Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gide, Charles - Gide, André - Gideon - Gideå - Gideå och Husum a.-b. - Gide älv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIDE
den härskande klassiska, liberala skolan och
visar stor förståelse för empirisk forskningsmetod
och socialpolitiska åtgärder. G. varnar emellertid
för att låta nationalekonomien bli enbart
beskrivande och betonar lagbundenheten i det
ekonomiska livet. Sin största betydelse har G.
haft genom sitt arbete för kooperationen. Han
har sökt ena den splittrade franska
kooperationen om de principer, som återfinnas i
Roch-dale-programmet. G. opponerar sig mot att
göra rörelsen partipolitiskt färgad och mot att
stänga den för medl. ur andra samhällsklasser
än arbetarklassen. G:s författarskap präglas av
en klarhet och livfullhet, som gjort honom till
en av vår tids mest lästa förf. Genom den av
honom 1887 grundade ”Revue d’économie
poli-tique” har ett starkt inflytande på den
ekonomiska opinionen utövats. Bland G:s skrifter
märkes ”Principes d’économie politique” (1884,
25 éd. 1927, sv. -övers. ”Nationalekonomiens
grunddrag”, 1897—99). I en senare sv. övers,
utg. av G. Schauman och O. Bruun (bd 1 5 uppl.
1918, bd 2 4 uppl. 1916) ha vissa delar av G:s
”Cours d’économie politique” (1909, 10 éd.
1930) medtagits. Vidare märkas ”Les sociétés
coopératives de consommation” (1904, 3 éd.
1917, sv. övers. ”Konsumtionsföreningarna”,
bearb. av A. örne, 1918) och den jämte Ch.
Rist utg. ”Histoire des doctrines économiques”
(1909; 4 éd. 1923). T.E-r.
Gide [zid], André, fransk förf. (f. 1869),
framträdde 1891 anonymt med ”Les cahiers
d’André Walter”, en
roman i aforismer, s.
å. följd av ”Les
poé-sies d’André Walter”,
som jämte ett par
no-vellistiska ting 1893
(”La tentative
amo-reuse ou le traité du
vain désir”, ”Le
voya-ge d’Urien”) ställde
honom i omedelbart
grannskap till
Mallarmé och
symbolismen, som nu stod
högst i flor. Efter en vintersejour i Tunis, för
hälsans skull, tog G., med ”Paludes” (1895),
farväl av symbolismens artistiska luftspeglingar,
hävdade formens rätt och det undermedvetna
driftlivet självt som konstens källåder och gav
— påtagligen efter studium av Nietzsche — sin
nyvunna övertygelse full dikterisk gestaltning i
”Les nourritures terrestres” (1897), och det med
ett eftertryck, som väckte åtskillig
uppståndelse i det Mallarméska lägret. Denna sin
inställning har G. sedan, på sitt eget vågsamma sätt,
befäst med alla vitterhetens uttrycksmedel:
dra
merna ”Le roi Candaule” (1901) och ”Saül”
(1903), de psykologiska romanerna
”Lhmmora-liste” (1902; sv. övers. ”Den omoraliske”, 1921),
”La porte étroite” (1909; sv. övers. ”Den trånga
porten”, 1920) och ”La symphonie pastorale”
(1919), äventyrshistorien ”Les caves du
Vati-can” (1914) och den ytterst oförbehållsamma
självbekännelsen ”Si le grain ne meurt” (1920
—21), till vilken 1920 slöt sig en (redan 1911
koncipierad) sexualdialog, ”Corydon”. Hans
senaste diktverk är romanen ”Les
faux-monnay-eurs” (1926). G. har dessutom framträtt som
vidsynt kulturkritiker (”Prétextes”, 1903,
”Nou-veaux prétextes”, 1911, ”Incidences”, 1924), som
reseskildrare (”Amyntas”, 1906) och
Dostojev-skij-monograf (1911) samt utg. tolkningar av
Shakespeare, Blake, Whitman, Jos. Conrad,
Ta-gore och Pusjkin. — Utslagen av ett ingenium
så sällsynt rörligt som G:s ha, även efter 1895,
ej kunnat framgå i obruten skala. De i klar,
klassisk form framförda tankegångarna ha sökt
sig mot höjder och gungflyn med en
egenmäktighet, som ej sällan gjort dem ogripbara, den
gång de ej direkt stött varje närmande ifrån
sig. Men genom sitt oförskräckt personliga
kynne och sin förmåga att ge överraskande uttryck
åt det, som innerst rör sig i samtiden, har G.
blivit en bland de mest inflytelserika
gestalterna i modern fransk litteratur. — Litt.: G.
Gabory, ”A.G.” (1924); F. Souday, ”A.G.” (1927);
R. Fernandez, ”A.G.” (1931). Jfr även J.
Ri-vière, ”Études” (1924) och Kj. Strömberg i ”Vår
tid”, 1922. Lff.
GFdeon, hövding av Manasse stam och
Abie-sers släkt, hjälten i Dom. 6—8, som innehåller
erinringar om Manasses stamstrider med
syriska öknens beduiner (midjaniterna). G. torde
även i fredstid ha varit stamhärskare; han
om-nämnes ss. grundare av kulten i Ofra (Dom.
6:24; 8:27). G.Bsm.
Gideå, s:n i Ångermanlands n. domsagas
tingslag, Västernorrlands län, n. om
Örnsköldsvik kring Gide älv och Husumsån; 490,47 kvkm.,
därav 455,74 land; 2,886 inv. (1931; 6 inv. pr
kvkm.); 21,85 kvkm. åker (1927; 4,8% av
landarealen), 320,04 kvkm. skogsmark. — Pastorat
i Örnsköldsviks kontrakt, Härnösands stift. J.C.
Gideå och Husum a.-b., ett 1874 grundat
företag med säte i Gideå s:n, som driver 2
kraftstationer med tillsammans 12,900 hkr. jämte
den skogsrörelse, som dess c:a 142,000 har
omfattande skogsmark medför. Omslutning 1929
13,248,000 kr., därav aktiekapital 4 mill. G.
äges av Mo och Domsjö a.-b. T.E-r.
Gide älv, skogsälv, som upprinner ö. om
Vilhelmina i s. Lappland och flyter genom n.ö.
Ångermanland till Husumsfjärden av Bottniska
viken, n.ö. om Örnsköldsvik. Längd c:a 230 km.
— 279 —
— 280 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
