Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gide älv - Giebel, Christoph Gottfried - Gierke, Otto von - Gierow, Arvid - Giers, Nikolaj de - Giersing, Harald - Giertta, 1. Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIERTTA
Flodområde 3,425 kvkm. Utbyggd effekt 13,500
hkr., varav Gideåbacka nära mynningen
10,200 hkr. med 33 m:s fall. Kungsådra från
Flärkåns inflöde. S.E-s.
Giebel [gi’-], Christoph Gottfried
Andreas, tysk zoolog och paleontolog (1820—
81), 1861 prof, och direktör för zoologiska
museet i Halle, har utg. en del sammanfattande
arbeten över tyska fossil och skilda
djurgrupper, ss. däggdjur och fåglar, samt skrivit
”Fauna der Vorwelt” (3 bd, 1847-—56). O.C-n.
Gierke [gi’r-], Otto von, tysk
rättshistori-ker (1841—1921), prof, i Breslau 1872, i
Heidelberg 1884, i Berlin
1887. G. har haft ett
djuptgående
inflytande på den tyska
samhällsforskningen.
Själv ansåg han sig
ha en organisk
stats-uppfattning, men
hans väsentliga
insats är hans
betonande av
korporations-idéns betydelse för
den germanska
samhällsutvecklingen.
Bland G:s arbeten märkas ”Das deutsche
Ge-nossenschaftsrecht” (4 bd, 1868—1913),
”Johannes Althusius und die Entwicklung der
natur-rechtlichen Staatstheorien” (1880, 4 Ausg. 1929)
och ”Deutsches Privatrecht” (3 bd, 1895—1917).
T.E-r.
Gierow [gi’råv], Pär Arvid, teolog (f. 8/s
1873), teoretisk och praktisk teol. examen i
Lund 1897, prästvigd s.å., reg.-pastor vid skilda
reg. sedan 1901, folkskolinspektör i Hälsingborg
1901, teol. d:r 1918. G. innehar talrika
kommunala förtroendeuppdrag och har visat stort
intresse för den moderna pedagogiken samt
författat en mängd uppsatser i teologiska och
pedagogiska ämnen. Bland hans skrifter
märkas: ”Augustini betydelse i pedagogikens
historia” (disp. 1901), ”Bidrag till det sv.
militär-kyrkoväsendets historia” (i ”Kyrkohistorisk
årsskrift”, 1917—18), ”Handbok för lärare i
kristendomskunskap” (2 bd, 1926—27, jämte H.
Henrikz och S. Malmberg). E.Ltn.
Giers [girs], Nikolaj Karlovitj de, rysk
ämbetsman (1820—95). Av finländsk börd, fick
G. rysk uppfostran, anställdes vid
utrikesministeriet, där han beklädde diverse underordnade
poster i 20 års tid, blev 1858 generalkonsul i
Egypten, 1859 i Rumänien samt var 1863—69
envoyé i Persien, där han med framgång
bekämpade det engelska inflytandet. Efter att ha
varit minister i Schweiz och 1872—75 i
Stock
holm, blev G., som var g.m. utrikesministern
A. Gortjakovs systerdotter, kallad att bli dennes
närmaste medhjälpare. I motsats till
Gortja-kov tillrådde G. återhållsamhet i den turkiska
frågan men kunde ej göra sig gällande. Efter
1878, då Gortjakovs hälsa började svika, fick G.
allt fastare grepp om utrikespolitiken, och han
hade länge varit utrikesminister till gagnet, då
han i april 1882 blev det även till namnet.
Denna G:s utnämning var emellertid icke självklar,
då den för sin panslavistiska aktivitet kände
Ignatiev även kunnat ifrågakomma. G:s
utnämning fattades därför som en programförklaring
för Alexander III:s (se denne) fredspolitik och
närmande till Berlin. Så långt G:s inflytande
räckte — hans ställning var långt ifrån så stark
som företrädarens — handlade han konsekvent
i denna riktning, och det var icke G:s verk,
att reassuranstraktaten med Tyskland uppgavs
1890. G. avgick först 1894, men spelade sina
sista år ingen framträdande roll. P.Dhl.
Giersing [ge’r-], Harald, dansk målare
(1881—1927), visade stort intresse för färg- och
formproblem och gav under sin senare
utveckling starkt modernistiska lösningar samt anses
ss. den danska expressionismens
föregångsman. Redan i hans tidigaste arbeten, porträtt
(t.ex. av G:s far, 1907, i Kunstmuseet),
landskap och figurkompositioner, finner man fin
färgsyn och monumental anläggning. Hans
senare allt starkare framträdande strävan efter
förenkling och hans användande av få
karakteristiska färger föra väl någon gång till en
viss schematisering, men det fanns hos honom
alltjämt ett vaket psykologiskt spårsinne, intim
naturglädje och den finaste känsla för färgens
egen stoff karaktär, för rytm och linjer (”Flicka
med sömnad”). G. är representerad i
Nationalmuseum, Stockholm. M.Bjn.
Giertta [järta]. 1) Johan G., friherre,
krigare (1666—1740), tjänade en tid i franska
armén, blev 1700
kor-poral, 1708 löjtnant
vid drabanterna och
deltog i Karl XH:s
både ryska och
polska krig. Vid Poltava
lämnade G. konungen
sin häst, trots att han
själv därigenom
syntes räddningslöst
förlorad, men lyckades
undkomma. Fången
vid kalabaliken vid
Bender, blev G. snart
utlöst och s.å. generalmajor. 1717
kaptenlöjtnant vid drabanterna, utmärkte han sig s.å.
vid försvaret av Strömstad mot Tordenskiold.
— 281 —
— 282 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
