endast Macaulay,
som möjl. kan ställas i jämbredd med honom.
Hans verks begränsningar äro stora: hans
historiefilosofi är av enkel 1700-talsart; hans
stora fientlighet gentemot kristendomen gör
framställningen ensidig i många stycken och
ger den stundom en ton av billigt hån, och flera
avsnitt äro nu föråldrade. Gentemot detta stå
tankeklarheten, den lysande stilen och ett
ojämförligt herravälde över stoffet ss. positiva
kvaliteter, vilka alltjämt göra verket till det kanske
lättast läsliga bland alla historiska verk av
motsvarande omfång. Bland hans övriga
skrifter märkes främst hans ”Memoirs” (utg.
postumt 1796, fullst. i ”The autobiographies of
E. G.” av J. Murray, 1896), avfattad i samma
majestätiska ton som historieverket.
Standard-uppl. av ”Decline and fall” av J. B. Bury (7 bd,
1896—1900). — Litt.: C. A. Sainte-Beuve,
”Cau-series de lundi, 8 (1853); W. Bagehot i ”Essays”
(1858); J. C. Morison, ”G.” (1878). F.G.B.
Gibbon [gi’ban], Perceval, engelsk
journalist och novellförf. (1879—1926),
uppfostrades i Tyskland och gjorde vidsträckta resor bl.a.
som krigskorrespondent. Bland G:s noveller
märkas ”The Vrouw Grobelaar’s leading cases”
(1905; sv. övers. 1907, 1910), som ger en
träffande bild av boerlynnet, ”The adventures of
Miss Gregory” (1912) och ”The
second-class-passenger” (1922), vilka alla giva prov på hans
livliga fantasi och hans förmåga att skapa en
dramatisk spänning. Bland hans romaner
märkes ”Margaret Harding” (1911), vilken
behandlar rasfrågan. E.L.R.
Gibbo’ner, långarmsapor, en till
östaporna, Catarini’ na, hörande fam., som
omfattar slankt byggda, svanslösa former med mycket
långa armar. I upprätt ställning kunna g. nå
marken med händerna. Dessa äro långa och
smala liksom fotterna, endast tummen och
stortån äro försedda med en bred och platt nagel,
övriga fingrar och tår ha naglarna starkt
välvda. Hårbeklädnaden är tät och mjuk, ansiktet
och de föga framträdande sittvalkarna nakna.
Hjärnan är jämförelsevis liten och mindre
utvecklad än hos schimpansen och gorillan,
varför också g. äro mindre intelligenta än dessa
apor. Med hänsyn till sin inre byggnad
överensstämma g. visserligen i stort sett med de
människolika aporna, till vilka de också förut
räknats, men visa dock i åtskilliga hänseenden av
vikande och mera primitiva drag, varför de nu
— 271 —
— 272 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
